Lycka

Äntligen är han så stor att han kan vara nere vid sjön själv och fiska. Nu slipper han tjata på vuxna om att följa med ner, och vi vuxna slipper sitta där nere och trä på mask och döda fisk. 
När jag säger ”vi” här gäller det inte nödvändigtvis mig för jag har kommit lindrigt undan, men allas lycka är lika stor för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.