Inte en helt vanlig dag kanske men högst relevant och emellanåt förekommande. Och otroligt befriande att komma bort från skrivbordsarbetet i Oslo och vara ute i fältet där vi konkretiserar det vi ritat och tänkt hemmavid.

Dagen igår började med att vi bar in två pallar med kartonger fyllda av granplantor från en stor svensk skogsfirma. De hade min svenske kollega i grönt kört ner från Uppsala till Veneto för att de är centrum för ett stort test vi ska göra i vårt projekt, WeevilSTOP. Herrarna på bilden håller på och sorterar plantorna efter storlek, för vi ska bara använda de som är 20-25 cm höga och i en sån här odling har de lite alla möjliga storlekar.
Projektet går på att utveckla en prototyp för att påföra en speciell typ vax på nederdelen av plantorna för att skydda dem mot angrepp av snytbaggen, som är en hungrig typ som gillar att äta bark från unga barrträd. Det vill säga det här gäller egentligen både gran och tall och alla storlekar av 1-2-åriga plantor, men för att kunna avgränsa lite och lyckas lösa problemet med att få på vaxen på ett bra sätt (som visar sig vara lättare sagt än gjort) har vi snävat ner det till gran, 20-25 cm. Och redan det är komplicerat nog.
Eftersom det är biologiskt material så är inte alla 20-25 cm-granar lika. Dom är faktiskt väldigt olika visar det sig; även om de är lika gamla och har vuxit under exakt samma förhållanden några centimeter ifrån varandra kan höjden variera från fem till trettio centimeter, rötterna kan vara mer eller mindre ihoptrasslade och den lilla rotklumen de sitter i kan vara fast eller lös, torr eller våt. Allt det här påverkar hur de kan hanteras, och eftersom vi snackar maskin här är den inte upplagd för individuell behandling av enheter utan tar alla likadant. Ergo en utmaning.
Men tärningen är kastad, utmaningen antagen och vi har kommit ganska långt. Just nu står det här hos våra vänner i Veneto, utrustning som vi på TI tagit fram i samarbete med övriga tekniska aktörer i projektet:

Och vad är det då? Jo det hela börjar längst bort vid det mannen i den blå rocken (Marcello) lutar sig mot, Pick And Place-maskinen. Den lyfter upp plantorna som sitter i en låda med fack, 9×9 st som syns i bild, och sätter dom en och en i koppar. Sen går dom vidare motsols på ett transportband, genom ett system där det kommer på vax på stammen och tyvärr lite för mycket på sidogrenarna, dom kyls i vatten, torkas lite och kommer runt och plockas ur och sätts tillbaka i lådan vaxade och klara, nederst i bild.
As simple as that.
Sen funkar inte systemet så bra och smärtfritt som vi skulle vilja, men det är ju utveckling, right? Och vi har nästan ett och ett halvt år kvar av projektet, så det här borde vi klara.