Det närmar sig långcykling, Oslo (well, Lillestrøm)-Stråtjära, och det är dags att jacka upp planeringen lite. Till exempel dela in resan i hanterbara etapper. Det är väl enkelt nog, men förutom att det ska vara lagoma distanser så ska det ju finnas boende på ställena ifråga, och där har det varit några utmaningar.

Till alla som vill bidra till att reducera antalet vita fläckar på världskartan rekommenderar jag varmt att titta närmare på gräsområdet Värmland-Dalarna. För där finns INGENTING. Ja förutom en och annan tall förstås, men dom kan man inte bo i eller äta på. Och jag har kommit fram till att min lust att tälta i vildmarken är begränsad, och att jag därför kommer hålla mig till campingplatser, något som verkligen är ett problem i det området.

Jag tror personligen att Värmland tycker det är för långt österut och Dalarna att det är för långt västerut och därför orkar ingen bry sig om det.  Eller så är det bara så långt utanför allfartsväg att det inte är lönsamt att driva camping där.

Iallafall har jag lagt upp rutten till 6 dagars cykling:

Dag 2 och 6 är vilodagar, och i Tyfors blir det lyxboende på Tyforsgården – med riktig säng och allt.

Det blir en utmaning att köra 9-10 mil varje dag för en som inte cyklat så långa sträckor tidigare, men därför tränar jag.

Igår blev det 52 km i Halland, dvs i stort sett sträckan Tyfors-Grangärde, och tanken på att köra ett lika långt pass till kändes inte omöjligt – efter en rejäl paus då förstås.

Gårdagens lärdomar:

1. Att stanna och dricka ganska ofta, minst en gång i halvtimmen. Det är bra att sträcka på benen, stretcha lite och bara allmänt pausa innan man drar vidare en bit till.
2. En annan lärdom är att jag behöver en pall. Det kanske låter som lyx, men när man är på sin cykel  några timmar och sen ska stanna och äta är det skönt att sitta ner och slappna av lite. Eftersom man är på vägen är det inte säkert att det finns rastplatser – iallafall inte dom vägarna jag kommer åka på för dom är för små, och då är det att sitta på marken som gäller. Och det är inte säkert att det är så trevligt eller torrt, så en pall ska det bli.

Ett snabbt besök på google visar att det är den gamla hederliga fällbara pallen i kryss med en tygslamsa ovanpå som är bäst ur kost-nytteperspektiv. 59 kr på Rusta, 590 gram i vikt.

Nedräkningen har börjat.