Det är ju så himla dystert och dystopiskt med coronaviruset, men när man som jag stänger in mig i min bubbla och håller mig borta från folk så är det inte så farligt och känns nästan som vanligt. Fast man bjuder inte in sina grannar på fika när man står och snackar över staketet förstås, det är en stor skillnad.

Men en permitterad man som dessutom har påskledigt OCH en lagård där ena gavelns fasad ska bytas är en uppsida med corona, och idag satte vi igång. Efter det lilla förarbetet som alltid måste göras med att tömma ett utrymme (läs: bära saker hela förmiddagen) var det då äntligen dags för det roliga; att RIVA!!

Som bekant är det roliga över på ganska kort tid, och bara kanske en halvtimme senare hade vi barskrapat den väggen som syns i bild.

Årets första fika utomhus avnjöts på eftermiddagen. Barnen hade skickats ner till Åsas godisaffär för att köpa påskgodis till sig själva (det blev inga påskägg för den här familjen den här påsken. Inte ens ett enda påskpynt) och kom tillbaka hem med påsar som det stod ”Västkustens bästa godis” på, vilket ju lät lovande. Och barnen delade generöst med sig.

Och om DET är Västkustens bästa godis, då är vi illa ute i den här änden av landet. Stenhårda skumgodisar som nog hade bäst-före-datum någon gång i höstas och smått intorkade gelégodisar. Blä.

Till långfredagsmiddag blev det i sorgens tecken (Jesus ”dog” ju idag som bekant); tragiska rester som redan blivit värmda en gång, berikade med lite mer fyllnadsmaterial och så pasta till det. Högtidligt värre.