Genom en bisats i ett mail lyckades jag fånga upp att det händer något på Tjolöholms slott nu i påsk. Det är påskäggsjakt i skogen runt slottet varje dag, Emil i Lönneberga har flyttat in i Manegen tillfälligt, det är ansiktsmålning och annat för barnen. Och det är ju inte alltid det händer något i de här krokarna så man får ju passa på och strålande vackert väder dessutom – inget att vänta på.

Karta över området med utmarkerat var äggen skulle finnas köpte man för 100 kr per barn…eller, bara barn med karta fick present av påskharen efteråt iallafall. Vi gjorde som de flesta; en karta och så fick dom hellre dela på slutpriset.

En mycket bestämd Hannes ville själv läsa kartan och bestämma vart vi skulle gå. Hon som gav ut kartorna sa fint att vi bara skulle gå upp runt hörnet och följa vägen, så det fanns ju vissa indikationer att följa, men det hindrade inte honom från att i 180 springa helt åt motsatt håll. Typ. Han vill så gärna och hans frustration när man visar hur kartor respektive verkligheten funkar ihop är så stor – han vill prova sig fram men tänker inte efter före utan bara rusar iväg. Kanske för att hinna iväg innan någon hinner tillrättavisa honom och tala om hur det egentligen är; hinna iväg så han får köra helt sitt eget race.

Men eftersom det inte var jättevarmt ute och rätt klart vart vi skulle gå (det vara ju bara att följa övriga tre miljoner ungar som sprang längs vägen…) så blev det ändå att vi föste honom i rätt riktning. Till hans stora bitterhet.

Varje ägg var märkt med en bokstav, och när man hade alla bokstäver skulle man kasta om de och så skulle de bilda ett ord.

Barnen kastade en snabb blick på raden av rutor där man skulle fylla i och sa direkt, mer eller mindre enstämmigt ”PÅSKHARE, ordet är påskhare”, och det såg onekligen rätt givet ut. Men vi gav oss likväl ut på jakten, man vet ju aldrig.

Och en och en samlade vi in bokstäverna, som ju mycket riktigt blev PÅSKHARE till slut.

Visst ser det idylliskt och fridfullt ut, och det var det också när man var nere vid stranden. Uppe där äggen var gömda var det lite mer folkliv kan man säga. En härva av vuxna, barn, barnvagnar, hundar och annat som hör barnfamiljslivet till.

Och så tillslut var det dags för mötet med påskharen och utväxlande av karta mot present. Men först gick vi och fikade för kön till påskharen var löjligt lång, och när vi kom tillbaka var den typ 2 personer – clever us! Men det gjorde iofs att Adam satt på nålar under hela fikat för han var så orolig att påskharen skulle hinna gå därifrån innan vi hann fram, sötnosen 🙂

Och det var en väldigt engagerad och pratglad påskhare som tog alla barn på stort allvar och stor humor, bra jobbat med tanke på att det när vi kom var inne på femte timmen.

Fint arr Tjolöholm, Tack!!