Det var en annons på Trafikverkets intranät för ett tag sen, en liten en, långt ner på sidan, och jag såg den av en slump när jag satt och slösurfade på intranätet. Ja alltså, det är ju naturligtvis inte slösurfning, utan som nyanställd är det viktigt att sätta sig in i vad som händer och sker i övriga firman, right?!

Men där var iallafall en liten bortskrämd annons som sa att Trafikverket skulle gå i tåget på Pridefestivalen i år, för tredje året i rad, och en uppmaning att komma med. Självklart vill jag ju vara med och visa att min arbetsgivare står upp för HBTQ-personer och deras självklara rätt till lika behandling, så jag anmälde mig. Och idag var det då dags.

Vi har ju två barn som är mer än vanligt rutinerade på att gå i tåg (barnetog på 17. mai, anyone?!), och som var hyfsat på om att vara med och marschera för människorättigheter. Käre maken såg sin chans att få angripa insidan av en yttervägg med väl valda delar aggression och tålamod och ville vara hemma.

Så vi gav oss iväg till samlingspunkten vid Göteborgsoperan, telefonnummer klottrade på barnarmar utifall att.

För det var ju inte bara vi som var där. I och för sig rätt glest när vi kom (ovan) men det tätnade snabbt, och vi som tänkt komma dit, säga hej och sen gå runt lite på stan i väntan på att det skulle dra igång, vi tänkte om och parkerade oss i fålla E1. Det var vår hemvist och där vi skulle utgå ifrån; vi, Västra Götalandsregionen, Clarion Hotell, Kustbevakningen, Försäkringskassan och säkert några till.

Humöret på killarna var på topp också, ända tills Hannes plötsligt bara fick nog och blev skitsur. ”Kan inte den där jävla paraden börja snart?! Jag vill GÅ, DANSA och fira att man får va hur man vill!!!!”

Men så kom vi då iväg tillslut. Trafikverkets gäng var tyvärr väldigt litet. Pinsamt litet tycker jag, med tanke på att vi är 700 pers i firman bara här i Göteborg. Det var visst en historia från förra året med mycket hets på intranätet vid utannonseringen av att man skulle gå i Pride, och det blev rätt mycket ståhej kring det, vilket man skulle kunna tro att det var bra att det skapade engagemang och bidra till att fler gick i år, men så blev det visst inte.

Jaja, ett bra gäng var det iallafall.

Framför oss hade vi värsta discovagnen med ösig musik, och bakom oss hade vi Hellmans drengar så musikbilden var lite scitzad – ena sekunden världens dansmusik, nästa sekund a capella-versioner av Tommy Tycker Om Mig (jamenvisst minns ni DEN, ta fram er inre Carola nu!!). Hellmans Drengar (Sveriges modigaste manskör, enligt sin hemsida) var jättebra – fina arr, bra sjunget och ett kul gäng i tåget.

Annars såg min bild av paraden mest ut så här

Dvs baksidan på Trafikverkets banderoll 😂😂😂😂

Men det var en kanondag, och det kändes bra att gå i tåget. Inte bara bra, lite konfliktfyllt är det, men det får jag utveckla i ett annat inlägg.