Trötthet och martyrskap i ett?

Hela veckan har jag varit trött, obeskrivligt trött. Förra veckan var tvärtom, då var jag full av energi, och jag vet inte om det är baksmällan av det jag känner nu eller vad det är.

Torsdagar är normalt den dagen då jag bakar bröd. Jag har lyckats hålla liv i en surdeg rätt länge nu och bakar av den varje vecka. Varför torsdagar? För H har simskola på fredagar och han måste ha matpakke med sig. Så, måste man baka bröd för det? Nä såklart inte, men det är ganska skönt att ha nybakat bröd inför helgen.

Och så är det bra att tvinga sig att göra något ibland för att rycka upp sig – vem vet, det kanske funkar?

Och just idag funkade det faktiskt. Medan barnen somnade och brödet jäste låg jag och halvsov på schäslongen och lyssnade på vår körinspelning från förra veckan (heja narcissismen!), och tro det eller ej – efter den lilla tuppluren började kvällen som på nytt!

Så nu är allt upp och ner, dvs som vanligt. Klockan är halv elva och kvällen har just börjat 🙂 och jag kommer få ångra mig imorgon bitti.

En ofrivillig vegetarian

Kött. Jag kan inte äta det. Helt plötsligt går det inte. Inte fisk heller. Och det är inte för att jag försökt dra ner på köttkonsumtionen – nä dom försöken har varje gång mynnat ut i trötthet och uppgivenhet och så småningom korv stroganoff och så var vi tillbaka där vi började.

Nä just nu känner jag bara motvilja att äta det, jag får det inte i mig. Jag äter mig mätt på ris, tillbehör och bönor.

En jättebra maträtt till vardags när man har barn är att ta laxbitar och steka i ugnen, sen ta tortillas och lite grönsaker och kanske någon god sås och göra laxburritos av det. Det tar ca 15 minuter, är nyttigt, kul att mecka med och barnen älskar det. Vi gjorde det häromdagen och jag var fullt inställt på att äta lax jag också. Men så låg den där i formen, nystekt och grann, och jag kunde bara inte förmå mig äta av den. Istället tog jag och hackade en lök, tog fram stora vita bönor på burk och sköljde av, fräste löken, värmde sen bönorna i lökfräset, och så på med lite salt och peppar och hackad persilja. Och så åt jag det i min burrito istället och tyckte det var fantastiskt gott.

Jag som knappt gillar baljväxter. Tycker mest det är mjöligt och tråkigt (eller gjorde iallafall, nu har det visst ändrat sig…), vilket är en anledning till att jag aldrig kommer bli vegetarian – den gamla visdomen (?) säger ju att är man vegetarian bör man gilla baljväxter eftersom proteiner är good shit. (Men tack och lov finns det många andra icke-animaliska proteinkällor förutom bönor, puh.)

Jag lagar falafel, gör hamburgare på svarta bönor istället för kött, köper Oumph (barnen älskar det) och har till och med ätit tofu och gillat det. Fast bara en gång. Tofu är läskiga grejer; funkar bara med den rökta fasta än så länge.

Och svamp. Jag blir utfattig på kantareller från Hemköp men det är det värt för det är så gott. Allt blir gott med kantareller!

Men faktum kvarstår – jag äter inte kött. Men jag är inte vegetarian, nä det skulle jag aldrig klara av. För att inte tala om vegan. Jag antar att jag en dag bara vaknar upp ur min bubbla och sätter tänderna i en biff, det är väl det mest logiska.

En bekant som jobbar som sjuksköterska sa att sånt kan hända när tillvaron plötsligt förändras – tex vid en flytt till ett annat land. Så tänker han, och jag tror han kan ha något i det. Men själv tror jag i så fall att det är bröstcancern som är den stora förändringen och inte flytten tillbaka till Sverige.

För det surrar ju en del information i luften om vad som är nyttigt och inte, och den där informationen ändrar sig från en månad till en annan och det som var jättefarligt först är jättenyttigt sen och tvärtom så att spara på källor där känns knappt meningsfullt. Men det jag hör mycket (kan ju vara mitt confirmation bias som slår till, hade väl inte varit helt osannolikt) är att rött kött och processat kött är dåligt (cancer), växtbaserade fetter är bra, animaliska dåliga (kolesterolhöjande). Men såklart också att lax är jättenyttigt, jodå jag hör det också.

Men då slår djurvårdartarmen till. Jag som väl aldrig i hela mitt liv brytt mig om ett djur – iallafall inte sen min hamster Hampus dog någon gång på 1980-talet…

Alla kycklingar som borras upp i slakterierna, alla får och lamm som fraktas, stressas och så får en elstöt i pannan, alla kor och grisar som får gå igenom en fruktansvärd process innan dom tillslut är döda. Jag har börjat se några filmer om djurhanteringen men jag klarar inte av det, Point taken och så stänger jag av och har mardrömmar i några veckor efteråt. Fy fan. Är deras lidande värt det? Bara för att få äta kött?

Allt det där ligger och rumlar när jag tittar på den där lilla laxbiten, eller kycklingbiten eller vad det nu är, och det vänder sig i magen på mig.

Jag har inget mål att bli vegetarian men jag kan inte äta kött just nu iallafall. Men lyckliga kor som fått beta ute på den lilla kärleksfulla lantliga gården med vajande gula sädesfält? Som dött i tron att de bara väldigt fort blivit för gamla? Mja, kanske det. Sen. Vi får väl se, det kanske försvinner lika fort som det kommit och så sitter jag där med mina vanliga blodiga stekar (brrrr….)

Dagens anti-mattips

Så har jag äntligen provat chiafrön. Javisst, rätt länge efter den stora trenden, men sen när har jag varit en trendsättare?

Min mentala bild av chiapuddingar

Det lättaste att prova på tyckte jag var chiapudding. Har läst mycket om hur gott och mättande det är och hur man pimpar det med färska bär och får en jättegod frukost, lunch eller mellis.

Och bilderna är så vackra, det är regnbågens alla färger i lager på lager, det vattnas i munnen av smaken av kakao, skivade bananer, färska hallon och blåbär och annat gott. Och konsistensen…det ser så krämigt ut – frukten vilar där överst utan att sjunka ner, som i filmjölk eller vispad grädde.

What could POSSIBLY go wrong?

Hittade ett recept som var enkelt nog – chiafrön, mandelmjölk och vanillinsocker, låt stå några timmar. Och eftersom jag förstått att folk gärna gör det här på kvällen för att sen avnjuta på morgonen så ville inte jag vara sämre.

Den nya dagen randas, och min chiapudding ska nu förädlas med bär. Tinade hallon för att vara mer exakt, det var så färskt det blev idag, men det är inte så illa.

Verkligheten slår till, hård och kall. Och blaskig.

Jag tog ut min burk ur kylen (hade det i en burk för att kunna skaka om fröna ordentligt – dom bildar ju klumpar), noterade att den var skvimpig som mjölk men bestämde mig för att det var en synvilla, hällde i mina hallon och högg in.

Och MUMS visst SER det gott ut? (hallonen ligger där på botten, dom sjönk direkt)

Nä det var det inte heller; blaskigt och läskigt med slemmiga frön (antar att dom bildar slem på samma sätt som linfrön) och hallon som lidit drunkningsdöden. Brrr va äckligt. Inte ens vanillinsockret mäktade att sätta piff på det här – det kändes inte ens att det var med.

Nä ut i slasken med det och så googla runt för att se vad mer man kan göra av de små fröna så att jag får slut på paketet. Müsli kanske?

 

Jag experimenterar vidare med smörgåspålägg

För ett tag sen gjorde jag ett alternativt smörgåspålägg efter ett recept jag hittat på nätet. Det blev lite blandat bra/dåligt; mycket bra konsistens, helt rätt stuns i den (mitt mål var att likna korvpålägg) men ganska ointressant smak. Jag hade tänkt äta upp den eftersom allt går att lösa med lite god sås, men jag glömde bort den helt enkelt.

Så när jag slängde den igår bestämde jag mig för att göra en ny, en som smakade mycket, och det gjorde jag idag. Nöjd med resultatet är jag, har provätit den medan den var ljummen och vi får väl se imorgon om den även funkar som kall.

Här är receptet iallafall

Seitankorv

Vätska:
2,5 dl ljummen buljong, gärna med lite kraftig smak/sälta
1-2 msk tomatpuré utrört i ljummet vatten så det blir 2,5 dl vätska
ca 1 msk liquid smoke

Torrt:
5 dl vetegluten
1 msk senap efter eget tycke
4 marinerade soltorkade tomater
5-6 cm purjolök
3-4 msk näringsjäst
en rejäl näve kalamataoliver
en liten råriven rödbeta

Hacka grönsakerna i en storlek du önskar ha i din ”korv”, blanda torra råvaror först och häll sen i allt det andra (vet egentligen inte varför man ska göra så, men så står det överallt så jag tänker att det kanske finns en mening med det). Jag har en mixer som har en degkrok i sig, den använder jag för att sen veva ihop det till en deg, tar ca en minut, lite längre då om man blandar för hand.

Degen blir fuktig men absolut inte kladdig. Ta den, forma den lite avlång och med en ungefärlig tjocklek du önskar, lägg den på en stor bit bakplåtspapper, tillräckligt stor så du kan vira det två varv runt din ”korv”, och snurra ändarna på pappret så det ser ut som en stor karamell.

Ångkoka i kastrull på spisen i 1-1,5 h (jag har ett sånt där spiralformat stålgaller som man lägger i botten på kastrullen men annat funkar säkert lika bra), sätt sen ugnen på 200 grader, ta upp ”korven” stick några hål i pappret så det kan komma in luft och baka/torka korven i ugnen med pappret på i 20-30 minuter.

Häpp!

Smörgåspålägg av cashewnötter

Efter flytten har vi nu konsoliderat allt vi har på ett ställe (eftersom lägenheten inte är så beboelig än) och vi har då funnit att vi har överraskande mycket av vissa saker. Cashewnötter är ett exempel. Liquid smoke, soja, kokosflingor och ketjap manis är andra.

Så jag började i ena änden, med cashewnötterna. Läste igår om ett smörgåspålägg gjort av cashewnötter, olivolja, citron och vatten som mixades till önskad konsistens. Hur svårt kan det vara?

3 dl nötter lades i blöt över natten, sen ner i blendern tillsammans med några matskedar citron, några matskedar olivolja och så vatten tills det blev den konsistens jag ville ha. Hannes var med och plockade persilja på fönsterbrädan och gräslök ute i landet (visst låter det som en idyll? Kan avslöja att gräslök är den enda kryddan som växer i vårt land, så där va landsortsidyllen krossad. Persiljan har jag dragit upp i kruka inne i stan), och den körde vi ner också.

Tyvärr råkade jag typ tappa saltkaret i det hela, så det är alldeles alldeles för salt, men man kan ana att det är något gott där under. Som pålägg på en brödbit och med några skivade väldigt söta tomater (romantica) var det kanongott!

Hannes gör tummen upp – ända tills han inser att tomaterna svider i hans munsår 🙂

Jag ska mosa ner en avokado i ena halvan av röran och se om smaken blir ännu bättre då; kan tänka mig att det blir fylligare och att sältan blir lagom utspädd. Tror det blir toppen.

 

Maränger utan äggvita

Jag fuskar i det vegetariska och veganska matfacket ibland, dels för att utmana mig själv rent matlagningsmässigt, och dels för att jag försöker dra ner på min köttkonsumtion (och varför jag gör det senare är en helt annan diskussion som jag inte tänker gå in på här).

För ett tag sen upptäckte jag det för mig helt nya fenomenet Aquafaba. Det är spadet i burkarna med inlagda baljväxter, ni vet det man spolar bort när man ska laga mat med tex kikärter. Det visar sig att det gör sig utmärkt som ersättare för äggvita i de flesta baksammanhang, och är välkänt för veganer såklart. Personligen tycker jag att om man kan slippa ta äggvita och istället använda en produkt som man annars skulle kastat bort så varför inte?

Men jag vill inte gärna ge avkall på smaken – det blir ju meningslöst att kalla det för ersättare ifall det inte smakar likadant. Och enklaste sättet att ge sig ut i aquafabaland på måste väl vara att baka maränger. Äggvita och socker blir till Aquafaba och socker.

Det finns miljoner recept ute, men jag använde ett som jag moddade lite:

Veganska maränger

Aquafaba från 1 paket bönor (tänk på att inte använda saltade…)
1,5 dl socker
1,5 tsk citronsaft
1/2 tsk vaniljsocker

Vispa upp vattnet från bönpaketet tills det är skum. Blanda ner socker, citron och vaniljsocker. Vispa sedan en bra stund, minst 10 minuter (tar längre tid än med äggvita) tills det blir fast och fint som vanlig marängsmet.

Klicka eller spritsa ut marängerna på en plåt, grädda i 100 grader 90 minuter, låt svalna på plåt i ugn.

Som vanligt med andra ord, fast utan ägg.

Försöker vidga mina vyer i matbutiken

Eftersom jag bor helt ensam just nu och inte behöver tänka på vad andra ska tycka om den mat jag stoppar i mig, försöker jag bredda perspektivet lite. Det gör att det är mycket roligare att gå i mataffären om inte annat!

Dagens nya bekantskap (i jakten på hampafrö, en annan ny potentiell bekantskap) var Nyponskalsmjöl. WHAT?! Varför? Första tanken är ju att det är ett desperat försök i dessa vegotrender att försöka göra geschäft på vad som helst som är vegetabiliskt och som går att mala ner och kalla mjöl.

Andra tanken är misstänksamhet – ”Vad vet dom som inte JAG vet?!” vilket när det gäller Nyponskalsmjöl är rätt mycket. Antar jag. Bara det att det finns lixom…

Men sen måste man ju börja kolla lite på nätet vad man har det här mjölet till, och den första tillämpningen kommer som en blixt från klar himmel: Nyponsoppa!!! No shit Sherlock att man kan göra nyponsoppa av malda nyponskal….Jag kollar vidare.

Och det verkar som det är en bra grej till bakning. Sajten MyTaste har många recept som innehåller nyponskalsmjöl – bröd som ser väldigt goda ut såklart, och som tydligen är glutenfria (apropå mattrender…) och pannkakor som ju då naturligt nog blir rätt så c-vitaminrika och det är ju inte så tokigt. Hemgjord müsli verkar också vara en grej för nyponskalsmjöl och bakverk för folk som av olika anledningar behöver reducera sockermängden i sötsakerna.

Så det kan ju vara lite spännande – det ger färg och lite syra tydligen och det kan ju vara en bra grej i många sammanhang. Så ja jag är nyfiken men för 68 kr paketet tror jag att jag håller i mig ett tag till. Ingen early adopter av mig den här gången heller. Jag ser trenden men väljer att ställa mig vid sidan 😀