Och med sommaren kommer semester. Jag har ingen semester i år (”ingen” betyder i det här fallet 8 dagar) eftersom jag bytte jobb förra året, men jag ska kombinera distansjobb med lite ledighet så blir det nog en bra kombo.

Mina dagar då jag är ledigt på riktigt ska jag lägga på cykelresan till och vistelsen hos mamma och Totis i stugan. Jag längtar efter dom så himla mycket, trots att det bara var några månader sedan vi sågs sist. Min pappa längtar jag också efter.

Det är skit att bo långt ifrån sina föräldrar, speciellt när föräldrarna är skilda, för det är så svårt att träffa dom så ofta som man vill. Jag försöker få till det så ofta det går, men med det övriga livet och de bindningar som finns där (skola, ledigheter, jobb, semester…) och den sista tredjedelen av pusslet (makens föräldrar) blir det långt ifrån så ofta jag vill.

Jag saknar dom mer och mer ju äldre jag blir, och det är samtidigt så himla härligt att banden till föräldrarna och behovet av de blir starkare igen efter den där frigörelsetiden då man skulle vara så självständig. Typ växa upp och allt det där. Nu är jag uppvuxen och klarar mig tillräckligt bra och har visat det för mig själv. Nu är den tiden över och man kan slappna av lite. Då känner jag hur jag längtar tillbaka till en tid då de var nära hela tiden. Den tiden kommer aldrig tillbaka och det är väl bra på många sätt (tänk bara att behöva gå i högstadiet igen…brrrr…), men det kommer nya tider, nya generationer som också längtar efter dom här människorna och vill träffa dom oftare.

Därför betyder det så otroligt mycket att de båda nu ska försöka komma ner och hälsa på nere i Åsa, och jag glädjer mig massa. Att lägga pusslet för vår egen semester är också lättare än det någonsin varit, för det ser ut som vi kan få en del tid på östra sidan av landet. Sverige alltså.

Det här blir en TOPPENSOMMAR!!!