Som utövare av klassisk musik i olika former är man rätt van vid att publiken på konserterna inte är så stor. Ja förutom när jag sjöng i Göteborgs Symfoniska Kör då förstås, med full salong och stående ovationer varje gång, men det är något helt annorlunda (men otroligt häftigt!).

Så när kön ringlar sig lång utanför Haga Motettkörs konsert och man får stänga dörrarna 20 min innan konserten börjar för att kyrkan är full, då blir man lite överraskad. Jag vet inte hur många som får plats i kyrkan, men det är några hundra iallafall.

Jag hade tur och fick mina nära och kära att komma dit tidigt, så dom fick sittplatser – till och med notoriskt sena A kom i tid!! Men det var kanske mest tack vare hennes pappa, som är en stor Arvo Pärt-fan-

Och det var en jättebra konsert! Vi var bra, Ymna var bra, orkestern var fantastisk så klart, och musiken oerhört vacker. Det var publik på alla läktare, folk stod längs väggarna…helt otroligt kul!

Snart åker vi till Cork och tävlar med Haga Motettkör, och en sån här upplevelse precis innan avresa känns peppande!