För vad som nu börjar bli några månader sen var den här stocken en del av något större, så att säga. Sen kom förändringsviljan och med den motorsågen och så småningom vedklyven. Men där var det stopp. Den var för stor och för blöt och vann över vedklyven, bara för att sen bli staplad på hög i väntan på uttorkning och en säker död.

Men skam den som ger sig, än är det liv i gubben, till och med vårkänslor. Den skjuter skott där den ligger på death row, den har inte tänkt ge upp så lätt. Dess kamrater i högen har insett faktum, men inte den här, den tänker att det är aldrig försent. Ge inte upp!