Idag är det fem dagar sedan jag blev lagd under kniven för att ta bort en 2-4 cm cancertumör ur mitt vänstra bröst. Jag har varit en duktig patient och ätit mina panodil (1 gram fyra gånger dagligen) för att inte hämma mina rörelser, jag har gjort mina fysioterapiövningar morgon och kväll (och lite däremellan), jag har burit matkassar och lagat mat som vanligt och jag har inte minst tagit bort mina förband. Det enda jag har kvar nu är stripsen över sömmen (säger man söm när man sytt i huden?!) och en klar likhet med Frankensteins monster. Fast över bröstet då förstås…

Och visst blir det bättre. Oklart om det är den allmänna läkningen som kroppen sköter självt eller om det faktiskt gör skillnad med de här övningarna, men det blir lite bättre varje dag. I natt kunde jag till exempel vila vänster överarm rakt på vänster sida när jag låg på höger och sov – det gick inte i förrgår, då gjorde det alldeles för ont med det tryck som då blev på såret. Små steg i rätt riktning, det här ska gå bra så småningom. Och den dagen det blir implantat kör vi ett varv till på den här leken 🙂

Annars har jag mer ont idag än någon dag hittills, kan också bero på att jag inte ätit min dagliga dos paracetamol, utan halverat den på prov. Det känns ju inte helt bra att smaska 4 g paracetamol per dag, men kanske är det vad som ska till för att smärtan inte ska kännas för mycket, vad vet jag. Må man så må man, som det heter…