Varma dagar i Norrland

Den underbara värmen gör mirakel. I Norrland framför allt att jag under hela vistelsen knappt sett en mygga eller ett knott. Desto fler bromsar förstås, men jag föredrar dom alla dagar – dom är större så man hör dom bättre och man märker (oftast) när dom sätter sig.

I stort sett ser min dag i Bastunäs ut så här

Solstol halvt i skuggan av ett träd, Byssträsket några meter bort ifall andan skulle falla på (men just här faller den inte på så ofta eftersom sjöbotten här är så väldigt slemmig, bättre borta på andra stranden), min semesterbok om förändringsledning och en penna i högsta hugg. Det räcker.

O och alla barn/tonåringar/ungdomar röjer i ladugården och gör antikvariska fantastiska fynd men dom har inte ropat på mig.

På kvällen är det vedeldad bastu. Jag har inte badat bastu här sen jag blev av med bröstet. Nu när jag har ett nytt kan jag inte komma över tröskeln ändå. Varför? Vet inte. I den här värmen är det ändå inget jag saknar.

Ett oväntat möte

I mitt jobb som projektledare på Trafikverket är det naturligt att jag blir uppringd av privatpersoner som undrar något som dom tror att jag kan ha svar på. För närvarande har jag en vägplan ute på granskning, vilket betyder att folk som är närboende till den här vägen och som blir berörda eller bara har åsikter hör av sig mer än vanligt.

Det är en del av jobbet, och det är för det mesta ganska trevligt att byta några ord med dom, visa att även om vi är en statlig myndighet så är vi inte tjockskalliga, hårdhudade byråkrater allihop utan rätt vanliga människor som har ett uppdrag att utföra (we’re on a mission from Regeringen!!! jo vi är faktiskt det)

De flesta samtal är över på några minuter, men härom veckan ringde en markägare längs 41’an och vi pratade jättelänge. Först dom vanliga sakerna; hon undrade om och hur vi skulle ta delar av hennes mark i anspråk, lite om projektet, tidshorisonten på det hela och lite annat.

Hennes dialekt fångade mig direkt – den var ju MIN!! Hon pratade som JAG, dvs en stockholmsdialekt hos en som är uppväxt på 60-70-talet med dom ord som ”gällde” då, men som inte bott där på länge vilket innebär att språket inte utvecklats utan snarare frysts fast så som man pratade när man var 25. Vi verkade vara jämngamla också och fann tonen direkt. Jag undrade ju hur i hela världen hon hamnat som markägare längs en väg utanför Borås, och det visade sig att det varit en snirklig livsstig som genom en kärlek till Mustanger (bilarna alltså, inte hästar) lett henne till både USA och så många år i Nya Zeeland (eller om det var Australien).

Och hon hade skrivit en bok om sitt liv och publicerat den! MIN dröm – att skriva en bok, och hon hade GJORT det! Inte för att jag skulle vilja skriva en bok om mitt liv, så intressant är det inte, men jag vill skriva en bok någon gång.

Hon sa att hon hade flera av den liggande hemma och att hon gärna kunde skicka en till mig om jag ville. Och här kom Fru Statligt Anställd in och var en tråkmåns. Jag får inte ta emot några gåvor. Inga alls. Och det var jag ju tvungen att säga, men nu när vi pratat en stund om boken och hennes livshistoria så sa jag att jag ju fortfarande kunde köpa den istället för att få. Sagt och gjort, en stund senare var beställningen lagd på AdLibris.

Jag vet egentligen inte varför jag köpte den, det var mest en stundens ingivelse då jag blev lite hög på det goda samtalet, flashbacks till en svunnen tid och glädjen i att möta nya människor. Men nu är den på nattduksbordet iallafall, och jag har läst en bit.

Det är en fin berättelse, fängslande och hemsk med en ton av hopp hela tiden, även när det är dystert. Den är helt kronologisk, börjar i början av livet, tidig förlust av sin mamma som dog, uppväxten med pappa och styvmor som båda var märkligt avståndstagande och okänsliga vuxna i en liten flickas liv. Som använde henne som husslav i tidiga år, gav henne en kärlekslös uppväxt där hon i stort sett fick klara sig bäst hon ville. Vilket hon gjorde. Man kan deppa ner sig fullständigt i den berättelse hon delar, men man kan också välja att se hur någon som blir illa behandlad under många år (jag har bara läst en tredjedel ungefär än så länge) och är helt kuvad ändå har ett litet frö av trots i sig och låter det blomma ut. Yrkesstoltheten (receptionist, telefonist), stoltheten över barnen, de groende tankarna av ”förtjänar jag verkligen inte bättre än det här?”

Jag kommer definitivt läsa vidare, och jag är så otroligt glad över de underliga vägar som kommer ibland, möjligheten att få nya perspektiv, höra en människas livshistoria, och veta att hon inte är så hemskt långt bort heller. Den där INTERAKTIONEN som jag så desperat längtar efter…

1793 och 1794

Två nya kioskvältare utlästa på Storytel; Niklas Natt och Dags kriminalhistorier som utspelar sig i Stockholm sent 1700-tal.

Jag hade ingen aning om vad själva storyn var när jag började lyssna, så jag gissar att jag hade Per-Anders Fogelströms böcker i bakhuvudet. Men ack så fel det var. Det är deckare. Helt vanliga krimromaner i en helt ovanlig miljö.

Jättekul att läsa om alla platser i Stockholm, Staden mellan broarna, om hur man fick skylla sig själv om man var så illa tvungen att gå över bron vid Slussen över på den södra Malmen i mörkret. Många platser som finns kvar idag; Långholmens fängelse, Danviken, Tessinska palatset och mängder av andra ställen. Throwback så det förslår.

Men historien? Tja den är väl okej. Språket och dialogen är lite gammaldags, vilket rimmar väl med inramningen och förstärker den mentala förflyttningen i tiden. I övrigt ganska äckliga personer och handlingar som beskrivs, vilket jag tycker väl följer en trend hos författare där brotten verkar behöva bli råare och råare från bok till bok för att överträffa det som redan är skrivet.

Jag vet inte. Jag ångrar inte att jag läst dom, och nostalgivärdet är stort, men om jag kan rekommendera dom? Nja, inte om man inte är speciellt förtjust i deckare.

Flykting från Nordkorea

De flesta människor har väl en viss fascination för Nordkorea, med dess slutenhet och ett samhälle som verkar helt otroligt att det kan existera i dagens informationssamhälle. Och det är ju alltid fascinerande att höra berättelserna om hur folk lyckas fly därifrån och höra dom berätta om livet där inne under Den Store Ledarens vakande öga.

Och på Storytel är det ju bara att lyssna vidare, så jag har nu hoppat på den här boken.

Den är inte jättebra berättad, jag har läst många böcker med en bättre dramaturgi, men det är ändå en intressant historia. Framför allt hur hon liksom mer ”trillat” över gränsen än egentligen planerat att fly. Jag ser alltid för mig hur det måste planeras och manipuleras, men hon gick mer eller mindre över bron en sen kväll och sa till sin vän som jobbade på bron att hon skulle gå och hälsa på släkt i Sydkorea som hon inte träffat på många år (vilket var sanningen) och poff så var hon över. Hon hade inte tänkt fly, utan bara vara borta några dagar och sen komma tillbaka. Men så blev det inte.

Så långt jag kommit nu har hon varit i Kina i några år och hankar sig fram. Jag antar att det går bra tillslut eftersom hon lyckats få ut den här boken, men jag vet inte om jag orkar läsa/lyssna så mycket längre.

Lite otippat att nioåringen plötsligt sa ”Det här är en väldigt intressant berättelse mamma”.

Årets ljudböcker så här långt

Prenumerationstjänster på e-böcker och ljudböcker är det bästa på länge (och det var ju quite frankly rätt länge sen dom kom…) i min värld. När man inte har ro eller tid att sitta ner med en bok i handen i timtal men ändå vill läsa är det perfekt att ha det i öronen istället när man sitter på spårvagnen eller tåget, är ute och går eller kör bil.

Det kan bli ganska spretigt med valen av böcker; Året började med Ransom Riggs fantastiska värld med Miss Peregrin’s Home for Peculiar Children, som på samma sätt som Harry Potter-böckerna öppnar nya vägar att tänka. Den är en serie om än så länge fyra böcker (+ lite till) som handlar om barn med märkliga egenskaper som för att skyddas från den hårda omvärlden hålls i en egen sluten värld (time loop). Dessa time loops finns i ett stort nätverk över hela världen och man kan transportera sig mellan dom ifall man vet var dom finns.

Här lever barnen en viss dag om och om igen; i första boken kommer huvudpersonen Jacob (som från början inte vet om att han också är en Peculiar, utan bor i den vanliga världen med sina föräldrar) in i en loop som finns kvar i andra världskriget.

Låter det konstigt? Det är det också, och en fantastisk värld och nytt tankesätt att gå in i. Läs, LÄS LÄÄÄÄS!!

Foto: AdLibris

Sen raskt över till något helt annat – En brasiliansk med svans, av Eva Rosengren. Den kan vi bara hoppa över. Orkar inte dissa den, den är säkert bra men verkligen inte min typ av bok. Också en bra grej med ljudböcker, man behöver inte kämpa för att läsa vidare utan det är någon annan som läser åt en även när det är trögt.

Något annat igen – Störst av allt, av Malin Persson Giolito som precis har blivit Netflix-serie. Rätt intressant historia om en skolskjutning i en fiktiv rikemansskola på Djursholm.

Boken börjar (förstås) med att hon står mitt i skolskjutningen som hon just (kanske) har varit bidragande till, och sen är det upprullning genom rättegång och livet i fängelse och hur-kunde-det-bli-så-här.

Kunde blivit ganska trist, segt och förutsägbart, men hon håller liv i det och det är en rätt intressant historia.

Foto: Bokus.com

Och efter den ett raskt hopp vidare till Michelle Obamas självbiografi Min historia. Inte så mycket att säga om den heller. Jag hade kanske tyckt att den varit mer intressant om hon inte gjort en sån grej av det och åker på världsturnéer för att…ja för att vad? Få medelålders kvinnor att samlas i högar på ställen som Globen och tycka att dom är ”empowered” på nåt vis?

Inte min väg att gå iallafall. Hade kunnat skriva långt och syrligt om det, men jag är på lite för gott humör för det just nu.

Men självbiografi var lite lite intressant, så jag browsade vidare till Mikael Persbrandts Som jag minns det.

Man kan såklart tycka vad man vill om hans agerande i olika situationer, men jag tillhör dom som tycker han är en grymt bra skådis och att det när han super ut sig och gör idiotiska saker är så otroligt tragiskt. I boken får man mer bakgrund till den tragiken och hur illa det faktiskt varit. Förmodligen har det varit ännu värre än han berättar, men man får iallafall ett hum om läget.

Jag hoppas att han verkligen är så stabil som han påstår. Jäkla tragisk historia på så många vis – hans livsval, pressen, vi i publiken…inte lätt att göra rätt…

I kategorin mer seriösa böcker har det också blivit Sam Harris’ gamla Letter to a Christian Nation. En bok jag tänkt läsa väldigt länge (den kom 2006) men det har aldrig blivit av dels 1) att köpa den och så har jag 2) inte haft ro att sitta ned och läsa den. Vilket ju är svårt om man inte köpt den i första hand, så därför har 1) fått styra.

Inte så mycket att säga om boken, den är en klassiker i sin genre för att den ifrågasätter kristendomen på ett sunt sätt. Sam Harris är en av de största ateistiska skribenterna, om man får kalla honom det, utan att han är demagogisk och påprackande. För mig som är uttalad ateist är boken att slå in öppna dörrar, och det är väl utmaningen – att nå dom som behöver läsa den.

Det är bokåret 2019 så här långt.

Barn 💘 bibliotek

Det här är mina barn som hänger med mig på biblioteket. Jag är så lyckligt lottad att jag har barn som gillar att läsa böcker, och även att få böcker lästa för sig – fortfarande.

Man får en påminnelse då och då från skolan om hur viktigt det är att läsa högt för sina barn, hur många procent större ordförråd dom får  (eftersom man ofta läser lite mer komplicerade böcker när man läser högt än när dom läser själva) och hur avståndet i ordförråd växer nästan exponentiellt mellan de som får läst för sig högt upp i åldrarna jämfört med dom som inte fått det.

Så ibland åker vi ner till Stadsbiblioteket på Götaplatsen och hänger och läser böcker.

Ja det är en seriebok dom hänger över just där, för den som nu menar att det inte är bra litteratur, men jag vill bara vidga vyerna lite genom att tala om att boken ifråga är Superdövis och handlar om en tjej som har hörapparat men som går i en vanlig skolklass. Mina ungar älskar den, vi har lånat den förut och dom pratar ofta om den, hur tuff Superdövis är. Gissar att en eller kanske båda barnen identifierar sig lite med henne och att hon är annorlunda.

Hur som helst, jag är så otroligt glad över att dom gillar att läsa. Efter att vi läst högt varje kväll ligger dom själva en halvtimme och läser böcker, ett perfekt sätt att varva ner efter en dag!

 

Inte så smart som jag vill vara

Jag är en mycket övertygad ateist som vilar trygg i min uppfattning att vi inte behöver religion till någonting över huvud taget. Själva historien som skrivs i Bibeln eller Koranen ids jag inte ens kommentera, och människor som gör goda saker i guds namn har godheten i sig och kan förhoppningsvis hitta drivkraften till de goda sakerna de gör inom sig själva istället för att hänga upp det på en fantasi.

Jag önskar att jag var bra på att argumentera om religion, men det är jag inte. Att jag tycker all religion är båg och att alla som sitter i ledande positioner i religiösa sammanhang skor sig på människors godtrogenhet och beroendeställning, är inget som kommer ändras oavsett vem jag diskuterar med. Och därför är jag inte så intresserad av att diskutera det. Men om man inte kan prata om det kan man inte försöka få andra att tänka till (jag är så naiv att jag tror att alla som är religiösa är det för att dom bara inte tänkt efter ordentligt), och oavsett sammanhang bör man kunna argumentera för sin sak. Det är bra träning.

Så jag läser lite böcker skrivna av folk som är kloka (utifrån vad jag kan bedöma, så det kanske bör tas med en nypa salt?), folk som tänkt igenom det här många gånger och som är oändligt mycket mer klartänkta, strukturerade och pålästa än jag själv.

Och som har argumenten.

Christopher Hitchens’ ”God is not great – How religion poisons everything” är en sann glädje att läsa; begripligt språk, bra resonemang (=lätt att följa), full av mörk humor och en strukturerad genomgång av varför gud förstör allt. Den kom ut 2007 men är lika aktuell idag. Jag har läst den flera gånger, både som ebok och som ljudbok men jag överväger att köpa den som översatt pappersbok så man inte missar något pga språk. Alltid hittar man något nytt.

Richard Dawkins ”The God delusion” är också bra. Han är lite mer självgod än Hitchens, men om man kan svälja det så är den en bra genomgång av bla varför inte moralen kommer från religionen (vilket många verkar tro).

Båda dom här två är kioskvältare som legat på topplistor i hela världen länge länge. Och det är troligt att folk faktiskt läst de, för de är läsbara.

Jag tänkte att jag skulle utmana mig själv lite och gå vidare till Sam Harris, också en mycket tung person i arbetet mot ett mer upplyst samhälle, och hans kioskvältare ”The End of Faith”. Ljudbok. Hinner inte sitta ner och läsa böcker. Eller, hinner gör jag väl, men har inte ro i kroppen.

Och nu har jag lyssnat igenom hela och måste väl konstatera att den var lite över mitt huvud. Iallafall som uppläst på engelska, kanske hade det varit det annorlunda om det varit på svenska. Men det var tungt material alltså….(tycker jag) Ganska långa resonemang innan man kommer fram till kärnan i ett argument, långa kringvägar med banor som fort blir tankevurpor.

Boken har tydligen legat på The New York Times bestsellerlista i 33 veckor. Jag vet inte vilka försäljningssiffror det innebär men förmodligen rätt höga, och jag har svårt att tro att merparten av de som läst den verkligen tillgodogjort sig den.

Iallafall kunde inte jag det – jag är väl inte så smart och tänkande som jag önskar att jag vore. Men jag härdade ut.

Och nu får jag luta mig tillbaka och lyssna på Asimovs ”Foundation”, en bokserie jag läst för många år sedan, Science Fiction men inte så utspejsat och konstigt, utan mer baserat i en fiktiv vetenskap – Psykohistoria, som är intressant.

Jag har uppfyllt min faktakvot tillsvidare och nu kan jag vältra mig i SF ett tag – Yayy!!

 

Omläsning av Harry Potter

7Jag läste Harry Potter-böckerna för första gången för flera år sedan och tyckte de var fantastiska. Första tanken är såklart ”Barnböcker – varför ska jag läsa dom??!!” Men så småningom tänkte jag att det måste vara något med dom ifall dom är så omåttligt populära, och dessutom hade jag fått en uppsättning av dem digitalt så inget stod i vägen egentligen.

Så jag började läsa. Och blev HELT hooked. Fantastiska böcker, JK Rowling har en fantastisk fantasi, underbart sätt att formulera sig (jag läste dom på engelska), fina budskap om vänskap, pålitlighet och kärlek som hon väver in i en otroligt spännande historia. Böckerna spänner över sju år, och är lämpligen sju stycken.

Nu läser vi dom för barnen. I början gick det bra, de första böckerna är mer spännande på en gång, men nu när vi börjar komma upp i graderna lite (vi är på femte boken nu) och böckerna blir tjockare och tjockare blir det inte lika mycket direkt spänning och massor av händelser, utan det bygger upp sig över längre tid. Och det är inte nödvändigtvis det enklaste att hantera för en 7- och en 9-åring.

Men själv blir jag helt absorberad och tycker (precis som barnen) att vi går för långsamt fram. Kapitlena är långa så det blir ett halvt om dagen, så jag har läst om böckerna lite i förväg. Själv tycker jag att den sista boken är den mest spännande (kanske inte så att man undrar hur det slutar, men mer på vilket sätt det kommer hända), och jag avslutade den alldeles för ett litet tag sen.

Så hittade jag den på Storytel – med Stephen Fry som läser! Han läste Liftarens Guide till Galaxen när jag lyssnade på Storytel senast, och jag tänkte att jag skulle köra boken en gång till…Men varför i all världen då när jag precis läst den? Jo, för att jag har så dåliga nerver att jag läser slarvigt när det blir för spännande (för jag vågar inte titta – jo det är sant!) och då missar jag en massa 😀 Ja det är sant, men jag bjuder på det!

Jag började i fredags när jag satt i bilen på väg ner till Göteborg. Uppläsningen är 48 timmar, och nu har jag läst ungefär halva. Perfekt att ha i bilen eller under den där halvtimmen det tar att gå till jobbet. Problemet är bara att det är så himla spännande att jag inte kan sluta när jag väl kommer fram, utan jag måste veta HUR DET GÅR!!! fast det vet jag ju redan

Jag ska läsa alla böcker som Stephen Fry läser på Storytel, han är bara helt fantastisk. Rekommenderar storytel varmt, även om det kostar en del – 129 kr/mån just nu, men det är lätt att avsluta abonnemanget om man vet att man inte kommer ha tid under en period framöver, så väldigt flexibelt på det viset.

Det största jag har emot det är bristen på engelskspråkiga böcker – att man inte kan få tag i dom lika enkelt som de svenskspråkiga. Men jag antar att det har med upphovsrätt att göra.

 

Oceanen vid vägens slut

oceanenLjudböcker är fantastiskt, och Storytel är kanon. För en som är ganska slarvig när hen läser är det att få lyssna till en ljudbok något fantastiskt. Synd bara att Storytel har så begränsat med böcker av Neil Gaiman – var är American Gods till exempel??!! ja den finns som ebok, men inte som ljudbok.

Men en, av mig ännu oläst, vuxenbok av Gaiman finns, Oceanen vid vägens slut. Som han dessutom läser själv, precis som han gör med Norse Mythology, så den var jag tvungen att bita tag i.

En surrealistisk bok i sedvanlig Gaiman-stil, som öppnar vägar in till andra världar som vi vanliga dödliga inte visste om att dom fanns. Annorlunda, ensamma barn i huvudrollerna precis som i The Graveyard Book och Coraline, och med bedrägliga vuxna som inte är som man tror, och med kärlek och värme som hägrar där i tunnelns slut.

En bra bok tycker jag, men inte en av hans bästa. Good Omens, American Gods och Anansi Boys kommer fortfarande högst på listan. Good Omens leder för att det är en osannolik dråplig historia men fortfarande i Gaimans stil med ett spännande tema och oväntade vändningar, och för att den fick mig att skratta så mycket.

Två lediga dagar = läsa bok

Det är mycket att tänka på nu för tiden, mycket som jag inte kan skriva om än men som upptar mina tankar så mycket hela tiden att jag inte klarar av att skriva som jag hade velat – eftersom tankarna är någon helt annanstans.

Bild från www.neilgaiman.com
Bild från http://www.neilgaiman.com

Fint då att få i stort sett två hela dagar för mig själv i helgen och ännu finare att det finns ljudböcker.

Jag har ett abonnemang på Storytel (som efter min uppfattning är ganska dyrt om man inte typ läser varje dag), och nu var det dags att ta en paus efter andra boken i Liftarens Guide till Galaxen-serien och hitta på något annat. Neil Gaiman är rent allmänt en stor favorit och det var bara en slump att jag snubblade över hans fantastiska American Gods för ett antal år sedan och sen bara vill ha mer och mer.

Han har ett helt eget sätt att kombinera verklighet med science fiction och fantasy, gärna med gudar i på ett eller annat sätt, och han rör sig med självklarhet mellan vår bekanta värld och en annan värld som helt plötsligt bara kan uppstå. På så sätt finns vissa likheter med Harry Potter (som jag också älskar – den som tror att det är böcker bara för barn måste tänka om!) där de som är häxor och trollkarlar rör sig mellan den vanliga världen och sin egen parallella värld som bara dom kan se men som finns mitt ibland oss.

Gaimans figurer rör sig också, mer eller mindre motvilligt, mellan parallellt existerande världar, och han berättar på ett sådant sätt att man när man läser samtidigt sörjer över att man inte har tillgång på den där andra världen i verkliga livet.

Men Norse Mythology är annorlunda. Det är ju den gamla vanliga nordiska mytologin, den man tror att man kan, men som Gaiman återberättar i ett antal historier som han bygger på olika källor och sammafogar till en levande berättelse. Språket är hans eget, och man känner igen sig i hans berättarstil med små underfundigheter och eftertänksamma pauser. Särskilt tydligt blir det i ljudboken där det är han själv som läser. Det ger en extra poäng tycker jag, att det är han själv som läser. Jag inbillar mig att det väl måste vara den mest korrekta återgivningen av hur han tänkte sig när han skrev den.

Och dessutom kan man sitta och sy eller fixa med andra saker medan boken blir läst för en.