Heja Sverige!

Good to go!

Det står redan 1-0 till Sverige mot Norge i kampen om vem som har den bästa skolan – pga skolmaten förstås. Men idag scorade Sverige hem en poäng till, även det i grenen mat, när det visade sig att barnen på fritids även får frukost om dom vill!!

Och det vill Hannes, så nu väcker jag honom kvart i sju, han studsar upp och klär på sig, tar tandborsten och springer över gatan till skolan för att äta frukost kl 7…

Livet som ensamstående förälder blir bara lättare och lättare 😀

Norsk skolmat – en pulshöjare!

Fast inte på det positiva sättet.

Idag kom ett nytt nummer av Aftenposten Junior, barnens nyhetstidning. Dom har redan lärt sig väsentligheterna och kastar sig över korsord och serier så fort den kommer (tisdagar) men eftersom dom är bortresta nu så fick jag en chans på den själv. Inte korsordet alltså, det lämnar jag till kidsen….

Men förstasidan handlar om skolmat, och det fångar ju naturligtvis mitt intresse. Läser snabbt den korta texten på förstasidan – en skola där eleverna får gratis, varm lunch två dagar i veckan – WOW!! Här är något att ta efter, hinner jag tänka innan jag PANG!! tas ner på jorden igen. Hälsoministern menar inte att det är viktigt att barnen får gratis skolmat, men att det hellre är viktigare med längre matraster.

skolmat-i-norge

Jag storknar. Igen. Över skolmaten. Igen.

Hur kan en företrädare för regeringen, Hälsominister Bent Høie, mena att gratis skolmat inte är viktigt?! För de barn som har föräldrar som bryr sig och som gör ordentliga matlådor till sina barn varje dag är det inte så viktigt att få mat i skolan. För dom kan det till och med vara en försämring med gemensam skolmat, för ärligt talat är den inte alltid den godaste. Även om det är mackor de får (och i barnens klasser äter i stort sett alla barn mackor till lunch) kan det vara nog så bra om det är bröd med lite grova fibrer i, bra pålägg och lite frukt och grönt till.

Helse- og omsorgsminister Bent Høie
Bent Høie, foto från regjeringen.no

Men WAKE UP Bent! alla barn FÅR inte bra mackor av sina föräldrar. Otroligt många äter formbröd med Nugatti (=Nutella) till lunch och inget mer. Hur bra på en skala tror godeste Bent att de barnen mår efter en timme – var är deras koncentrationsförmåga? Har dom likadana förutsättningar för att prestera bra i skolan som de som ätit varm lunch med grönsaker (=bara våra barn så vitt jag vet) eller som de som fått en ordentlig macka med frukt ?

Jag gissar (har inga data här) att de barn som äter formbröd med Nutella till lunch förmodligen hör till de grupper som ändå gränsar till de svagare; ekonomiskt och socialt, och att det hade betytt massor för dom att få iallafall ETT mål ordentlig mat om dagen.

Oh well, jamen då kan vi väl ha skolmat för de som behöver det då, så kan de andra ta med sig matlåda? Nej det kan vi inte, för då pekar vi ut de som ”de fattiga” eller något annat stigmatiserande, och vem vill gå i fattigkön för mat även om den maten är mycket bättre? Så nej, vi behöver varm, ordentlig skolmat för alla barn, inga mer matlådor, inget formbröd med nutella, om vi menar det vi säger när vi säger att barn ska ha lika förutsättningar.

Ja blir så j*vla provocerad.

En (förstör) för alla, mamman (förstör) för en?

Han älskar TaeKwonDo-träningen, och vi med. Han för att det är lite coolt – kampsport, fysisk träning, ganskal häftig dräkt…vi för att det är bra träning rent allmänt, bra att lära sig kampsport specifikt och för att det är på skoltid.

Så han går en dag i veckan.

image

Visst ser det bra ut? Barn i räta led (nåja, var lite schysst, det är 7-8-åringar det här) som står och väntar på lärarens instruktioner. Armarna ska ut till sidan och kroppen vrida sig när läraren ropar sitt kommando.

Men det som inte syns på bild är de två-tre ungar som är bak till vänster, som inte är ombytta och inte har den minsta avsikt att delta i lektionen. Två av dom är i ett omklädningsrum och den tredje är i gympasalen, och dörren däremellan öppnas och stängs HELA tiden med flams, trams, skrik och rop. Läraren gör ingenting. De andra barnen har svårt att höra lärarens kommandon och instruktioner pga oväsendet, och självklart blir dom störda i koncentrationen även om dom står med ryggen mot vilket i sin tur gör att dom inte lär sig lika mycket. Men läraren gör ingenting.

Vid påstöt från O tidigare på terminen var responsen ”ja de får vara med några gånger på prov men sen blir de utkastade”. Dom har hållit på så i ca en månad nu och fortfarande får dom störa alla träningar.

Det är inte så att det är gratis att ha barnen på TaeKwonDo, bara så det är klart. Det kostar fläsk faktiskt. Så när tre ungar får förstöra för övriga 20 blir jag rätt förbannad.

Igår kom jag en kvart innan träningen var slut och jag fick spunk på han som var inne i gympasalen. Gick fram till honom och undrade vad fan han höll på med som förstörde för alla andra?! ”Jag förstör inte för nån!” Men det menade jag att han gjorde när han förde en massa oväsen och springer in och ut. Lägg av med det där eller stick härifrån.

Sur unge som plutar med underläppen och vägrar gå därifrån (helt okej, hans föräldrar betalar ju också för träningen) men som iallafall den sista kvarten höll tyst och klängde i ribbstolarna under protest. Med plutande underläpp.

Kände mig på sätt och vis lite taskig men varför är han där inne om han inte vill vara med på träningen? Då kan man lika gärna gå ut tycker jag.

Skolstart

Så var det dags för andreman att börja skolan. Känslan inför den här skolstarten är helt annorlunda än inför den förra, för här är det inte en strömlinjeformad sexåring, utan en som är annorlunda på ett sätt som syns. Han har ju kjol och klänning.
Men vi har gjort vad vi kunnat så långt och haft möten med skolan och barnehagen för att få dom att få upp ögonen för ett barn starkt nog att välja kontroversiella kläder men kanske inte starkt nog att stå på sig om det, och nu är det dags att se vad som händer. Känns lite passivt på sitt sätt, men det är ju faktiskt så just nu. Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer, och så agera utifrån det.

Men men, dags att gå till skolan, helt utan tvivel om vad han skulle ha på sig – finaste klänningen förstås.

image
En smoothie och chokladbit på café före första skoldagen

Förstaklassarna börjar lite senare än de andra, så efter avlämningen av storebror blev det cafébesök i Vika innan det var dags att gå tillbaka upp till skolgården – den här gången bara tillsammans med sina nya klasskamrater som han ska gå med de närmaste tio åren.

En vanligtvis pratglad och trygg liten kille är plötsligt liten i det stora nya sammanhanget, en då är det fint att mamma och pappa är på plats (fattas bara annat). Och det var fler än Hannes som ville ha sällskap av en stor en när man gick upp och skakade hand med rektor och sin nya lärare, Lasse.

image

När alla 56 (!!!) blivit uppropade och indelade i sina två grupper med varsin lärare var det dags att gå upp till klassrummet. Där satt lappar på tavlan med allas namn på och dom fick var och en gå fram till tavlan när dom blev uppropade, hitta sitt namn och sätta det i listan. Alla kunde läsa sitt namn iallafall, så helt på scratch börjar dom inte.

image

H sitter bredvid E, en talför och rekorderlig tjej som dessutom har väldigt trevliga och vidsynta/moderna föräldrar, och dom fann dessutom varandra ganska snabbt och bra (ett gemensamt intresse i Winx Club underlättade nog) så det har börjat bra iallafall.

En förälders dåliga samvete

När dom ringer från Aktivitetsskolan (= fritids) och undrar om det inte finns några reservkläder i hyllan till ens sexåring? Eftersom han är genomblöt utifrån och in efter lek i regnet, och bussen som ska ta de hoppfulla små upp i skidskolan i Marka går om 15 minuter?
När sexåringen ifråga börjar snyfta kvävt för att han blir så besviken men försöker hålla sig eftersom han vet att det inte går att ändra men kan försöker ändå vara ”duktig”. DEN känslan.

Som tur var blev det bra; alla går inte i skidskolan vilket gör att det blir oerhört mycket lugnare på Aktivitetsskolan för dom få som är kvar. Han fick se lite film och bara chilla, så det blev inte så illa. Men idag är säcken full av reservkläder. Så dags det, nu när skidskolan är slut för säsongen. Men ändå.

En glad och lite tandlös sexåring flinar (?) upp sig för kameran
En glad och lite tandlös sexåring flinar (?) upp sig för kameran

Religionslära i skolan 2014

RLE 2014Varje vecka får A hem nästa veckas schema med ämne och vad dom ska gå igenom på de olika timmarna. När det gäller RLE (Religion, Livssyn og Etikk) har jag sneglat lite extra och tyckt att det varit väldigt fokus på kristendomen. Det är inte säkert att det har det, jag vet att hinduismen har farit förbi också och då har säkert de andra religionerna också varit på tapeten, men man ser som bekant det man vill se.

Så jag blev extra glad när jag såg veckans schema och att det på RLE var uppe Humanismen och namngivningsceremoni. Att dom har det som en självklar del gör ateisten i mig lite extra glad. Jag försöker att inte överföra min egen livssyn när det gäller Gud på mina barn, men det är svårt… H säger stolt att han tror på Gud, medan A säger att han inte gör det. Svårt att veta om A säger så bara för att vara till lags, så vi får väl se vad som händer.

Bra iallafall att skolan hänger med i tiden och inte bara fokuserar på religioner, utan inser att det finns andra sätt att se världen på. Tack och lov, om du frågar mig…

För alla svenskar: Lillefri = rast, Storefri = lunchrast. But of course.