Oslos bästa fruktaffär

Idag var jag på mitt gamla jobb och lämnade in dator och passerkort, och nästa vecka börjar jag på nytt jobb, friskskriven och redo. Många saker är bra med nya jobbet så långt jag ser det nu, och en sak är definitivt bra. Läget. Läget, läget, läget. Mitt i stan nere vid centralstationen ligger den del där jag ska jobba.

Och vad är det som är så bra med det då? Ja förutom nära hem (3 km) så ligger närmaste sybutiken 100 m bort, nästa sybutik 200 m bort, och så stans bästa MATAFFÄR 150 m bort!!!

Ja för mat är ju ett ständigt tema för oss invandrare, eller kanske framför allt bristen på urval av mat. Men området där jag ska jobba är där öst möter väst i Oslo, ett område där man har nära till bra alternativ till de vanliga Kiwi, Rema 1000, Rimi, Bunnpris och de andra butikerna med något sparsmakat sortiment. De kallas för ”invandrarbutiker”…ett härligt, alienerande ord som jag förstår används i Sverige också. ”Turken på hörnet” sa vi när jag växte upp, inte så mycket bättre det tyvärr.

De här affärerna har oftast stora pallar med frukt utanför, därav att vi kallar ”vår” butik för Fruktaffären, gärna drivor med stora gröna mango för tio kronor styck, små gula för 50 kr/kilot, stora ovala vattenmeloner för 7 kr kilot, bananer för en struntsumma osv osv. Grönsaker också förstås, en charkdisk med en levande man bakom som skär upp kött åt en (det var ju ett tag sen man såg; på ICA Skøyen i våras närmare bestämt!) och ett helt rum bara med ris och pasta av alla de slag.

När jag handlar i någon av de vanliga affärerna känner jag aldrig matglädje. Jag blir aldrig nyfiken på något, det är inget som fångar mitt intresse. Men när jag går i Fruktaffären har jag nästan bara frågor – Tapiocagryn, vad kan man göra av det? Kassavamjöl? Juice på litchiplommon, dricker man det rätt av eller blandar man? Hur många sorters oliver finns det egentligen? Och alla dessa kryddor som säljs hela eller malda i stora påsar – inga små Santa Maria-burkar här inte, många som jag inte har en aning om vad det är för något eller vad man har de till.

Och jag blir jättenyfiken. Jag vill lära mig. Jag vill ta de här vita fläckarna på min matkarta och lägga färg på dom, lära mig laga ny mat. Men inte genom en kokbok, nä jag vill att en PERSON ska lära mig. Och då kommer jag på att nu är bästa chansen i mitt liv. Jag har barn i en skola med föräldrar från hela världen. Jag känner några riktigt trevliga föräldrar från Iran och Somalia. Varför inte börja där? Två kök som borde vara rätt olika varandra men för mig helt okända och nya.

Jag tror jag hittat mitt mål för hösten – att lära mig nytt i köket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.