Mig veterligen har jag varit på cirkus en gång i livet. Jag minns (rätt eller fel, minnet är ju bedrägligt) att jag ville sitta längst fram och trodde min mamma förstod det, men hon hade tänkt tvärtom och just inte valt biljetter längst fram för hon trodde jag skulle bli rädd för djuren.
Det är alltså inte själva cirkusbesöket jag minns, utan besvikelsen inför det. Inga traumaer av det, men det säger väl något om vad barn lägger märke till och inte. Jag antar att själva besöket med andra ord var helt efter förväntningarna.
Nu var det dags för cirkus för nästa generation. Och jag ser som vuxen och den som håller i plånboken en anledning till att inte sitta på första raden. Priset. Fy vad dyrt det är att gå på cirkus. Men det behövs å andra sidan bara ett besök i livet, så nu kör vi.
Cirkus Maximum gästar lilla Åsa med fullt spett – tält i ”rätt” färger, vagnar, mycket folk…ja, cirkus 1A helt enkelt.
Och platserna längst fram, förstås, trots att dom knappt har några djur nu för tiden.
Och det var som cirkus förväntas vara, fast i princip utan djur då. Inga tigrar eller elefanter (förutom en som man kunde se på i pausen om man betalade en slant extra och stod i kö en liten stund, precis som kamelerna man kunde rida på för en slant och en lång kö), men väl en massa konstfärdiga akrobater. Först ut var det här gänget, Trio Sarkozi, från Ungern. Grymt skickliga på att jonglera, kasta, fånga och bra showmen också. H var helt betagen av deras trixande.
Sen var den lite nummer med hundar, åsnor (som tydligen kan dresseras…), en hund, ponnyer…ganska trist tycker jag att se dom gå runt runt i manegen, tvärvända och gå åt andra hållet runt runt. Okej, imponerande att få en åsna att hoppa genom en ring, jag medger, speciellt när tio andra åsnekompisar står bredvid och glor i väntan på att få börja gå åt andra hållet… Men det var imponerande mer på det viset att man tänkte ”Wow, hur har han lyckats lära duvorna det där? Eller få hunden att ligga still SÅ länge?”, inte för att det var så stort underhållsvärde.
Men okej, cirkus är för barn och inte för vuxna. Så vad tyckte barnen då? Jo dom verkade tycka lite likadant, även om dom tyckte numret med hunden som var utklädd till elefant var himla skoj – tur det eftersom det var clownens nummer, och dom gillade ljusprojektionerna i taket (moderna barn) som föreställde dansande gubbar och annat och gick nästan hela tiden, OCH dom gillade akrobaterna. Det vill säga ungefär samma sak som jag själv.
Den här mannen heter Iurie Basiul och var en fantastisk akrobat i handstående. Vighet 10.0 och styrka densamma kan man säga. Verkligen långsam underhållning, men kidsen tog det bra.
Det var fler sådana skickliga akrobater; de tre jonglörerna ovan och en vietnamesisk duo som tog andan ur de flesta. Hennes dräkt tog i allafall fullständigt andan ur min minsting…rosa upptill och en kort kjol av grönglittriga blad…
Och så var det här gänget kvar helt till sist. Det går på temat ”hur många motorcyklar kan man stänga in och köra i en rund bur samtidigt som en kvinna står glatt leende i mitten?”. Svaret är två, och kommer ca 2 minuter in i filmen nedan. (hade tagit en egen som var betydligt kortare, men uppladdningen fungerade inte så bra, men det här är precis samma föreställning några månader tidigare).
Svaret på hur många man får in om mar tar ut tanten och proppar in fler motorcyklar kommer runt 3 minuter.
https://www.youtube.com/watch?v=qTy8yf455Gw
Summa sumarum, inklusive sockervadd, popcorn och tingeltangel så gick kvällen på jvligt mycket pengar.
24 timmar 
