Økernsenteret – ditt praktiske nærsenter!

Økern i Oslo

Økern är en betongförort i nordöstra Oslo i väldigt nära anslutning till stan (vid stjärnan i kartan). Det är bara en tidsfråga innan det räknas som en stadsdel.

Just nu är Økern mest en korsning av byggarbetsplats (och har varit de senaste 5 åren), industriområde och betongöken, och alltså inte en särskilt trevlig plats att vara på. Här ligger mitt jobb. Tidigare låg det tydligen inne i stan, på StHanshaugen, och DET är en helt annan bit kaka det, där hade jag gärna jobbat. Men nu gör jag inte det utan är på Økern istället.

Självfallet har Økern ett centrum, med det beskrivande namnet Økernsenteret, som bokstavligt talat ligger PÅ Økerns T-banestation. Ett vanligt betongförotscenter som ser lika tragiskt ut som man förväntar sig och som förstärker bilden av hela området som ett område ingen längre bryr sig om utan bara sliter ner och överger.

Men inget kunde vara mer fel. Anledningen till att det är en byggarbetsplats är mycket enkel; det här är ett expansionsområde av första klassen, och man gräver om en enorm trafikpropp och dels löser upp den och tar den in i 2000-talets trafiktänk och dels ökar kapaciteten på den. Dessutom bygger man bostäder så det visslar om det. Försäljningen av dessa bostäder visslar det inte så mycket om tyvärr, men det är bara en tidsfråga innan ingen längre har råd att bo i Oslo centrum utan tvingas ut en bit. Den tiden har redan börjat komma så smått och folk knuffas längre och längre ut och vidgar begreppet ”stan” mer och mer.

Men själva centret då, tragiken där i mitten? Ja alltså det ser ut så här:

Økernsenteret, det blir inte vackrare än så här. Tyvärr.
Økernsenteret, det blir inte vackrare än så här. Tyvärr.

Det höga är inte centret, utan det låga med skyltarna på och det vita till vänster och en hel del bakåt. Men den tragiska uppsynen består. Så här ska det komma att se ut, enligt Veivesenet.no till vänster, och idag ser området aldrig vackrare ut än på bilden till höger. En betongvägsnurra med ett centrum mitt i.

Økern to be

Men så har jag haft anledningen att gå till centret några gånger, och som vanligt ändrar man uppfattning. Det visar sig att det finns det mesta man behöver där; Kiwi (i mitt tycke den sämsta mataffären av alla, men ändå), Vinmonopol, Nille (småsaker, skräp, ljus och sånt), Apotek och en BRA sushirestaurang.

Vad mer behöver man sådär i närheten? Nä just det, så upp med hedern till Økernsenteret – ”ditt praktiske nærsenter”. Vilken slogan va?!

Lite mer Tartu

Jag tog en kvällspromenad i Tartu för att upptäcka stan lite. Snön hade fallit för ca en vecka sen, allt var fortfarande luddigt och mjukt, temperaturen -5 grader (svettigt jämfört med Oslo och Helsingfors)

Julstämning så det förslår, oerhört vackert i den glittrande nyfallna snön
Julstämning så det förslår, oerhört vackert i den glittrande nyfallna snön

Fantastiskt fint! Uppe på höjden mitt i stan är det en stor park där folk åkte snowboard, pulka eller bara lekte i snön. Klockan nio på kvällen…

Och det är gratis trådlös nätuppkoppling ÖVERALLT! Vartenda litet café, restaurang, hotell (förstås, hör ni det Hilton Helsingfors som tog €10 dygnet!!!) erbjöd trådlöst nät av hyfsad hastighet – oväntat och sunt för mina fördomar.

Universitet finns det också – två stycken, och iallafall det ena var dekorerat hyfsat fint…

Julpyntat universitet
Julpyntat universitet

Och när man är färdig med sina Oooohs and Aaaahs kan man shoppa tyg. Det är ett nischat område för turism jag vet, men det fanns flera butiker som såg riktigt fina ut. I den här fick jag tre härliga tyger. Inte jättebilligt, men billigare än hemma och lite annorlunda. Väldigt fin tryckt smalspårig manchester bland annat.

Smalt intresseområde som sagt…

Himmelriket på 150 kvadratmeter
Himmelriket på 150 kvadratmeter

När det sen är dags att åka hem är det mycket behändigt. Lämna bilnycklarna till incheckningspersonalen så lägger dom dem i en låda till Hertz-killen. Antar att han också är Sixt, Europcar och diverse andra -killen också 🙂

Det på bilden är hela flygplatsen alltså, så när som på en liten gate med 30 sittplatser. Här är Ankomst längst bort, sen två incheckningsdiskar och så Security/Avgångar längst till höger. Några sittplatser i mitten, tutti makaroni.

Tartu International Airport, TYY
Tartu International Airport, TYY

Men Security-personalen var mycket noga, ingen slapphänthet i lilla Tartu inte. Läppglans och mascara var för stort för att få ha i necessären, något som ingen brytt sig om öht förut. Och damen som kände på mina kläder (trots att det inte pep i X-rayen) drog handen längs varenda söm för att känna att jag inte sytt in något i linningen på byxorna eller tröjan eller vem vet var…

Alltid skönt att komma hem. Inflygning i mörkret över ett Oslo som syntes glasklart.

Alltid skönt att komma hem. Ullevål stadion skymtar neonupplyst i mitten.
Ullevål stadion skymtar neonupplyst i mitten, backarna vid Holmenkollen helt till höger nära vingen.

Tartu, en liten pärla i Estland

Tartu är en stad i sydöstra Estland, och en timmes bilväg från staden ligger en plantskola som bland annat odlar barrträdsplantor. Med anledning av det var jag i Tartu.

Fördomarna hos mig om Baltikum är, om inte många, så i allafall djupa, och det mesta kan väl sammanfattas i begreppet ”Gammal Sovjetstat”. Varpå jag antar att de flesta ser för sig bleka, dystra människor med hängande axlar, slitna hus med sprucken puts, allt är gulbrungrått – till och med himlen.

”Närå” säger någon, ”jag har varit i Tallinn och det är jättefint, gamla stan och så, var på snabbvisit en dag, kanon!”
Men jag tänker fortfarande Sovjetstat, trots deras entusiasm. Det ska lite mer till för att ändra mig.
Ett besök i Tartu till exempel.

image

Visst, en del saker stämmer. Som tex att det går typ tre flyg per dag härifrån, och att flygplanen är av en typ där man får sticka ut händerna emellanåt  för att paddla på lite extra…

Det är faktiskt Finnair (med operatören FlyBe), och dom har något som inte alla skandinaver kommer åt, nämligen kaffe från Starbucks jajamen.

Inte för att det hjälpte något vidare att det var Starbucks; det var ingen av de elva (I repeat, 11) passagerarna som ville ha något under de 40 minuter flygturen varade.

image
Det var relativt glest med folk i raderna, trots att planet bara hade tolv rader

Väl framme på den lilla lilla flygplatsen i Tartu (man gick själv från planet över asfalten, inte så noga, bara inte gå under vingen…) med sitt lilla lilla bagageband, och sin lilla lilla ankomst/avgångshall med två incheckningsdiskar, så var det ingen hyrbil som väntade på mig. Det var lite illa med tanke på att jag beställt en från Hertz.

Den jovialiske och glade chauffören på flygbussen (en minibuss) hade numret till Hertz-mannen så han ringde honom. När jag kom till hotellet stod han i receptionen och väntade på mig och sa att han hade fixat en bil, trots att den bokningen han hade sa att jag inte skulle komma förrän dagen efter. Jag fick nyckel till en sprillans VW Golf, han ursäktade sig så otroligt mycket, och allt var frid och fröjd. Mycket trevliga människor, och otroligt hjälpsamma.

Inga sura grå kuvade fördomsbalter här inte.

Hotell Pallas är heller inte en förfallen gråbeige byggnad med sprucken puts, nä inte ens i närheten. Toppmodernt (€59 per natt, just sayin’), mitt i stan, underbar citykänsla. Kolla in min utsikt från sängen!!

P1000495 - Copy

För den som är lagd åt det hållet går det tydligen en stor skidtävling utanför Tartu varje år som drar ganska många deltagare, så det verkar hända en del. (Skidor = längdåkning i det här fallet.)