Inget mer bad på några dagar enligt farbror doktorn

Säg den lycka som varar för evigt; i måndags var allt toppen toppen, och nu har jag bandagerat knä och badförbud i minst två dagar. Så kan det gå 🙂

Det Perfekta Lunchstället

Igår hyrde vi moppar här på resorten och åkte söderut. Avstånden är ju inte så mycket att tala om; ön är tydligen som Tjörn i storlek ungefär, så man hinner rätt långt med en moppe tänkte vi (och vi hade mer rätt än vi vågat tro…)

Första stoppet var i grannbyn / turistorten där vi bokade en dykkurs till den 11/3 hos en svensk dykfirma. Mixed fruit och mango-smoothies på the Sweet Spot bar och ett bad innan vi drog vidare.

Lunch på en restaurang som var precis som i resereklamen för parresor och i de romantiska filmerna – avskilt läge, inga andra gäster (just då…), 3 m mellan restaurangen och stranden (som givetvis var helt öde), den pittoreska lilla träbåten låg förtöjd vid en uppstickande påle en bit ut i vattnet och sittplatserna var byggda i bambu och med ett vasstak över varje bord.

Javisst, ett stycke helt öde strand, och den var lika lång åt andra hållet. Trodde inte det fanns sånt på såna här turistinvaderade små öar, men tydligen…Waikiki hette den dessutom 😀

Helt stilla givetvis. Kokossmoothie, ananassmoothie och Pad Thai (som smakar som hemma fast lite hetare), och ett mms till några av er därhemma för att dela med oss lite (tack MLY för upplysningen om läget i Gbg 😀 ).

Vi trodde inte att det gick att hitta öde stränder på en sån här ö, men vi snubblade på en lång rackare på sydsidan = slappa igen, men sen var det fan slut med slappande…Vi skulle upp i bergen med våra moppar för att komma upp på höjden lite (högsta toppen är ca 600 m tror jag) titta på lite vattenfall och göra lite schysst off-the-beaten-track-turistande.

Vägen var jättefin först, och kartan verkade stämma bra med de landmärken vi hittade (restauranger, view points och lite annat), och vi tänkte gena tvärs över ön för att spara lite tid. Max 1 timmes färd tänkte vi. Tjena….”genväg blir ofta senväg”, I know, men det här blev ju löjligt. Den fina vägen gick över till att bli nån typ av sandig kostig som iofs var lätt att köra på (uppför) och som emellanåt avbröts av cementerad väg i några hundra meter, där cementen låg i hjulspåren och var alltså ca 50 cm breda att balansera på. Det gick ändå okej.

 

Uppe i bergen med våra moppar, fortfarande vid gott mod. Inga blodsutgutelser än, och vi tror fortfarande att vi vet var vi är (SÅÅÅ naiva haha)

Efter ett tag (kanske 2 timmar?) insåg vi att vår karta inte innehöll ens en bråkdel av sanningen om vägen, inga skyltar någonstans och inga människor att fråga. Vi irrade runt ett bra tag, solen började sjunka (middag med familjen var bestämd till 18.30, en tidpunkt som passerade fullständigt obemärkt medans vi var vilse uppe i bergen), en viss trötthet började infinna sig efter att ha kört den där moppen utan bakbroms rätt länge, och DÅ förstås, i en sandig / fingrusig nerförsbacke där jag helt enkelt inte orkade försöka med bakbromsen längre utan bara ville få stopp på eländet – så ramlade jag. En härlig vurpa som jag tog mestadels med vänster knä, men även lite smalben, underarm och högerhand medan jag rullade runt och försökte stanna (det var RÄTT branta backar). Aj aj, härligt uppskrapat knä med en del rätt stora gruskorn inne i fåror i knät, trött o eländig och inte en jäkla aning om vad vi var – inte så rajtan tajtan direkt.

Anyway, lång historia kort, bara att ignorera det modifierade knät och försöka ta sig ner med mopparna (Oskars stannade dessutom lite då och då bara för att få det hela att bli lite mer spännande), alldeles beckmörkt och djungelns skrikande ljud överallt (vilken kakafoni!!). En hjälpsam man följde oss en bit på vägen och guidade oss på Thai tills han visste (och vi vet nu i efterhand) att det bara fanns en väg att följa för att komma ut på stora vägen. In till sjukhuset i Chaweng, bli omplåstrad och tvättad ordentligt och förmanad om att inte bada på minst två dagar (köra moppe sa dom inget om….) och komma tillbaka för desinfecerande tvätt varje dag. Otroligt snabba och professionella, och de tyckte jag såg så risig ut att dom erbjöd mig rullstol haha. Det hade ju å andra sidan blivit lite grisigt efter några timmar i vägdammet / sanden, så det kan man förstå.

Var hemma vid nio på kvällen; den fina restaurangen som alla de andra var på fick vara, det blev en room service-hamburgare istället – men den smakade himmelskt efter 7 timmar utan mat och vatten….

Som parentes kan nämnas att vi nu hittat en bättre karta, och när man tittar på den ser man att vi varit i typ hela bergsområdet från norr till söder. Nog för att vi anade oråd när vi märkte att solen gick ner i ”fel” ände mot vad vi trodde, dvs det vi trodde var sydost var sydväst…jaja, 90 grader hit eller dit…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.