Så jag är på InnoTrans. Varför då? Jo för att jag driver ett europeiskt forskningsprojekt inom järnväg, och många av mina partners är här nere i dagarna och det är ett gyllene tillfälle att prata med dom om deras arbete i projektet, samt de som är våra intressenter och prata om vad projektet gör. Därför är jag här.

Första intrycket: InnoTrans är ENORMT. Vad man än kan tänka sig för olika aspekter av järnväg och tåg så kan jag lova att det finns här – tåg, tågmat, räl, allt som behövs för att bygga upp en järnväg, allt som behövs för att driva tåg inklusive slipning av hjul och räl, allt man kan tänka sig som har med tåg att göra.

Ja många män i mörka kostymer överallt, det här är helt klart inget kvinnodominerat område. Men det finns det dom som försöker ändra på, tex nätverket Women In Mobility som hade en egen monter på mässan och en samling idag. Många kvinnor var det. Det var meningen att man skulle få bubbel och sen lunch men det var så mycket folk så jag gav upp när det gällde lunchen. Bubbel fick jag inte heller, men det var ok – värre var att jag var så hungrig.

Så vad gjorde Women In Mobility då? Jo, först hälsade arrangören välkomna (jag minns inte vad hon hette, men hon utstrålade bestämdhet och entusiasm i en härlig kombo), och sen kom talare nr 1 som tydligen var med när det här grundades och verkar vara en centralfigur på DB.

Hon verkade väldigt vältalig och engagerande. Svårt att säga eftersom hon bara pratade på tyska. Lite sådär smått exkluderande för de av oss som var där och inte var tysktalande… rätt kasst faktiskt.

Sen kom en annan kvinna som jag inte vet riktigt vad hennes funktion var, men också en ledargestalt inom arbetet med kvinnonätverket. Hon valde att prata om gamla trötta saker som att man när man har hemmakontor inte ska plocka ur diskmaskinen när man har rast, för det gör väl inte männen? (i andemeningen att männen gör rätt som inte gör det, för man ska ha ledigt på rasten och vi självuppoffrande kvinnor ska också sluta göra det. Mitt ordval, inte hennes), och en massa andra trötta trötta saker som i min värld i sig blir ett förminskande av kvinnor – för VARFÖR kan vi inte ta oss ur den här gropen? Vi skämtar om hur uppofrande och osjälviska är, gärna med ett nervöst skratt och ett ”men nu ska vi ta oss i kragen, komigen tjejer”…

och jag FATTAR att en del behöver sånt, men personligen blir jag bara trött. Sluta gör en grej av att vi är kvinnor, bara visa och ta för självklart att vi är lika kompetenta, inkompetenta, värdefulla och värdelösa som män. Varken mer eller mindre.

Själv blir jag mer peppad av att höra om framgångsrika, intelligenta, spännande kvinnor som jag kan se upp till, ha som förebild och känna att ”wow, kan hon så kan jag”. Det här var i mitt tycke bara deprimerande.

Och sen det faktum att resten av talarna var män. Visserligen viktiga män rent politiskt/strategiskt, men ärligt talat…fanns det inga spännande kvinnor att lyssna på? Som inte bara talade tyska? Nä istället fick vi höra om att den ena av dom minsann hade lagat mat hemma dagen innan han åkte till InnoTrans så det inte skulle bli så jobbigt för hans fru som var hemma med barnen. Och JA han sa det med glimten i ögat, men det fastnar i halsen på nåt vis.

Jag behövde lite luft, så jag tog S-bahn en hållplats bort, hittade en skön lunchrestaurang med bord utomhus i solen så jag satt där en stund och chillade innan jag gick åkte tillbaka till mässan för att träffa mina kollegor i projektet.