Årets första dopp

Det är aldrig försent för årets första dopp- även om det så är Juldagen. Nä det blev inget dopp i somras, även om det var nära den där varma kvällen i seglarskolan.

Men nu, men den kalla vinden rätt så stilla, var det alltså så behagligt sy det var möjligt även för mig att uppbåda det nödvändiga modet för att komma i vattnet. Det hjälpte väl att poolen idag kommit upp i 24 grader också.

Men dunjackan är aldrig långt borta 😁

Nu längtar jag efter dom

Tre veckor har jag varit ifrån mina små den här sommaren. När jag lämnade dom i söndags var det tungt, då ångrade jag att vi avtalat med farmor och farfar att de skulle få rå om dom en vecka alldeles själva. Men farmor och farfar är glada och barnen är glada, så hey…vem är jag att klaga.

Men jag saknar dom nu faktiskt.

De små

Och ja jag säger ”faktiskt”, för hur mycket jag än älskar dom så är det bara nödvändigt att vara ifrån varandra ibland, annars blir man (=jag iallafall) helt tokig. Jag har aldrig förstått folk som åker på en weekendresa och redan på fredagen börjar prata om hur dom saknar barnen. Efter två dagar??!! När man vet att man kommer hem till dom igen om ytterligare två dagar??!!

Men nu är det nog, nu vill jag få hem dom. Och det får jag ju – om två dagar, och sen är det full vardag igen.

Så jag ser på sommarbilder och myser. Adam jättenöjd efter att ha målat trädkojan på Orrö, fullt av röd målarfärg i ansikte och hårbotten (det sitter fortfarande kvar lite i håret om man tittar noga) och Hannes i helskön pose på stranden i Stråtjära…

Mina små

aaaah…sommar…

Sommardagar

Som känt kan det ju bli ett fåtal dagar sommar per sommar; dagar då man faktiskt kan sitta ute och äta utan att frysa ihjäl. Om det nu är som dom säger, att det är sommar den här veckan men sen är det slut, så har jag ändå fått några glimtar av riktig, härlig sommar. 

En glad kille i solskenet i Gäddsjön
Bad på stranden i Stråtjära. Iskall vind från alla håll men glada barn som plaskar och simmar på det där sorglösa sättet som bara barn kan.

Kvällsfiske med Papous. A dream come true.