Lapa sol medan den är framme

Det har regnat en del i det senaste, så när temperaturen plötsligt sjunker och himlen blir klarblå så skuttar man av glädje över att kunna gå ut och gå en långpromenad utan regnställ och dunmamelucker (samtidigt). Många tänkte som vi (det var kö för att komma ner med bil och parkera vid naturreservatet!), men det är ett stort område och mycket svängrum.

Hållfastheten på pölarna testades och konstaterades vara för det mesta i gott skick. Det är alltid blåsigt på Näsbokrok (för att det är en ganska flat udde ut mot väldigt öppet hav), men även den här dagen med isande vindar lyckades vi hitta en hörna med lä där varm choklad, kvarvarande lussebullar och några pepparkakor kunde inmundigas.

Knappt 8 km blev det gått, ca 1,5 timme plus fikapaus. Alla glada och nöjda.

Julgodiset är färdigt

När man tar julledigt redan 14 december och dessutom är ensam hemma hela dagarna hinner man vila ut sig efter en galet intensiv höst och både varva ner och varva upp. Och när jag är utvilad och utan press så brukar goda saker hända. Den här julen blev det förutom den tidigare nämnda sjukt goda kolan

  • Knäck (som iofs två barn gjorde men under den största överinsyn pga värmen) 
  • Tryffelkulor, där själva tryffeln består av vit och mörk choklad, stjärnanis och smör (what could POSSIBLY go wrong?!)
  • Mintkyssar, föredömligt enkla som bara var en blandning av lätt vispad äggvita, florsocker och pepparmintolja som sen fick stå och torka över natten (dvs inget mekande med sockerlag och annat slabb)
  • Saffransbullar (där jag glömde ha i russin i degen, fattar inte vad jag tänkte på) som jag doppade i smör och socker, gaaawd va gott

Jag har gjort pepparkakor också som jag dekorerat med kristyr, skrivit namn och god jul och annat (yes, pysselmamma galore). 

Så nu kan vi bli feta och sockerstinna i jul, vi har redan börjat idag och det verkar lovande!

Otidsenlig julklapp?

I mitt flöde på LinkedIn kom det konstigaste julklappstipset – en pinne med en liten kudde överst, som man kan lägga sin klocka på så den inte blir repig:

Garanterat copyright till The Watch Stand

Något vi alla behöver givetvis, det är bara jag som inte törs erkänna det.

För det är ju faktiskt så att man riskerar att repa sin klocka när man har den på sig och vilar armen på skrivbordet på jobbet, eller när man skriver på sin laptop, så pass mycket att det är lite av ett problem? Visst är det också så att det hade varit väldigt mycket mer praktiskt om man haft en liten kudde på en pinne att lägga den på för att ge den det skydd den behöver? (Reklamfilmen som jag inte kan länka till tyvärr säger inget om att det är när man är hemma på kvällen och att ha den på nattduksbordet, utan den marknadsförs som något att ha på sin arbetsplats)

Först trodde jag att det var ett skämt, men det visade sig att det inte var det. För $249 får man en ”Classic”-modell, men vem vill ha så enkla varianter? Nä ge mig en i alligatorskinn för $1495 eller åtminstone den i strutsskinn. Den finns också i Duo, dvs med pinnen i mitten så man kan ha en klocka på varje sida. Ifall man har två klockor på sig om dagarna och båda är lika stötkänsliga.

Men hur gör man när man går till skrivaren och hämtar utskrifter, eller kaffeautomaten, lämnar man klockan på sin kudde då eller tar man på den? Lunch är enkelt, då sätter man sin klocka på armen och går iväg – men man får akta sig så den inte blir repig när man sitter vid lunchbordet; det kanske finns ihopfällbara varianter som man kan ta med?

Det här är ju helt klart en produkt som ligger aningen över den vanliga Svensson-budgeten för julklappar, så de flesta får nog klara sig utan en specialkudde för klockan (funkar dessutom dåligt i kontorslandskap känns det som, för att inte tala om aktivitetsbaserat….). Men dom som har råd, är den här produkten något för dom? Jag menar att det inte är det. Är man så rik att man har en klocka som ska ha en kudde för femtontusen spänn, då har man köpt en klocka som har världens bästa, repfria glas och har inget behov av den där kudden.

Jag vill så gärna veta hur många dom har sålt, och hur mycket dom som köpt/fått en sån verkligen använder den – och om dom verkligen tycker att den har ett värde.

Apropå slöseri med jordens resurser, tagga ner på julklappsköpandet osv så känns det som att det finns ett segment som inte är så känsligt för det. Det är dom som har sin egen rymdraket och ändå tänker lämna det här stället när det blir för varmt.

Julhälsning från SLU

Den här julhälsningen fick jag i min brevlåda idag från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, starring forskare Petter Öhrn.

Den är helt underbart glad och instruerande och svarar på det som åtminstone jag själv undrade för bara några dagar sen när vi tog in en gran; Hur många kryp är det egentligen vi får in nu, och var bor dom om några veckor när granen är död?

Well, granen kommer vara död om några dagar, men iallafall…

Så tack för julhälsningen, SLU, det känns mycket bättre nu!

Lite mer Tartu

Jag tog en kvällspromenad i Tartu för att upptäcka stan lite. Snön hade fallit för ca en vecka sen, allt var fortfarande luddigt och mjukt, temperaturen -5 grader (svettigt jämfört med Oslo och Helsingfors)

Julstämning så det förslår, oerhört vackert i den glittrande nyfallna snön
Julstämning så det förslår, oerhört vackert i den glittrande nyfallna snön

Fantastiskt fint! Uppe på höjden mitt i stan är det en stor park där folk åkte snowboard, pulka eller bara lekte i snön. Klockan nio på kvällen…

Och det är gratis trådlös nätuppkoppling ÖVERALLT! Vartenda litet café, restaurang, hotell (förstås, hör ni det Hilton Helsingfors som tog €10 dygnet!!!) erbjöd trådlöst nät av hyfsad hastighet – oväntat och sunt för mina fördomar.

Universitet finns det också – två stycken, och iallafall det ena var dekorerat hyfsat fint…

Julpyntat universitet
Julpyntat universitet

Och när man är färdig med sina Oooohs and Aaaahs kan man shoppa tyg. Det är ett nischat område för turism jag vet, men det fanns flera butiker som såg riktigt fina ut. I den här fick jag tre härliga tyger. Inte jättebilligt, men billigare än hemma och lite annorlunda. Väldigt fin tryckt smalspårig manchester bland annat.

Smalt intresseområde som sagt…

Himmelriket på 150 kvadratmeter
Himmelriket på 150 kvadratmeter

När det sen är dags att åka hem är det mycket behändigt. Lämna bilnycklarna till incheckningspersonalen så lägger dom dem i en låda till Hertz-killen. Antar att han också är Sixt, Europcar och diverse andra -killen också 🙂

Det på bilden är hela flygplatsen alltså, så när som på en liten gate med 30 sittplatser. Här är Ankomst längst bort, sen två incheckningsdiskar och så Security/Avgångar längst till höger. Några sittplatser i mitten, tutti makaroni.

Tartu International Airport, TYY
Tartu International Airport, TYY

Men Security-personalen var mycket noga, ingen slapphänthet i lilla Tartu inte. Läppglans och mascara var för stort för att få ha i necessären, något som ingen brytt sig om öht förut. Och damen som kände på mina kläder (trots att det inte pep i X-rayen) drog handen längs varenda söm för att känna att jag inte sytt in något i linningen på byxorna eller tröjan eller vem vet var…

Alltid skönt att komma hem. Inflygning i mörkret över ett Oslo som syntes glasklart.

Alltid skönt att komma hem. Ullevål stadion skymtar neonupplyst i mitten.
Ullevål stadion skymtar neonupplyst i mitten, backarna vid Holmenkollen helt till höger nära vingen.