Pinchas Zukerman i Aulaen

Det var dags för Oslo Kammermusikkfestival igen, med bland andra mig som frivillig. Konserterna valda med omsorg, och min första kväll var det en levande legend som stod på programmet; Pinchas Zukerman, världsberömd violinist och platsen var aulan i universitetsbyggnaden på Karl Johan.

2016-08-24 16.53.09

Det är alltid spännande att träffa världsartister och jag undrar alltid hur dom är. Det här är ju deras jobb, att framträda inför massor av åskådare, framföra verk som många i publiken kan både utan och innan och kanske därför nagelfar framförandet lite extra, ganska begränsat med glamour och många resor runt om i världen. Är dom stressade? Nervösa? Ovänliga? Sociala?

Och så blir jag lite star struck såklart.

Zukerman skulle spela med sin hustru Amanda Forsyth (cello), pianist Angela Cheng och två unga norska musiker; Christopher Tun Andersen (fiol) och Eivind Holtsmark Ringstad (viola).

25-08-2016 11-45-34
Foto tillhör Oslo Kammermusikkfestival 

Brahms pianokvintett bland annat, i den fantastiskt vackra aulan som runt hela är fylld med målningar av Edvard Munch. Bara det är den värd ett besök för…

25-08-2016 11-46-35

Men mitt jobb den här dagen var att hålla mig i bakutrymmena (ingen bladvändning för mig i år), så det här var vad jag såg av konserten 🙂

2016-08-19 19.39.14
De två juniorerna står i bakutrymmena och ser på när seniorerna (Chen, Zukerman och Forsyth) visar var skåpet ska stå. Jodå, inredningsarkitekter är dom också.

Men det var inte det sämsta, för ljudet är såklart fantastiskt och musikerna likaså och det är en sann glädje att stå där bak och höra på.

Efter konserterna är vårt jobb i konsertgruppen att se till att logerna ser rena och snygga ut och att den dryck och snacks vi ställt dit innan kommer upp för transport tillbaka till festivalkontoret. Det brukar gå rätt snabbt och man är oftast hemma gott och väl en halvtimme efter konsertslut.

Ett ganska lätt jobb att vara konsertgrupp.

 

Inte så star struck längre

2014-08-19 Oslo Militære Samfund
Oslo Militære Samfund

Det gick fort över. Liksom mitt efterlängtade bladvänderi. Det visade sig nämligen direkt att alla noter för pianisten bara var tvåsidiga, så han behövde ingen hjälp. Ett stycke var längre, men där var det så mycket inlagda hopp hit och dit så han tyckte det var enklast att vända själv eftersom han hade relativt god tid dessutom.

Jaha.

Konserten var i Oslo Militære Samfunds lokaler, mitt i centrum i en stadsdel som heter Kvadraturen. Det är det gamla, ursprungliga Oslo efter att stan vällde ut utanför Akershus Festning och behövde lite mer plats. Jag hade en kollega på mitt förra jobb som var i 70-årsåldern, och hans pappa var född på en tid då det räknades som att man var ifrån ”stan” (Kristiania/Christiania) om man var ifrån det som idag kallas Kvadraturen, annars var man en lantis.

Iallafall, Kvadraturen är ett väldigt fint gammalt område med mycket historia förstås, kolla gärna in stadsantikvariens fina interaktiva sida för att få med det historiska, och kom sen och se dagens verklighet med gamla tegelhus blandat med toppmoderna hus, parkeringsgarage och prostituerade. En fin mix, något för alla.

Det var en ganska liten konsertsal, bara drygt 90 personer fick plats eftersom alla skulle sitta vid bord och äta lunch, plus att det här var Arve Tellefsens enda framträdande som musiker under festivalen. Ergo var det proppfullt och dom fick öppna upp till soffområdet utanför själva salen. Fint med mycket folk tycker jag; hellre proppfullt i en liten lokal än ödsligt i en stor.

2014-08-19 Lunsjkonsert

De i publikgruppen var redan ganska många och konsertgruppen hade lite att göra och räckte med en person. Alltså var jag över helt plötsligt. Men eftersom jag redan var där passade jag på att kolla lite vad en Konsertansvarig gör (det ska jag vara på fredag och lördag) och så naturligtvis sitta i publiken och höra en fin konsert.

Knut Buen i ett annat sammanhang. Bilden är från TelemarksAvisen och jag har inte bett om tillstånd att använda den , men hoppas på nåd eftersom den är snart tio år gammal...
Knut Buen i ett annat sammanhang. Bilden är från TelemarksAvisen och jag har inte bett om tillstånd att använda den, men hoppas på nåd eftersom den är snart tio år gammal…

Arve Tellefsen, vad kan man säga, han bara är bra så enkelt är det. Och han levererar och är en god presentatör mellan styckena, han ramar in verken fint och får det till en historia. Pianisten var Ole Christian Haagenrud som gick på musikhögskolan här i stan, duktig såklart, men den stora upptäckten för mig var Knut Buen.

Jag har aldrig varit något fan av folkmusik; jag tycker mest det är ett himla gnäll och gnet. Men jag har ändrat mig. Eller, okej inte ändrat mig helt, jag tycker fortfarande att det mesta jag någonsin hört är gnäll och gnet, men Knut visade på något annat. Han…äh jag vet inte, men jag antar att han bara är så himla duktig på hardingfela (en åttasträngad fiol med fyra vanliga och fyra resonanssträngar som ger en fantastisk klang) och styckena han valt och det han berättade om dom och på samma sätt som Tellefsen vävde ihop det till en historia….

Ja han fick mig att bli väldigt nyfiken på den norska folkmusiken. Goddamn, om han fick MIG att visa intresse för folkmusik, då är det ett gott betyg alltså… Jag är liksom fortfarande lite skärrad över att jag tyckte det var så bra.

Så nu ska vi kolla Spotify och YouTube efter Knut Buen och sen välja någon av alla de furton skivor han gett ut för att snöa in lite mer. Och så ska jag läsa mer om Myllarguten och Ole Bull.

Nya världar öppnar sig och jag välkomnar dom med öppna armar (oh så poetiskt, eller hur?!).

Efter konserten var det ett raskt uppvaknande och tillbaka till verkligheten med jobbmöte på Tjuvholmen. Tvära kast.

Jag är star struck på mig själv!

image

Nä inte på mig själv för att jag inbillar mig att jag är stjärna, det vet jag gott att jag inte är, men för det jag ska göra imorgon.

JAG SKA VÄNDA BLAD ÅT ARVE TELLEFSEN!!!!!!

Total tystnad hör jag.

ARVE TELLEFSEN folkens, kom igen nu då?!

Anyone?

Han är ju en superstjärna i den klassiska världen, eller iallafall den Nordiska, och jag ska stå på samma scen som honom imorgon!  Jag är så star struck så jag är alldeles matt…

Okej jag ska inte vända åt Arve himself eftersom han är violinist och de får vackert vända blad själva, men jag ska vända åt pianisten som han spelar med på konserten. Hoppas jag inte fumlar med sidorna bara. Och dom ska spela Ole Bull, SOM jag har längtat (nej jag skämtar inte).

Här är programmet, och det är på Oslo Militære samfunn i Myntgata.  Kom för hundingen, du kommer inte ångra dig!

image

Vadå? Om jag inte borde vara på jobbet? Jo det borde jag verkligen, men jag tar ledigt några timmar mitt på dagen och jobbar tidig morgon och eftermiddag + har ett jobbmöte i centrum direkt efter konserten.

Så är man officiellt frivillig

image

Idag var första träffen för alla som ska vara med på Oslo Kammermusikkfestival. Vi var väl en 70 personer som möttes i Uranienborg Kirkes menighetslokaler för att få lite information från festivalledningen, träffa varandra för första gången och känna att arbetet startar. Många har varit med förut och är gamla rävar, men ganska många av oss var helt sprillans.

Jag har fått mitt schema också, och jag ska vara bladvändare på en, konsertansvarit på två och konsertgrupp på en. Varför jag som kommer in som förstaårare får vara konsertansvarig vet jag inte, men det ska säkert gå bra. Jag har visst fått lite lätta konserter med få deltagare och lite kringarrangemang, så det är säkert en kompromiss där.

Hur som helst, kul som tok ska det bli!