Våld i småskolan

Så har det eskalerat. De små tjuvnypen, en spark här och där som kunde varit av misstag i en lek på skolgården (himla lustigt att just den personen skulle råka sparka till just min son – igen! Märkligt med sammanträffanden, men barn ni vet haha…) som blivit en vardag tog igår en ny vändning.

H fingrade på en klasskamrats penna, av ren nyfikenhet. Det tyckte uppenbarligen inte hen om, men istället för att säga ifrån så började hen slå H med sitt pennskrin. Hen slog så mycket att H tog skydd under hens bänk. Anledningen till att han inte tog skydd under sin egen var att det här var i slutet av dagen då eleverna ställer sina stolar upp och ned på bänkarna och ryggstödet hänger ner, plus att han hade ryggsäck på sig och helt enkelt inte kunde komma in under sin egen.

Men det hjälpte inte; hen fortsatte att slå med pennskrinet och började även sparka H i huvudet under bänken, där han satt för att ta skydd. Hen sparkade i nacken, i pannan och på kinderna, så pass att H bet sig i kinden av misstag, och hen slutade inte förrän läraren kom ner och undrade vad som stod på och fick det att sluta. Vid det laget grät H såklart och ville bara därifrån, så läraren fick inte chans att prata med honom. Som tur var mötte han en vän i fyran där ute som fick tröstat honom.

Det är en rad saker här som är mycket störande, och en del som är bra i sin eländighet.

Det som är bra är att det hände. Hur hemskt det än låter så har det det positiva med sig att det är ett konkret fall som går att rapportera (vilket vi gjort). Tjuvnyp och småsparkar är svåra att få uppmärksamhet kring, det här är ingen tvekan om att det har hänt.

Visst kan man säga att H började det hela. Men vad gjorde han? Han petade på en penna. Att det andra barnets första reaktion på det inte är att fräsa ifrån (eller ännu hellre säga det vänligt men bestämt), utan att börja slåss är ett jätteproblem. Att hen sen accelererar våldet till att omfatta sparkar är jäkligt illa, och att hen inte förstår hur allvarligt det är med våld mot huvudet är ofattbart. Dom är faktiskt 7 år och går sitt andra år i skolan, det här är inga små dagisungar som larvar runt.

En annan störande faktor är att den som sitter bredvid H inte gjorde någonting. Ja förutom att flina och säga ”Kan någon ge mig en biostol”. Hen tyckte uppenbarligen att det var mycket underhållande med lite skolvåld så här på eftermiddagen.

Det finns ett större problem här än det enstaka barnet, och det är situationen i skolan. H’s lärare är fantastisk. Han har ett oändligt tålamod, är så otroligt glad och positiv och tror i grunden gott om alla verkar det som. Han gillar H mycket det märks, och det förstår jag. H är smart, kan tala för sig, argumenterar väl inom saker han behärskar, han räcker upp handen, står på led (för det mesta…) och har stor kapacitet helt enkelt.

Men han är ”bara” en lärare. Inte psykolog, beteendevetare eller socionom. Hans yrkesval i livet är att lära ut grundläggande färdigheter till små barn inom alla skolämnen, inte att uppfostra dem eller ta hand om deras dåliga hemförhållanden eller arbeta med deras psykosociala färdigheter generellt. Det är det föräldrarnas uppgift att sköta, och ta hjälp av den stödapparat som finns – sociallärare, socionomer, BUP och andra, för att ge sitt barn en bra start.

Men eftersom han är en så god och bra människa så försöker H’s lärare att lösa allt det här, så förutom en dålig situation i klassen (för det är inte bara H som är utsatt) ser jag en risk för en utbränd lärare.

En utbränd superlärare.

Om jag fick välja fritt bland alla lärarna på skolan hade jag alla dagar valt honom som lärare åt H för han är så toppen, och jag vill inte att han ska försvinna. Så idag har jag tagit det här vidare till inspektören på skolan (ansvarig för den sociala miljön bland eleverna 1-7), som inte hade hört om det här tidigare. Hen skulle prata med H’s lärare så dom får upp några handlingar på planen framöver och något blir gjort.

Det är många dimensioner; en dålig situation för H, att det tydligen allmänt blir hårdare klimat i klassen (på grund av bland annat H’s nemesis) och därmed sämre arbetsmiljö för H’s lärare som vill så väl och försöker så mycket, risk för en utbränd lärare med allt vad det innebär för honom personligen och för alla de som älskar honom i skolan.

Något måste göras, jag har börjat genom att lyfta det till inspektören på skolan och försöker se till att H’s lärare får mer stöd. Vi får se an i nästa vecka hur det går.

En reaktion till “Våld i småskolan

  1. %&&/(/(%% unge, eller något sånt där. Och ungens föräldrar med som inte lärt barnet vett. Härligt med en bra lärare. Kram till er i alla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.