Barn är okänsliga varelser

image

Vi är någonstans där barnen kan gå ner till sjön själva med sina kusiner och fiska. Det har några goda saker med sig; Adam får fiska hela tiden och vi vuxna slipper 1) Tjatet om ”Kan vi inte fiska?” och 2) Fiska. Dvs alla är lyckliga.

Jag är lyckligast när jag slipper vara med på fisket över huvud taget, för jag lider så med först masken som vrider sig i plågor när den får en krok genom hela kroppen och sen dränks, och sen fisken som först får en krok genom munnen och sen får den utdragen lika raskt. Måste vara fruktansvärt smärtsamt för de båda. För att inte tala om masken som kanske blir lite småäten innan det blir napp och sen slängs i igen för att bli äten lite på igen. Brrr.

Men barn är inte så överdrivet känslosamma när det kommer till vare sig fisken eller maskens lidanden. Dagens fångst var en mört och en abborre, som avlivas och läggs i frysen för att användas som agn till gäddfångsten i vår (dom får betalt också; 1 kr per agnfisk). Men innan man avlivar den kan man ju leka lite med dom i luften. Ja för inte tänka på att dom håller på att drunkna utan vatten ”Nä mamma dom ska ju ändå dö snart”, men vi kan ju hetsa dom på varandra också när vi ändå har så kul?

image

– ”Titta mamma – abborren äter den andra fisken – hans vassa tänder tuggar på den!!!”
– ”Å kolla, det blev märken i mörten, cooooolt!!!”

Mmm jättecoolt.

Slackline

Har du någonsin sett folk balansera på en lina uppspänd i en park och dom övar och övar och verkar ha så himla roligt? Det är inte att gå på lina om du trodde det, utan kallas för SLACKLINE. Egentligen är det ett vanligt spännband med ett spel som man fäster runt två punkter och sen är det bara att gå över. Bara. Liksom hoppa upp och knata iväg bar. Fast det är inte riktigt så enkelt.

Så det är sommarens projekt: att lära sig gå på slackline.

image