Hallandsleden

Vi trotsade vädret och gav oss iväg inåt landet. Det är ju där det händer, cacherna och den vackra skogen. Jag, två smågrabbar, en ryggsäck full med mackor och blåbärssoppa och lite jordnötter – what could possibly go wrong?

Bilen parkerades i Idala och därifrån gick vi Hallandsleden norrut en bit. Fin led, härlig skog och en toppendag att vara ute på (ordentligt påklädda eftersom det fortfarande är under tio plusgrader). Killarna hade toppenhumör hela tiden, så när som på en liten blodsockerdipp precis innan vi åt lunch. Efteråt var det full fart igen.

Några fina gömmor såg vi också, kul när folk har lagt ner lite själ i sina installationer. Bland annat en gubbe gjord av grenar (mer raffinerad än Knerten, if I dare say so…) och fina troll och häxor, målade, limmade och pyntade. Favoritpoäng delades generöst ut.

2016-05-15 11.23.19 2016-05-15 11.36.02

Skogen vi gick igenom var varierad. Varför är man inte ute och går i skogen oftare? Här var det tät granskog, sen neongrön bokskog, så gick stigen i en passage med granskog på ena sidan och björkskog på den andra, skiljelinjen vass som en knivsegg, och så ut på ett kalhygge innan den slingrade sig in igen. Fantastiskt.

Jag cyklar.

Igår var det skitkallt här nere i Åsa; +8 grader och kall vind – den tillfälliga försommaren hade definitivt dragit sin kos. Men viljan att cykla var större än motviljan att gå ut, så iförd öronlappar och handskar gav jag mig iväg. Jag hade lagt ut en rutt på bikemap.net som var dryga tre mil, och med dagens läge kändes det inte troligt att jag skulle orka det. Men som Frallan sa en gång är den bästa motionen den som blir av, så hellre en kort bit men att jag kom ut åtminstone.

Det är nu hornen ska börja spela, vinden blåser i mitt hår och jag ger  mig ut (lätt slowmotion, fokus på mitt sammanbitna ansikte), kämpar, det är hårt men jag gör det, KLARAR det, blir varm och börjar le och det går bättre och bättre, och publiken hejar på mig längs vägen och jag går i MÅÅÅÅL och spränger målsnöret FÖRST med armarna uppsträckta.

Tjena. Sträckan Åsa – Gällinge och publik? Tror inte det. Speciellt inte i de nämnda åtta plusgraderna…

Men det gick faktiskt ganska bra, och med en inställning av det mer modesta slaget som ”Tja det här har ju gått rätt bra hittills så vi siktar väl på några kilometer till. En halvtimme får det bli.” så tog jag mig kilometer för kilometer. Tillslut hade jag gjort den planerade rundan och var hemma – och under två timmar dessutom!!

33 km

Men det var fortfarande bara åtta grader varmt, och hur jag än cyklade var fartvinden en dräpare och höll min kroppstemperatur nere. Tur jag hade handskar och öronlappar, önskar att jag hade haft något om halsen också. Knälånga byxor på benen var alldeles för kallt, note to self.

Så om det blir långcykling i sommar måste jag ha goa långbyxor som det går att cykla i och en vindtät jacka. Saker jag redan har, tack och lov.

Nöjd och trött och några erfarenheter rikare.