Jag har blivit sekreterare. En sekreterare som kan oväntat mycket om Excel men likväl, en sekreterare. Att vara gnälltant ingår också i arbetsuppgifterna. Inget fel i att vara sekreterare om det är det man vill, och att vara gnälltant kan vara riktigt förlösande vissa dagar när man är lite cranky i största allmänhet och har möjlighet att som en av arbetsuppgifterna gnälla på andra, men…
Det var ju inte det jag ville. Jag ville driva projekt.
Jag gjorde ju det förut; först under studietiden när jag drev event för Chalmers Studentkår och bland annat höll i en stor studentkonferens som ingick i det svenska EU-ordförandeskapet 2001(?). Och medan jag jobbade på Volvo Logistics drev jag Chalmersska Ingenjörsföreningens 100-årsjubileum; ett projekt där kärnteamet bestod av 9 personer som jobbade med arrangemanget i genomsnitt en 7-10 timmar i veckan på sin fritid under ett års tid, plus över 90 entusiaster som högg i under själva firandet (3 dagar) och med liv och lust tog sig an allt som behövde göras.
Det var två intensiva år 2006-2007 med högt tryck och oerhört kul, stimulerande, inspirerande och givande arbete. Dagtid på jobbet kämpade jag samtidigt med att få framdrift i både IT-projekt och produktutvecklingsprojekt (emballage), som inte var helt rakt fram att få igenom. Det var motigt men kul. Jag drev Hagaserien också, en kammarmusikserie också som gick över två säsonger i Hagakyrkan i Göteborg 2004-2005. Där jag höll i trådarna tillsammans med Bernt Wilhelmson och Per Nyström, och jag gjorde till och med en websida för att visa upp produktionen. Mycket jobb, underbart vacker musik och en inblick i kulturstödssverige. Genom det fick jag senare ett jobberbjudande på Göteborgs Konserthus som jag var smickrad över och mycket frestad av men avböjde.
Man kände att man levde då – både på jobbet och fritiden.
Sen blev det Norgeflytt och ett välkommet byte till något helt annat; nytt land, ny närmiljö, nytt jobb… En liten firma som drev allehanda tekniska projekt och som hade behov för att förstärka logistiksidan och projektledningssidan ville att jag skulle börja där. Jag såg fram emot att varva ner lite, inte både jobba heltid och i tillägg ha kör, orkester och diverse engagemang. Tanken var att jag så småningom skulle driva projekt, men så kom finanskrisen 2008, kunderna höll hårdare i pengarna och det blev inget med det. Så småningom blev den lilla firman uppköpt av en stor, som enligt eget uttalande hade som policy att man inte driver med projektledning.
I den stora firman driver man med Projekteringsledning, och det är något annat. Det är projektledning det också, men av de tekniska aspekterna, själva projekteringen (engineeringen) av tex ett husbygge, en tågstationsutbyggnad, installation av industrianläggning osv. De som projekterar räknar ut hur mycket ström som ska gå, hur många meter kabel som behövs, tjocklek på VVS-rör och hur dom ska dras, tjocklek på väggar och typ av vägg, vattenmängd som går åt för att uppnå en viss effekt osv. För att alla disciplinerna ska få allt på plats i rätt tid och med hänsyn till varandra (att tex inte elektro och VVS vill lägga sina rör på exakt samma ställe) måste någon styra och ställa i det. Den personen är Projekteringsledaren (Engineering Manager). Det är ett jobb jag gärna skulle göra i den stora firman, men möjligheterna har inte riktigt bjudit sig trots att jag tycker jag drivit frågan. Kanske är jag inte rätt person helt enkelt.
Istället jobbar jag med projektstyring. Lägger projektplaner, följer upp dom, rapporterar till kunden (genom projekteringsledaren), håller koll på dokument, tid och kost. Ett viktigt jobb i alla projekt som har några hundra timmar och uppåt. Viktigt men för mig inte särskilt stimulerande. Jag är ingen revisor, jag är en drivare. En engagerad projektstyrare är en ovärderlig resurs för vilket projekt som helst och har en stor påverkan på hur projektet går framåt (eller inte), men man kommer inte ifrån att det bör vara en revisorstyp som bor i projektstyraren. Du ska ha ett intresse av att kostnaden blir helt helt rätt på öret, att exakt antal timmar rapporteras in och att du kan redogöra för precis vad alla gjort under dom timmarna (naturligtvis beroende på kunden och vad den önskar, det är inte alltid så), hur framdriften är osv.
För mig har det här betytt att jag hamnat lite bakom. Eftersom jag inte är så jätteengagerad i alla detaljer tappar jag den kontroll jag förväntas ha och känner att jag gör ett dåligt jobb. När man inte trivs med sina arbetsuppgifter gör man ett dåligt jobb, och om det inte är några möjligheter att byta arbetsuppgifter inom firman så byter man firma. Ergo
Jag byter jobb!!
Den 1 september i år slutar jag på Multiconsult och börjar på TI ute i Økern. Där ska jag komma tillbaka till projektledningen och driva produktutveckling av prototyper. Eller det är iallafall vad som förespeglades mig när jag fick jobberbjudandet. Det blir en del resor ut i Europa några gånger om året, och det ser jag oerhört mycket fram emot. Resa lite i jobbet, driva projekt, vara i direktkontakt med kunder, inte sitta i ett hörn och fippla med allehanda verktyg (vilket iofs kan vara väldigt rogivande ibland) distanserad från det som händer, utan vara mitt i det. Iallafall hoppas jag att det blir så.
Det är tråkigt att lämna Multiconsult; det är ett bra företag med hög kompetens inom många områden, spännande projekt och man ligger långt fram i den tekniska utvecklingen på vissa områden (BIM o 3D-simuleringar) trevliga kolleger och fina lokaler i Oslo på övriga platser i landet. Representerade över hela Norge och med tätt samarbete och delägarskap från WSP så finns det möjligheter lite här och där för den som är rätt person. Det är en toppenfirma som jag gärna skulle jobba kvar i.
Men det måste bli ett byte för mig, iallafall ett tag, för nu kommer jag inte vidare här tyvärr, för jag har fastnat i ett sekreterarhörn och det var inte vad jag ville.
Lycka till med nya jobbet! Klart du ska byta jobb när du inte trivs. Jag hoppas att ditt nya jobb passar dig bättre och därmed blir roligare!
Tack Nina! Men det känns tråkigt att sluta på en arbetsplats bara för att jag inte kommer vidare; jag trivs så bra med mina kolleger och själva arbetsplatsen, och då är det inte helt självklart att dra vidare. Det gör beslutet svårt, men nu är det fattat och jag är säker på att det kommer att bli bra.
Lycka till med nya jobbet! Det bästa är ju självklart att byta jobb när man kommit till en återvändsgränd, men för den saken är det inte enkelt. För mig tog det 1-2 år att komma bort från mitt gamla jobb som jag delvis forfrande gillade, men var så trött på att vara slasktratt/soptunna när alla andra drog vidare.