Första maj i Oslo

Jag hade tänkt få höra Jens tala en sista gång innan han drar ut i vida världen och kanske känna lite av det där trycket som jag föreställer mig att det är när alla samlas och blir lite taggade av sina ledare, den stora gemenskapen, kampviljan eller nåt. Lite liv iallafall.

Så jag gick ner genom ett härligt festpyntat Oslo till Youngstorget denna vackra första maj för att se hur det står till med den norska arbetarrörelsen.

P1060592

Kort sammanfattning: den finns.

Men engagemanget i den var inte större än att det var relativt glest på det inte sådär väldigt stora torget. Det är inte Petersplatsen direkt och borde inte vara alltför svårt att fylla.

Spacious.
Spacious.

Men det är klart, det beror ju på vad man lockar med. Andra delen av den här funkar till exempel mindre bra på mig. Den ständiga kampen för att det ska (fortsätta) vara stängt på söndagar. Nu när det är borgerlig regering vill dom ändra på det här och de tycker väl kanske att folk ska få välja själva när dom vill handla eller ej. Men det vill alltså inte vänstersidan och därmed förlorar dom min röst (om jag hade haft någon).

Söndagsstängt i butikerna. Tjena.
Söndagsstängt i butikerna. Tjena.

Men självklart är ju inte handlefri söndag det enda man kan glädja sig åt med arbetarrörelsen; vi kan ju se på sex timmars arbetsdag också med bibehållen lön. Vem vill inte ha det kära nån, men hallå eller? Jag tycker det rimmar lite illa. Först har man i programmet en mycket intressant och bra gästtalare från en spansk arbetarorganisation som pratar om villkoren för fattiga textilarbetare och deras fullständigt obefintliga rättigheter i tredje världen. Mycket engagerande och svårt att rycka på axlarna åt när man står där i sin Cubus-tröja som väl kostade 79 kr i ordinarie pris men som jag köpt utan att tänka på var den kommer ifrån.

Att sen efter det gå i tåg och vifta med banderoller om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön känns lite magstarkt. Var tog solidariteten vägen? Här i landet är det ganska generösa arbetstider skulle jag tro, framför allt för de allra flesta med kontorstjänster. Dom som jobbar i sjukvården och andra offentliga tjänster vet jag lite om dessvärre, och det är väl framför allt dom som demonstrerar för bättre villkor. Men att begära sex timmar och full lön…jag vet inte hur dom tänker sig att det ska finansieras. Svaret är väl som alltid: JA men vi tar väl ur oljefonden.

Hur tänkte dom här?
Hur tänkte dom här?

Det tog ett tag att få alla dessa människor i rörelse, men tillslut var dom iväg iallafall. Som alltid här i Norge är det högvis av blåsorkestrar, och jag tror jag varit här för länge nu för jag börjar faktiskt tycka det är lite festligt. Men fråga gärna igen efter 17 maj, då kanske jag fått överdos.

Han fick inte vara med och demonstrera för sina rättigheter. Han kanske var utländsk gästarbetare, vad vet jag.
Han fick inte vara med och demonstrera för sina rättigheter. Han kanske var utländsk gästarbetare, vad vet jag.

Alla var dock inte involverade denna arbetarrörelsens dag. Mitt på Karl Johan var det två arbetare som inte slog av på takten i ombyggningen av hotellet, utan fortsatte som om det var vilken dag som helst.

Men de kanske var utländska gästarbetare som inte omfattades av lagar och regler iallafall. Eller så var det inspelning av Undercover Boss och det egentligen är högsta chefen som står där och ser på när kollegan hukar sig där bakom och bygger.

Vad vet jag.

Och jag fick inte ens höra Jens. Han var på Svalbard, så jag fick nöja mig med LO-ledaren och hon var inte lika inspirerande.

Økernsenteret – ditt praktiske nærsenter!

Økern i Oslo

Økern är en betongförort i nordöstra Oslo i väldigt nära anslutning till stan (vid stjärnan i kartan). Det är bara en tidsfråga innan det räknas som en stadsdel.

Just nu är Økern mest en korsning av byggarbetsplats (och har varit de senaste 5 åren), industriområde och betongöken, och alltså inte en särskilt trevlig plats att vara på. Här ligger mitt jobb. Tidigare låg det tydligen inne i stan, på StHanshaugen, och DET är en helt annan bit kaka det, där hade jag gärna jobbat. Men nu gör jag inte det utan är på Økern istället.

Självfallet har Økern ett centrum, med det beskrivande namnet Økernsenteret, som bokstavligt talat ligger PÅ Økerns T-banestation. Ett vanligt betongförotscenter som ser lika tragiskt ut som man förväntar sig och som förstärker bilden av hela området som ett område ingen längre bryr sig om utan bara sliter ner och överger.

Men inget kunde vara mer fel. Anledningen till att det är en byggarbetsplats är mycket enkel; det här är ett expansionsområde av första klassen, och man gräver om en enorm trafikpropp och dels löser upp den och tar den in i 2000-talets trafiktänk och dels ökar kapaciteten på den. Dessutom bygger man bostäder så det visslar om det. Försäljningen av dessa bostäder visslar det inte så mycket om tyvärr, men det är bara en tidsfråga innan ingen längre har råd att bo i Oslo centrum utan tvingas ut en bit. Den tiden har redan börjat komma så smått och folk knuffas längre och längre ut och vidgar begreppet ”stan” mer och mer.

Men själva centret då, tragiken där i mitten? Ja alltså det ser ut så här:

Økernsenteret, det blir inte vackrare än så här. Tyvärr.
Økernsenteret, det blir inte vackrare än så här. Tyvärr.

Det höga är inte centret, utan det låga med skyltarna på och det vita till vänster och en hel del bakåt. Men den tragiska uppsynen består. Så här ska det komma att se ut, enligt Veivesenet.no till vänster, och idag ser området aldrig vackrare ut än på bilden till höger. En betongvägsnurra med ett centrum mitt i.

Økern to be

Men så har jag haft anledningen att gå till centret några gånger, och som vanligt ändrar man uppfattning. Det visar sig att det finns det mesta man behöver där; Kiwi (i mitt tycke den sämsta mataffären av alla, men ändå), Vinmonopol, Nille (småsaker, skräp, ljus och sånt), Apotek och en BRA sushirestaurang.

Vad mer behöver man sådär i närheten? Nä just det, så upp med hedern till Økernsenteret – ”ditt praktiske nærsenter”. Vilken slogan va?!

Løp og kjøp!

Köpte senaste numret av =Oslo igår; Oslos gatutidning. Nog för att såna tidningar brukar vara mkt bra och läsvärda, så även =Oslo, men Jeeez nu har den fått sig ett lyft ytterligare ett snäpp!

Otroligt snygga bilder och fullt av intressanta och välskrivna artiklar. Det finns verkligen INGEN anledning att inte köpa tidningen, 50 väl investerade kronor och den säljs överallt.

Den jag köpte igår lämnar jag på jobbet och så köper jag en ny på vägen hem för att läsa hemma i lugn och ro uppkrupen i soffan.

Men slagordet till Faktum (motsvarande tidning i Göteborg) är fortfarande bättre:

”Vi vet allt om Göteborgs uteliv”

Två öronmärkta femtilappar

Att alltid vara online och ha väsentliga delar av sitt liv digitalt är fantastiskt. Det att bli nådd överallt och ha tillgång till nätet överallt är underbart. Inte så att man alltid går ut på nätet när man är i obygden, men det är möjligt. Att inte behöva ha kontanter på sig med en massa skramlande mynt som tar plats, utan alltid betala med kort, även små summor.

Alla butiker tar ju dessutom kort numera. När vi flyttade till Asker var det vissa butiker (Ultra o Rimi tex)  som inte tog MasterCard, och det var ändå bara fyra år sedan. Mycket har hänt sedan dess tack och lov. Har ni förresten tänkt på att många kortapparater i butikerna byter språk när man sticker i ett utländskt kort? När jag använder mina kort i Sverige byter maskinen meddelandespråk till norska.

Men några tar inte kort och det är de som säljer tidningar på gatorna; Faktum, =OSLO, Situation Stockholm etc. Varje gång jag går förbi en säljare får jag dåligt samvete. Jag har helt klart råd med 50 kr för en tidning som förutom att den ger en människa något vettigt att göra och tjäna lite pengar, dessutom har bra och intressant  innehåll. Artiklarna är bra skrivna (ofta av säljarna själva) med snygg layout och ett innehåll som man inte hittar någon annanstans.

Jag hörde någon gång att de mest lästa tidningarna är lokaltidningarna, och det tror jag på. Vardagslivet för många är nog fullspäckat som det är utan att man försöker sätta sig in i vad övriga världen håller på med. Men då kan man iallafall läsa gatubladen som finns, för att få lite perspektiv på sin närmiljö.

Så ha en öronmärkt femtilapp eller två i plånboken så du kan köpa =OSLO nästa gång du går förbi en säljare. För mig blir det nog två, för det har kommit ut en ny tidning här i stan med ett lite annat fokus (romer är en het potatis i Oslo sedan en tid tillbaka, mer om det en annan gång) och den måste man ju köpa också.

Två öronmärkta femtilappar, kom igen!

Dere svensker ER jo så gode på service!

En lang og kjedelig tekst, men jeg bare MÅ få det ut.

Jeg flyttet hit til Norge, til Asker for å være nøye, for fire år siden.  Jeg er maskiningeniør, utdannet fra Chalmers Tekniska Högskola i Gøteborg med alt hva det innebærer i matematikk, mekanikk, strømningsteknikk, og i mit tilfelde hovedfag innen logistikk og prosjektledelse. Jeg har jobbet som lærer i logistikk på Chalmers, og  på Volvo Logistics med distribusjonsnett, IT-prosjekt og produktutvikling før jeg flyttet.

Hovedanledningen til at jeg valgte å flytte til Norge var at jeg ble presentert for en jobb på et litet ingeniørsfirma som virket interessant, og som ga en jobbytte som var velkommen. Jobbytten ville ha skjedd uavhengig av denne muligheten i Asker, men nå var det den som gjorde at den lille familien pakket koffertene og dro nordover (vi bodde i Gøteborg på det tidspunktet).

Helt siden jeg begynte mitt nye liv her har jeg hørt hvor flinke svensker er på service, hvor dårlige de norske er og hvor heldige nordmennen er som har svenskene. Jeg tenkte ikke stort på det de første tre årene, mer enn at det vel er greit å være oppskattet og at det ikke berørte meg stort da jeg selv ikke jobbet i restaurangbransjen siden tidlig 1990-tall.

Men så etter hvert begynte det å bli litt irriterende å til en hver tid bli bemøtt av nye bekjentskaper med ”Åhå du er svensk? Ja dere svenske ER jo så flinke på service! Mye bedre enn oss gretne nordmenn”. ”Det er da ikke mulig å få service noe steder her i byen nå for tiden uten å bli møtt av en svenske” osv.  Jeg bare gjetter at ingen mener at jeg som ingeniør er så hjelpsom mot mine kolleger, uten forutsetter at jeg jobber på restaurant og er her høyst tilfeldig og under en begrenset tidsperiode. ”Ah ja hva skal vi nordmenn gjøre når det går bedre i Sverige og dere drar tilbake?” Jeg vet at de kun mener å være positive å vise meg hvor glade de er at nettopp jeg er her, men etter noen tid føles det ikke sånn lenger. Ikke når innvanderdebatten er relativt høyt på agendaen og svensker er den nest største innvandrergruppen i 2011 (34 800 st) etter polakkene.

Alternativet (som mine kolleger prøvde å tulle seg med ganske lenge) er å ramse sportsresultater for å få meg å tilgi at Norge er no 1, men ærlig talt – når det er snakk om alt annet enn langrennskibåren vintersport så er det ikke mye å snakke om, så den tullediskusjone døde ganske raskt (i tillegg til at jeg ikke kjenner navnet til noen svensk sportsstjerne siden Bjørn Borg :)). Musikkeksporter var også et tema, men hva har egentlig hent siden Aha? Litt vanlig gnabbing mellom kolleger, veldig hyggelig syns jeg, og morsomt. Kollegene mine har aldri noe særlig tatt opp dette med de service-minded svenskene. Tror ikke det er noe tema helt enkelt, og det er jeg blitt mer og mer gla i dem for.

Så hva er problemen min egentlig? Jeg bor og lever her, og jeg syns Oslo er en UTROLIG flott by som har absolutt alt, og hvor jeg stortrives, og Norge et fantastiskt land – noe så vakkert og dramatisk har jeg aldri sett noe annet sted. Jeg elsker Oslo og ja, jeg elsker dette landet. Min yngste sønn er født på Bærums sykehus, barna mine identifiserer seg som nordmenn (de vet at de har en tilknytning til Sverige men ikke hvordan) og snakker norsk (javel, noe slags miks da, ikke svorsk i hvert fall). Flott at svensker er gode servicemennesker, men jeg begynner i innvandrerdebattens følge å føle at vi iblant sees på som en andreklassens Osloborgere; en slags tjenerfolk som ER så flinke på å gi service men ikke forventes å kunne veldig mye mer enn det. Og helst kanskje være maks 25 år, men det hadde vel vært greit da… 🙂 eller 30 i hvert fall.

Jeg har ikke noen planer på å flytte noe sted, helt sikkert ikke utenfor Ring 2, jeg lurer på om Ruseløkka er en bra skole for barna eller om vi skal prøve å bytte skoledistrikt, og jeg jobber i et norskt firma i norske prosjekter, noe som min (svenske) man også gjør. Riktignok snakker jeg ikke norsk, men det er fordi enhver gang jeg prøver meg blir jeg fortalt at det går greit å snakke svensk, at nordmenn har sett svensk barne-TV siden 60-tallet og at jeg ikke trenger å snakke norsk.

Jeg vil bare så innmari gjerne høre til samfunnet, var en del av det, ikke bare tilfeldig besøker og skuer for DET er jeg ikke. Livet mitt er her og jeg blir. Så la meg slippe kommentarer om hvor god jeg er til å passe opp på restauranger. Det er bare et attitydespørsmål, og hvem som helst kan være serviceminded hvis den vil. Jeg er gla i at dere er gla i god service – det er jeg og, men nok føles det litt rart når nesten all personal i en del restauranger snakker svensk??

De fleste jeg møter er superhyggelige mennesker, men noen, noen får ernæring av å se ned på og snakke ned andre, og det spiser meg opp noen ganger.

Men NÅ! NÅ har jeg fått det ut, og nå er jeg like blid som vanlig, nå legger jeg dette bak meg!

Imorgen: Ut på tur!! Østmarka denne gang? Nei, trolig en tur på Bygdøy i stille ro.
Neste uke skjer det spennende ting!