Det här är det vackraste huset i stan, ja i världen just nu. Kanske inte ser så speciellt ut, men det är det.
Det är Rikshospitalet i Oslo, ett ställe jag besökt en gång i halvåret i några år för att följa upp min blodsjukdom. Smaka på ordet…b l o d s j u k d o m. Känns fint att ha va? Ett virus som simmar omkring i  mitt blod och gör….ingenting! Men det är där, det är smittsamt och dåligt för levern. Medicin att bota sjukdomen finns men den är så dyr så den ges bara till de som är sjuka. 

Och sjuk är jag inte, långt därifrån, så jag möter på Riksen en gång i halvåret, får min lever undersökt (dom väntar på förhårdnader så de kan sätta in behandling), får veta att jag är för frisk men att snaaart kommer reglerna ändras och medicinen bli billigare och då kommer man att prioritera de som är friska, dvs såna som jag. Och vi är visst rätt många. 

Idag fick jag ett glädjebesked – reglerna HAR ändrats så att sjukhusen får bestämma mer själva plus att medicinen blivit billigare, så nu har min läkare bestämt att jag ska få behandling!!!!

Tydligen inte ett helt populärt beslut, men hon hade fått igenom det – trots att jag fortfarande är frisk (men med mycket höga virushalter i blodet).

Jag skulle börjat behandling idag men apoteket hade inte medicinen inne så de kör hem den till mig imorgon med bud!

Det tog visst en stund för den goda nyheten att sjunka in, för jag hann både ringa min mamma och ta ett blodprov innan jag hittade mig själv gråtandes i en stol utanför sjukhusapoteket, ringande O (som blev helt chockad innan jag lyckades få ur mig att det var goda nyheter, inte dåliga som han såklart trodde).

Det känns otroligt och fantastiskt att äntligen bli kvitt det här som jag haft i kroppen i årtionden. 

Det är en UNDERBAR dag idag!!!