Sen ett kort tag tillbaka har jag börjat med något nytt när jag äter lunch i hemmets ro. Istället för att se ifatt alla episoder av Homeland, Dexter, House of Cards eller andra mycket bra kvalitetsserier, har jag tänkt att jag ska använda tiden till något mer förnuftigt. Som till exempel se andra typer av visuell media av mer lärande och informativ art och inte bara underhållande.

Men vad ska man välja, var ska man börja? Ja, först och främst på NRK naturligtvis. Statlig television har ju det med sig att det är reklamfritt men i gengäld bara visar jägarns tråkiga program. Eller? Varför tråkiga? Kanske för att det är program med ett innehåll som kräver något av en; man måste TÄNKA när man ser dom, kanske till och med KOMMA IHÅG något, och det är ju jobbigt tycker vi människor. Varför skulle annars TV3, Kanal 5, TV2 (Norge) och andra liknande tuggummikanaler gå så bra om det inte var glättig no-brain-underhållning vi helst vill ha?

Jag som just haft hjärnan i mos (ja utbrändhet sätter visst ner den psykiska förmågan på riktigt) men börjar vilja få igång den igen har tänkt undvika tuggummi-TV ett tag för att försöka motionera hjärnan lite.

Alltså, NRK. En snabb titt på förstasidan i appen ger intrycket att det är väldigt många svartvita filmer. Närmare bestämt om andra världskriget i någon bemärkelse; Hitlers liv och leverne, motståndsrörelsen Milorg, Nazisternas uppgång, en specialare om Göring, koncentrationslägren och så vidare.

För mig som invandrare här i landet och betraktare av samhället lite halvt utifrån är det tydligt att svenskar och norrmän är ganska olika, och jag är intresserad av hur vi har blivit det. Vi har väldigt olika värderingar i många sammanhang, vi viktlägger olika saker och vi har några fundamentala olikheter. Varför då? Vi rör oss på samma lilla karga halvö och är ju helt klart skurna ur samma stycke, så hur kan det blivit att vi är så olika?

Jag har länge noterat vilken viktig roll WWII har i det norska samhället än idag (till skillnad från i Sverige), och tror att Norges situation under de åren med ockupation, motstånd, regering och kungahus som flydde fältet osv, har satt spår i människorna och format dagens samhälle. Jag tror att man för att förstå landet och människorna bättre måste kunna den norska WWII-historien, sätta sig in hur de kämpade, vilka de var, vad som hände etc.

Och eftersom jag är så himla intresserad av att förstå orsak-samband-verkan i alla möjliga situationer (en anledning till att jag blev ingenjör?) så vill jag göra ett försök. Ergo är lunchmålet klart; plöja igenom allt vad NRK har av WWII-material.

Först ut var en serie om Milorg, den civila motståndsrörelsen som gjorde en enorm insats i hela landet under ockupationen. Först av mer passiv och understödjande art, sen mer aktiv och sabotageinriktad. Otroligt intressant serie om uppbyggnaden av organisationen, kommunikationen de (knappt) hade, konfrontationer med tyskarna och stöd från England, möten i Sverige mellan brittiska och norska ledare och Milorg för att överföra information. Rekommenderas!

Och efter att ha sett den (ska se sista delen idag) tror jag att jag faktiskt är något på spåret i mina teorier om dagens samhälle. Jag ser den här mentaliteten hos de som kämpade i Milorg, stoltheten av att inte låtit sig underkuvas (mer än kortvarigt), förmågan att bara ge sig ut i skogen och överleva och fortsätta kämpa mot tysken bland granarna, den vanlige lille mannen som hjälper Milorg-folket med husly i lador, skjuts i båtar, vandrig i skogen över till Värmland mm, alla var hjältar och bidrog till att rädda landet.

Den här stå-på-andan och stoltheten över att vara norsk, som ibland tas som en relativt outhärdlig självgodhet (jante är inte så tydlig här som man kunde tro) tror jag är ett resultat av att folket gick samman i en kristid och lyckades påverka sin situation och (med hjälp utifrån) rädda landet.

Det är kul med historia!

Men så får man pausa med lite mer allmänt allmänbildande historieskvaller också, för att smälta det andra. Två avsnitt om Hitlers väg till makten. Skrämmande att se. Och omöjligt att inte se likheter med dagens Sverige; ett litet marginaliserat parti med en riktig loser som ledare, ett parti som knappt får några röster alls, men där den där lille loser-ledaren står hemma framför spegeln och övar in maktrörelser (knuten näve, intensiv blick osv) och på gator och torg praktiserar och raffinerar sin talarkunskap och börjar få ut sitt budskap hos folket. Omvärlden bryr sig inte om det där lilla fjuttpartiet med clownen, inte ens när det inte är en liten fjutt längre och clownen slutat vara clown och blivit en auktoritär ledare som ska ta folket ur den ekonomiska krisen. Omvärlden bryr sig inte heller när judarna förbjuds driva affärer, skomakerier, slakterier. Den vanlige tysken bryr sig, han gillar sina judiska grannar, vänner, så han protesterar lite, men så blir det så jobbigt att protestera och det finns ju faktiskt ett icke-judiskt bageri några meter längre bort så då går han dit och handlar istället.

Och sen vet vi ju alla hur det gick. Men inte hur det kommer att gå.

Spännande det här, NRK förtjänar min kärlek!