Det är tillåtet!

Söderhamns frivilliga eller iallafall självutnämnda polis

Den här bilen körde före oss in i Söderhamns centrum häromveckan. ”Wow vilka fräsiga bilar Söderhamnspolisen har” tyckte vi. Men den såg lite annorlunda ut ändå; typsnittet såg inte helt likt ut, och så hade den en liten röd text på bakluckan. Och enhetsnumret 69-666 kändes lite väl mycket som ett skämt. Men den hade ju Tre Kronors vapen på bakluckan och sidan och likadana reflexer på samma sätt som en polisbil har.

Visst, Route of Sweden står det inte på polisbilar, och den röda texten var något sponsringsnamn, men det ser man ju inte i all hast om den kör upp bakom en och tex gör tecken att man ska stanna.

Den parkerade precis vid oss i centrum, och ut klev en man och en femårig pojke. Dom skulle till Systembolaget.

Vi undrade ju förstås om man verkligen fick ha en bil som såg ut som en polisbil i alla beteckningar och som det till och med stod POLIS på, men hade inget svar. Så kom jag till Norrland på kusinträff och visade bilden för två som jag tänkte kanske kunde veta. Hon är jurist på Tullverket och han stridsflygare, så jag tänkte att dom har väl lite koll på vad man får utge sig för och inte.

Och det är tillåtet att ha sådana här bilar. Det är INTE tillåtet att gå i polisuniform, men det är tillåtet att ha en bil som ser ut som en polisbil. Han visste till och med om var i Sverige några av dom polisliknande bilarna fanns, men inte den här.

Tydligen är det uppe till diskussion om det här verkligen ska vara tillåtet, men än så länge är det det iallafall.

Helt galet tycker jag.

 

Nu längtar jag efter dom

Tre veckor har jag varit ifrån mina små den här sommaren. När jag lämnade dom i söndags var det tungt, då ångrade jag att vi avtalat med farmor och farfar att de skulle få rå om dom en vecka alldeles själva. Men farmor och farfar är glada och barnen är glada, så hey…vem är jag att klaga.

Men jag saknar dom nu faktiskt.

De små

Och ja jag säger ”faktiskt”, för hur mycket jag än älskar dom så är det bara nödvändigt att vara ifrån varandra ibland, annars blir man (=jag iallafall) helt tokig. Jag har aldrig förstått folk som åker på en weekendresa och redan på fredagen börjar prata om hur dom saknar barnen. Efter två dagar??!! När man vet att man kommer hem till dom igen om ytterligare två dagar??!!

Men nu är det nog, nu vill jag få hem dom. Och det får jag ju – om två dagar, och sen är det full vardag igen.

Så jag ser på sommarbilder och myser. Adam jättenöjd efter att ha målat trädkojan på Orrö, fullt av röd målarfärg i ansikte och hårbotten (det sitter fortfarande kvar lite i håret om man tittar noga) och Hannes i helskön pose på stranden i Stråtjära…

Mina små

aaaah…sommar…

Sol och bad i Ljussjön

Eller, snarare på Stråtjära Beach och bad i Bergviken.

Hannes tränar med snorkel och cyklop

Adam och Oskar försöker hitta djupt vatten. Lycka till..

22 grader enligt termometern som O hade med sig. 

Min kroppstermometer sa lite mer: 

  • Inte så kallt så man ryggar tillbaka när man stoppar ner fötterna utan det ger tvärtom mersmak. 
  • Står man kvar i vattnet gör det inte ont, det isar inte och benen domnar inte
  • Slutsats: Det går att bada

Och det gjorde jag. Premiärdopp för året faktiskt. Jag låg inte i länge och plaskade direkt men några simtag blev det.

På kvällen grillade bästa Totis en himmelsk ytterfilé, bästa mamman (=inte jag) gjorde bearnaise och livet var ljuvligt i största allmänhet.

Dag 8, En dag i Falun

2016-08-06 14.28.27Så blev det så att min resa tog slut i Falun. Det kunde varit värre – jag kunde ju fortsatt, och det hade varit tortyr.

Istället parkerade jag min cykel och all packning i duggregnet på Trotzgatan, tog ut ett par jeans ur mina vattentäta cykelväskor (jo, sant!!) och gick in på Sushi Lovers för en sen och ganska lång lunch. Hade längtat efter sushi ett tag, och den här var lite annorlunda vilket var spännande. Men allt som är spännande är inte nödvändigtvis bra, själv tillhör jag dom som tycker att majonnäsbaserade såser/gojor inte riktigt hör hemma i sushisammanhang och här var det en del av den varan.

Men jag var inne och regnet ute, så jag var nöjd.

Eftersom man inte kan sitta på en 12-platsers restaurang alltför länge utan att det börjar kännas lite besvärande flyttade jag mig så småningom till ett café och senare gick jag en tur på stan. Dels för att försiktigt få runt blodet i mina stumma lår, dels för att se på Falun och dels för att leta lite.

Fin stad Falun, en dags besök kan varmt rekommenderas. Det gamla industriarvet har bevarats men med ny verksamhet i lokalerna.

2016-08-06 18.10.08
Från tegelbyggnaden till vänster i bild, på andra sidan kanalen, strömmade det skön soft jazzmusik

2016-08-06 18.08.00

Och så finns det förstås en del spännande, säkert jättehemlig verksamhet mitt i centrala Falun (STOPPA PRESSARNA!!!), och för att hålla den så hemlig som det behövs så annonserar man det på lämpligt sätt:

2016-08-06 17.49.04
Alltså pardon my French, men sätter man upp en sådan skylt (och det var inte bara en, det var fullständigt nerlusat med likadana skyltar runt HELA byggnaden) så ber man om att det ska fotograferas. Så är det bara.

Men tillslut var det dags för den bästa synen av dem alla…

Familjen

Middag på den mer än utmärkta Banken Bar och Brasserie (gå dit, väl värt dina middagspengar!), miljoner kramar och pussar, ungar i knät hela tiden och bara en massa gos (och lite mat).

Sen iväg till Smedsnäsets camping med det stooora tältet i bagaget. Det har två rum och en mittsektion och är så högt att man kan stå raklång i det…yum…Vi brukar sova vi vuxna i den stora delen och barnen i den lilla, men den här gången tänkte jag inte låta barnen sova mer än några centimeter ifrån mig.

Och när man bara monterar upp det ena innertältet får man lätt plats med cyklarna inne i tältet dessutom!

2016-08-07 09.03.12
Bilden är tagen innifrån det stora innertältet

Och hörrni vad fort och lätt det går att färdas med bil!!! Vet ni att det bara är att trycka lite på gaspedalen när det är uppför så fortsätter man i samma hastighet som tex i nerförsbacke eller på plant? Och motvind bryr sig bilen knappt om, och om det regnar är man torr när man sitter där inne, och man kan ha på sätesvärme om det är svalt! Vilken fantastisk uppfinning…

Så det blev nattläger den 6 augusti på Smedsnäsets camping som planerat!

2016-08-07 08.58.38

 

Jag kastar in handduken.

Uppiggad av beskedet att resten av familjen möter mig i Svärdsjö gav jag mig iväg i regnet. Men det var tungt. Fruktansvärt tungt. De två milen mellan Borlänge och Falun tog en evighet och i varje uppförsbacke när jag behövde ta i lite stumnade låren. En fin twist var att de sista kilometrarna in i Falun var en enda (!) lång nerförsbacke – underbart!

Men nu ger jag upp. Jag orkar inte 2-3 mil till Svärdsjö, och jag orkar definitivt inte 9 mil imorgon. För att klara det skulle jag behöva vila två dagar tror jag, och det har jag helt enkelt inte lust med. Har inte lust att ligga på en camping 9 mil från målet och kura i två dagar för att SEN ta de sista nio milen. Så viktigt är det inte för mig att genomföra det jag föresatt mig. Jag har ändå trots allt cyklat över 40 mil på en vecka – enorm prestation för att vara jag.

Så jag är nöjd och känner mig inte som en loser, jag är superstolt över det jag gjort men nu är det färdigt. Nu ger jag upp och ser fram emot att få gosa med mina barn ikväll, så enormt mycket viktigare!!

Tack till alla som hängt med och hejat!

Ett fantastiskt besked!!

Det var menat som en överraskning, men när jag pratade med Käre Maken för en stund sen och uttryckte min modfälldhet (låren känns stumma, vädret är lite hurvet, fem mil idag är okej men nio imorgon blir tufft osv) avslöjade han att han hade en överraskning i bakfickan – ATT KOMMA TILL SVÄRDSJÖ CAMPING IKVÄLL TILLSAMMANS MED BARNEN och sen sova där med mig. Imorgon tänkte han cykla med mig den sista etappen medan mamma och Totis tar hand om bil och barn.

SÅ HIMLA GLAD blev jag så ögonen tårades och jag saknar dom alla så jättemycket helt plötsligt (jag har inte träffat barnen på nästan två veckor, längsta jag någonsin varit utan dom).

Då känns det lättare att harva de fem milen till Svärdsjö. Jag har heller inte bråttom, för dom kommer inte förrän ikväll. Även om överraskningen blev avslöjad så var det värt det för allt känns lättare.

Väntar ut regnet här i Borlänge innan jag drar vidare.

79%

I och med att jag är i Borlänge nu (ett oplanerat stopp på vägen som blev av att jag stack tidigare än planerat från Grangärde) så har jag cyklat ca 41 mil, eller 79% av vägen.

Ny färg = Ny dagsetapp

En av förhoppningarna med cyklingen var att få tänka, eller snarare låta tankarna tänka sig själva. Det har dom gjort, men jag har liksom inte kommit någon vart med det. Kanske för att jag inte haft någon början, inget slut och ingen riktning på tankarna. Projekt utan början, slut eller plan tenderar ju att bli lite ineffektiva.

Men jag ville väl också se lite vad jag tänker på när inget tvingar mig. Och jag finner att jag verkligen varit i nuet (bravo!!), för jag har nästan inte tänkt på barnen alls (och när jag gör det så hugger det lite i magen av saknad, så det är nog lika bra), jag har definitivt inte tänkt på jobbet (och när jag prövat att göra det har det huggit i magen av skuld, dåligt samvete och ångest över att jag måste tillbaka) och jag har tänkt lite på Käre Maken och hur himla glad jag är i honom och hur otroligt bra vi har det tillsammans.

Mest har jag tänkt på cykling; hur långt har jag kvar, hur ser höjdkurvan ut i det närmaste, hur är det med eneregin (mer nyponsoppa någon?), var ska jag äta middag, är receptionen öppen när jag kommer och andra cyklingsrelaterade saker.

Jag har försökt lyssna på Sommar och Vinter i poddar som jag laddat ner, men det funkade första dagen typ, sen fick jag överdos. Speciellt Vinter, där alla avsnitt slutar med ”och ta hand om varandra, kom ihåg att vi har bara ett liv, gör inget du ångrar, lev livet fullt ut” och andra krampaktiga önskningar om att vi inte ska låta livet bara flyga förbi. Jag håller helt med i princip, men det blir lite mycket när varje vinterpratare avslutar med några visdomsord om hur vi bör ta hand om varandra och leva livet fullt ut.

Planen med Sommar var att höra intressanta människor berätta intressanta saker, men det var inte så jätteintressant tyvärr. Loa och Can som tidigare nämnts var bra men sen…

Helt klart är iallafall att jag måste göra något, ändra något. Det är inte bra när man får en klump i magen när man tänker på något som man gör 8 timmar om daget. Eller ja, 7 timmar för oss som jobbar statligt nu när det är sommar 😀

Jag vet inte vad som är felet; Jernbaneverket är en bra arbetsgivare, jag har goda kolleger och jobbar i ett projekt som har stort fokus och intresse uppifrån, och jag vet framför allt inte vad jag borde göra istället. Man måse ju tjäna pengar också, så jag vet inte jag.

Men jag är glad att det bara är två dagar kvar på cyklingen, för jag börjar känna mig klar med den biten. Ska njuta av att åka bil framöver, jag.