I höstas gjorde jag ett försök att sanera min ekonomi, så som jag gissar att de flesta gör emellanåt. En stor post där var mitt SATS-kort som jag använt flitigt under vinterhalvåret men inte lika flitigt under sommarhalvåret. Efter att jag sprang Sentrumsløpet som en stor personlig triumf tappade jag gnistan. Och kortet gick och gick tills jag sa upp det i oktober.

Tanken var inte att sluta motionera, utan det var att göra det gratis i gymmet på jobbet istället. Springa är ju fint ute men styrka gör sig bättre i ett gym, iallafall för mig.

Lång historia kort, så blev det inte av att träna på jobbet och jag kan inte förklara varför. En gång i veckan är det yoga och det var jag på en gång och sen inte mer. Men nu saknar jag det allt för mycket och måste nog inse att jag helt enkelt får stå ut med kostnaden för om jag inte gör det så blir det inget motionerande. Jag kanske får gilla läget att kortet på SATS gör att jag motionerar, vilket jag tydligen inte gör om det är gratis. Patetiskt men så verkar det vara.

Gick för att fixa kort igår, men då hade dom datorhaveri så vi skulle ordna det när jag kom idag på morgonen för att träna. Samma tjej i receptionen, glad och pigg som dom alltid är (hon började jobba klockan fem i morse…) men inget datasystem. Så jag fick träna gratis! Tack för det, det tycker jag är god kundbehandling.

En del har hänt på Sjølyst sen jag var där för ett halvår sedan, bland annat den här maskinen:

Only in Norway? Ingen aning, men den är nog inget för mig iallafall. Eller jo förresten, den där har ju inga nerförsbackar som man ramlar i…

Av mina 24 timmar vill jag använda några stycken tre gånger i veckan till att träna.