Strålande dag i Götet

Så var det en dag i stan också – med båda barnen! Adam börjar så smått vänja sig vid tanken på att flytta, det är inte lika hemskt längre verkar det som. Kanske till och med lite okej till och med?!

Idag var en perfekt dag att göra reklam för Göteborg – 14 plusgrader och strålande sol! Så vi gick till Slottsskogen. Men först hade Oskar något att visa. Han hade nämligen haft ont i huvudet på Valborg och därmed inte festat så glatt som han hade tänkt/önskat. Inget ont som inte har något gott med sig – han hade rivit väggen mellan hallen och klädkammaren!!

Javisst, vi ska inte riva så mycket, mest bygga upp, men vi måste riva lite först. I klädkammaren är dörren som så småningom ska gå in till Adams rum, och vi vill ha ytan som en del av hallen och inte som en klädkammare. Fint som tutan kommer det bli.

Men så gick  vi till Slottsskogen iallafall.

Vi körde en repris på förra helgens besök i labyrinten, fast den här gången var det Adam och Hannes och inte jag och Hannes. Tycker det verkar som att det blev roligare 🙂

En miljon barn på Plikta (lekplatsen) i det underbara vädret var ytterkläder överflödiga och jag längtar till nästa vecka och hoppas att det blir lika fint då. Då ska vi ha picnic och grilla och vara hela dagen i Slottsskogen. Medan Oskar börjar med killarnas sovrum. Inte för att vara taskiga, utan för att han gillar att hålla på och fixa och det är så himla himla bra. Det kommer bli så BRA det här!!

 

Den bästa Valborg på länge

Fredrik och Ella kom ner från Stockholm på långhelgen.  Fredrik är en vid det här laget gammal gammal vän som känns som en del av mig utan att vi egentligen hörs särskilt ofta. När man ses är det som att man bara glider ihop och fungerar som en enhet och sen glider man isär och livet fortsätter tills man glider ihop igen lite senare. En underbar vänskap.

Och nu var det alltså dags för honom att komma ner till Åsa igen. Det visade sig att han inte varit i huset sen november 2007, så det var kanske på tiden.

Det var utan tvekan den skönaste högtiden på länge. Oskar var inte hemma, han var inne i Göteborg och gick på diverse frukostar och luncher i Valborgsanda, så jag och Fredrik var själva. Vädret var ljuvligt men svalt, och vi körde Carpe Diem fullt ut.

Vi struntade helt i att planera; teorin var att risken att vi svälter ihjäl är minimal och därför är mat inget viktigt vi behöver tänka på. Vi äter när vi är hungriga, och då äter vi det som finns i kylen och till middag tar vi pizza. Frida kom också ner och spenderade kvällen med oss och hon tyckte att pizza var lika genialiskt som vi. Tre lika avslappnade människor på samma ställe, så himla underbart….

Så vi gick ner till havet när vi hade lust, lekte där tills alla barnen var blöta om fötterna, gick hem, hittade lite fika i skåp och frysar, satt inne fast solen sken ute för att vi hade lust, gick ut sen och satt på uteplatsen med varsin kopp kaffe medan barnen sprang ner till stranden igen (så underbart när dom börjar bli stora och man inte behöver vakta dom hela tiden!!)

Släntrade ner tillslut men då var barnen färdiga och ville gå hem. Dom byggde verktyg av flintstenar som de hittat och övergick sen till att vara pirater och klättra upp i slyet på framsidan (masten på skeppet såklart) och vara sådär allmänt sköna som ungar är ibland. Sen blev lite pusselläggande, så småningom mot kvällningen lite Barnkanalen/Netflix, och så pizzapicnic uppe i trädkojan i kvällssolen!

Vi vuxna åt inne, la 1000-bitarspussel, pratade om livet och en massa annat viktigt, åt kopiösa mängder chips och hade det hur bra som helst. Frida sov över så vi satt till halv ett på natten, och då var pusslet färdigt för länge sen.

Världens bästa och chillaste Valborg…fler såna. Och jular!