CHARM revisited

Det börjar bli några år sedan man gick ut Chalmers. Väldigt många, för att vara mer exakt. Så vad kan man göra för att få hänga i sina gamla hoods lite utan att verka creepy eller påbörja en forskartjänst?

Jo man kan representera sitt företag på Chalmers Arbetsmarknadsdagar, CHARM.

Vårt hörn på mässan. Please notera snön utanför, det här var en del av den långa svåra göteborgsvintern 2018/2019 som varade i flera dagar.

Fullt med folk i vår monter hela tiden (well, inte hela tiden kanske, fick jaga bort några för att kunna ta fotot), men tillräckligt för att jag skulle prata mig hes iallafall. Kanske inte säger mycket förresten.

Vår representation var bred; jag från projektledarehållet på Investering, en annan från Stora Projekt i Stockholm och jobbade med Mälarbanan, en annan från Stora Projekt i Göteborg som jobbar med Göteborg-Borås, och så en från elsäkerhetssidan av specialister som sitter i Borlänge.

Kul, men man är rätt spak efteråt!

Årets bästa fest har redan varit

Jag vågar sticka ut hakan och säga att årets bästa fest redan är över. Och nej, det var inte nyårsfesten, den räknas till förra året. Nä, den bästa festen var igår när över fem hundra chalmerister som var kåraktiva under 90-talet hade reunion på Restaurang Kooperativet på Lindholmen.

För några månader sedan fick en kille som kallas Hinken för sig att det kunde vara kul med en fest med alla gamla godingar, och han skapade en grupp på Facebook för att sondera intresset lite. På sju dagar hade 1000 personer anmält sig till gruppen och tyckte att det är var en superbra idé. Med den responsen var det inte mycket annat att göra än att sätta igång och boka datum och börja fixa, och på den vägen är det. Och ikväll var det alltså dags.

Och VILKEN fest alltså. Det var helt underbart. Vart man än vände sig såg man någon man kände men inte hade sett på ett tag och hade massor att prata om med. Därmed inte sagt att jag kände alla fem hundra som var där, men rätt många iallafall. Stämningen var grym – det här är folk som har festat mycket i sina dar och som vet hur man sköter sig och känner sina gränser väl, plus att de flesta som var där har arrat många fester själva och vet vilket jättejobb det är och har därför vett att verkligen uppskatta det jobb som Hinken & co har gjort.

Till skillnad från SVT’s fester, fick vi höra av en mamma i klassen som jobbar där. Journalisterna klarar inte att skilja på jobb och fritid och analyserar maten i smådelar och är jättekritiska till allt. Lite roligt iallafall tycker jag 🙂

Hela kalaset började med att Dogge Doggelito av alla människor kom upp på scenen och var kalasets Hemliga gäst. Han körde Fint Väääääädeeeer med allsång och filmade samtidigt – ligger ute i hans Facebook-feed nu, roligt.

Mat, prat, vin, bar, mer prat, för jävla hög musik efter middagen så det inte gick att prata med folk. Lite synd, med tanke på att det var rätt många där man ville prata med. Men det gjorde ju å andra sidan att man kom därifrån relativt tidigt.

Lycklig och utsjasad. Heja Chalmers!

Och jag har bestämt att jag ska bli bättre på att äta lunch med folk. Dom flesta av dom här godingarna bor ju faktiskt i Götet med omnejd och jobbar inne i stan, så det borde inte vara helt omöjligt att få till! Det får bli mitt nyårslöfte, bättre sent än aldring.

Soup and Science

I höstas var det ju som vanligt utdelning av nobelpris, och som vanligt har man ju inte en aning om vad det handlar om som de får pris för. Ingenjör efter otroligt många år på högskola som man är tycker man ju att man ska kunna nicka lite medhållande och igenkännande och iallafall se ut som att man fattar åtminstone vad det handlar om. Men det är lika bra att inse att man inte förstår ett dyft av det som sägs efter ”…tilldelas Nobelpriset i Fysik för” …och så var det bara blankt efter det.

2018-01-12 Mat.jpgMen tur då att det för oss stackars akterseglade alumner (=tidigare studenter) på Chalmers finns en föreläsningsserie som heter Soup and Science, och som tog sig för temat för 2017 års nobelpris i fysik, Gravitationsvågor, och gjorde det liiiiiite mer begripligt än det kanske skulle varit annars.

Soup and Science hålls en gång i månaden på Chalmersska Huset mitt i Göteborg, det är ca 50 personer som får soppa, bröd, kaffe och kaka. Och en vetenskapsföreläsning. I fredags fick vi vin dessutom minsann för att fira Nobel!

2018-01-12 red.jpg

Den teoretiska fysikern Ulf Gran gjorde sitt bästa för att få oss att förstå vad det var dom egentligen fått priset för, och även om jag inte är säker på att jag hängde med riktigt hela tiden så kunde nog ingen gjort det bättre än han.

Det var Einstein förstås som lade grunden för teorierna om gravitationsvågor. Själv trodde han inte att de fanns, utan att det som pekade på det i hans ekvationer var någon sorts fel och var irriterad över att det var där.

Jag kan verkligen inte förklara det, men om du lägger 3 minuter av ditt liv på den här filmen så kommer du också slås av wow-faktorn precis som jag:

LIGO-projektet är bland det häftigaste jag hört om. Det är så mycket som är otroligt med det –

  1. Att få finansiering för projektet som pågått sedan 50-talet
  2. Att över huvud taget få pengar nog till att starta projektet när man inte riktigt kan förklara vad det är man eventuellt tror att man ska hitta, och inte riktigt har teknologin för att kunna hitta det
  3. Att ha tålamodet att under så många år medvetet jobba med att utveckla de teorier och tekniker som man allteftersom märkte att man behövde men som inte fanns just när man behövde dom.

En av grundarna av projektet var visst med som Executive Producer av filmen Interstellar, som delvis handlar om gravitationsvågor. Det visade sig att de gjorde det så bra i filmen att det blev skrivet två vetenskapliga artiklar som resultat av upptäckter dom gjorde i samband med arbetet med filmen. Jo för det var ju så att det fanns mer pengar i film än i forskning, så forskningsarbete som gjordes i samband med filmen var ”riktig” vetenskaplig forskning och om således LIGO-projektet och världen till del.

Bland annat gjorde dom en visualisering av hur det ser ut runt ett svart hål.

Interstellar
Foto: http://iopscience.iop.org/article/10.1088/0264-9381/32/6/065001

Så vad är det man ser? I mitten är det svarta hålet förstås,  och det som går som en båge runtom är ljus från materia runt hålet, men det är egentligen bara i xy-planet, men eftersom rymd-tid-väven är böjd pga gravitationen från hålet så kröks xy-planet i en båge ovanför, och man kan alltså i praktiken se runt ett hörn. Coolt va?!

Det var iallafall en riktigt intressant föreläsning som var bra genomförd både av föreläsare och arrangör. Det var mitt tredje Soup and Science jag var på, och det kommer garanterat bli fler. Det är så otroligt nyttigt att få lite andra perspektiv och höra forskare berätta om det dom jobbar med, och formatet med en lätt lunch först och föreläsning till kaffet (en timme ca) är kanon.

Heja Chalmers!!

En tur till Bohuslän

Det var sedan länge bestämt att det skulle vara arbetshelg i Davids hus i Heestrand, ingen hänsyn tagen till att det var slutet på vinterferien i Norge. Så jag hämtade tre nyvakna killar på tåget strax före sju på lördag morgon

2017-02-26 10.43.23.jpg
Enebacken, Heestrand

Vid halv tio var vi nere i Heestrand, efter att ha kört scenic route och hamnat bakom en båtfrakt som körde i 40 och som fick oss att varva ner ordentligt.

Planen var att göra en massa nyttiga saker som tar evigheter när man är en person men som går fort när man är över 10. Det första vi gjorde var att lasta en släpkärra full med flyttkartonger som packats en annan arbetshelg, och köra till sopstationen i Hamburgsund. Där spenderade jag sedan en god del av dagen med att sortera ut det nedpackade och slänga i keramik/porslin (snabbt omdöpt till Landfill av oss som stod där), glas, brännbart…ja ni vet.

2017-02-25 11.17.23.jpg
Första lasset. Det blev två till innan stationen stängde.

Lite privat på något sätt att stå där och gå igenom någon annans saker, speciellt när denna någon är den alltför tidigt avdöde pappan till sagda David, som dessutom är (var) en person man träffat en massa gånger och gillat väldigt mycket…men det är väl en del av livet gissar jag. Det vi slängde var ju trots allt i stort sett skräp. Gamla böcker, udda porslin, dukar som aldrig används, metallskräp…
Och ett spel.

David o krullet.jpg

Det är ett sånt där spel man spelar två personer och om man hoppar över den andra (eller var det sig själv?) så tar man bort den man hoppat över, och den som först blir av med sina (eller den andres?) pluppar har vunnit.

Den här var gjord av fårull på träpinnar, säkert ett fint handarbete eller slöjdarbete av ett barn en gång i tiden. Och nu vill ingen ha det längre.

Brännbart alltså.

mintkakorSen bestod resten av dagen och kvällen av underbart sällskap av gamla, goda vänner.

Om mitt vardagsliv liknas vid en snygg, rätt okej soffgrupp som man kan sitta i och trivas helt fint, så är att träffa dom här människorna som att sjunka ner i en mjuk, perfekt nersutten fåtölj som man aldrig vill ta sig upp ur. Den liksom omsluter en och hur man än sitter är det bara såååå avslappnat och skönt. Ni är bäst! ❤

Jag hade bakat lite mintkakor, kokoskakor (typ Bounty fast kulor) och en alldeles för torr morotskaka. God men torr. Så det blev mycket kaffe, prat och bara mys.

Den dagen Hannes föddes 2009 hade ett par av våra kompisar också fått barn samma dag fast på morgonen. Två stycker 9-11-barn alltså. Dom här två har hört om varandra men aldrig träffats, och idag var dom båda på plats i Heestrand, lite kul!

Middag var fläsklägg med rotmos och öl till. Life is good.

2017-02-25 19.12.35.jpg

Ginprovning är visst den nya trenden, och självklart är man med….

Ägaren på Chair i Oslo är helt övertygad om att det råder en gintrend i världen, och det underströk han ett oräkneligt antal gånger. Vi som var där förstod att vi var lyckligt utvalda för att vara med i fronten av den här trenden – speciellt vi småbarnsföräldrar som numera aldrig är i frontlinjen för något annat än de senaste LEGO-lanseringarna (jepp, det har kommit en helt ny LEGO Chima-linje nu ifall du har missat det).

2015-03-19 18.53.21Men den här kvällen var småbarnen någon annanstans och vi blev upplärda och delaktiga i den senaste trenden.

Gin.

Och som alltid vid provningar får man veta att det man tycker är bra inte alls är bra, utan heeeelt fel. Så även här. Glöm Bombay Saphire, det är inte riktig gin, utan är för sin likhet med Vodka mer ägnad åt svala lätta sommardrinkar. Jaha.

Det kommer inte få mig att sluta köpa Bombay, men det en sån här provning gör är ju framför allt att man får lite större bredd och får prova lite olika sorter -> större perspektiv och nyfikenhet.

2015-03-19 20.21.546 olika sorter fick vi prova. Highlighten för min del kom efter provningen, dvs i baren. Jag säger bara: Saffransgin.

Den här lilla skönheten var det absolut godaste jag smakat på riktigt länge. Givetvis finns den inte att köpa varken i Sverige eller Norge, nä jag måste visst till Frankrike för att få tag på den.

Men hoppsan, jag ska ju visst till Frankrike i maj, då får jag väl passa på då!

En annan höjdare var att vi också lärde oss lite om tonic. Framför allt att tonic inte nödvändigtvis är lika med Schweppes variant. Enligt vår guide var (givetvis) Schweppes av ondo och ska bara fördrivas, och istället ska man ha andra tonicsorter. Det kan man ju ha olika uppfattning om det också, men den här saffransdrinken jag fick var egentligen gin och tonic fast med saffransgin och en mer neutral tonic som inte har den där lite stickande smaken som Schweppes har.

Allt har sin plats, och jag tror min plats ibland bör vara ungefär här (resterna av en saffran och tonic till vänster, gurkgin och tonic till höger):

2015-03-19 20.13.20

 

Nationaldagen vid Sveriges vackraste utsikt!

Ja vi brukar kalla den så, Sveriges vackraste utsikt, den från Voksenåsens konferanscenter. Platsen är en gåva från Norge till Sverige som tack för hjälpen under andra världskriget. Nej det är inte ironi, det lät säkert bara mycket bättre när man gav bort det en gång i tiden än vad det gör när man hör det idag…

image

Där uppe träffas vi varje 6’e juni, ett antal svenskar i förskingringen och våra nära och/eller kära. Det är Chalmersska Ingenjörsföreningen, CING, som arrangerar för sina medlemmar.

image

Vi äter en bit mat, dricker något gott till och sjunger sånger vi alla kan. Eller önskar att vi kunde, det är inte så jädra noga. Klirr i glasen, några tal och lite nya bekantskaper.

Och så Sveriges vackraste utsikt

image

Hela Oslofjorden och öarna mitt i stan (Gressholmen bland annat), helt ut förbi Asker i väst.
Vackert!

Småskalig massproduktion av standar

För att Chalmersska Ingenjörsföreningen Norge ska ha ett högtidligt standar att ställa på bordet på 6’e juni på Voksende,  håller jag nu på att tillverka ett sådant. Ja, eller två, för ordföranden gjorde en tilläggsbeställning när  han såg skissen. Och skissen var sydd, så det blir tre plus att jag gjorde fel så det blir fyra. Ca en och en halv timme i broderimaskinen plus material för att få den på tyg, sen ska det monteras och sys på guldband och guldtofsar som sig bör.
Och fint blir det!

image

Att göra det man vill

Jag har blivit sekreterare. En sekreterare som kan oväntat mycket om Excel men likväl, en sekreterare. Att vara gnälltant ingår också i arbetsuppgifterna. Inget fel i att vara sekreterare om det är det man vill, och att vara gnälltant kan vara riktigt förlösande vissa dagar när man är lite cranky i största allmänhet och har möjlighet att som en av arbetsuppgifterna gnälla på andra, men…

Det var ju inte det jag ville. Jag ville driva projekt.

Jag gjorde ju det förut; först under studietiden när jag drev event för Chalmers Studentkår och bland annat höll i en stor studentkonferens som ingick i det svenska EU-ordförandeskapet 2001(?). Och medan jag jobbade på Volvo Logistics drev jag Chalmersska Ingenjörsföreningens 100-årsjubileum; ett projekt där kärnteamet bestod av 9 personer som jobbade med arrangemanget i genomsnitt en 7-10 timmar i veckan på sin fritid under ett års tid, plus över 90 entusiaster som högg i under själva firandet (3 dagar) och med liv och lust tog sig an allt som behövde göras.

Det var två intensiva år 2006-2007 med högt tryck och oerhört kul, stimulerande, inspirerande och givande arbete. Dagtid på jobbet kämpade jag samtidigt med att få framdrift i både IT-projekt och produktutvecklingsprojekt (emballage), som inte var helt rakt fram att få igenom. Det var motigt men kul. Jag drev Hagaserien också, en kammarmusikserie också som gick över två säsonger i Hagakyrkan i Göteborg 2004-2005. Där jag höll i trådarna tillsammans med Bernt Wilhelmson och Per Nyström, och jag gjorde till och med en websida för att visa upp produktionen. Mycket jobb, underbart vacker musik och en inblick i kulturstödssverige. Genom det fick jag senare ett jobberbjudande på Göteborgs Konserthus som jag var smickrad över och mycket frestad av men avböjde.

Man kände att man levde då – både på jobbet och fritiden.

Sen blev det Norgeflytt och ett välkommet byte till något helt annat; nytt land, ny närmiljö, nytt jobb…  En liten firma som drev allehanda tekniska projekt och som hade behov för att förstärka logistiksidan och projektledningssidan ville att jag skulle börja där. Jag såg fram emot att varva ner lite, inte både jobba heltid och i tillägg ha kör, orkester och diverse engagemang. Tanken var att jag så småningom skulle driva projekt, men så kom finanskrisen 2008, kunderna höll hårdare i pengarna och det blev inget med det. Så småningom blev den lilla firman uppköpt av en stor, som enligt eget uttalande hade som policy att man inte driver med projektledning.

I den stora firman driver man med Projekteringsledning, och det är något annat. Det är projektledning det också, men av de tekniska aspekterna, själva projekteringen (engineeringen) av tex ett husbygge, en tågstationsutbyggnad, installation av industrianläggning osv. De som projekterar räknar ut hur mycket ström som ska gå, hur många meter kabel som behövs, tjocklek på VVS-rör och hur dom ska dras, tjocklek på väggar och typ av vägg, vattenmängd som går åt för att uppnå en viss effekt osv. För att alla disciplinerna ska få allt på plats i rätt tid och med hänsyn till varandra (att tex inte elektro och VVS vill lägga sina rör på exakt samma ställe) måste någon styra och ställa i det. Den personen är Projekteringsledaren (Engineering Manager). Det är ett jobb jag gärna skulle göra i den stora firman, men möjligheterna har inte riktigt bjudit sig trots att jag tycker jag drivit frågan. Kanske är jag inte rätt person helt enkelt.

Istället jobbar jag med projektstyring. Lägger projektplaner, följer upp dom, rapporterar till kunden (genom projekteringsledaren), håller koll på dokument, tid och kost. Ett viktigt jobb i alla projekt som har några hundra timmar och uppåt. Viktigt men för mig inte särskilt stimulerande. Jag är ingen revisor, jag är en drivare. En engagerad projektstyrare är en ovärderlig resurs för vilket projekt som helst och har en stor påverkan på hur projektet går framåt (eller inte), men man kommer inte ifrån att det bör vara en revisorstyp som bor i projektstyraren. Du ska ha ett intresse av att kostnaden blir helt helt rätt på öret, att exakt antal timmar rapporteras in och att du kan redogöra för precis vad alla gjort under dom timmarna (naturligtvis beroende på kunden och vad den önskar, det är inte alltid så), hur framdriften är osv.

För mig har det här betytt att jag hamnat lite bakom. Eftersom jag inte är så jätteengagerad i alla detaljer tappar jag den kontroll jag förväntas ha och känner att jag gör ett dåligt jobb. När man inte trivs med sina arbetsuppgifter gör man ett dåligt jobb, och om det inte är några möjligheter att byta arbetsuppgifter inom firman så byter man firma. Ergo

Jag byter jobb!!

Den 1 september i år slutar jag på Multiconsult och börjar på TI ute i Økern. Där ska jag komma tillbaka till projektledningen och driva produktutveckling av prototyper. Eller det är iallafall vad som förespeglades mig när jag fick jobberbjudandet. Det blir en del resor ut i Europa några gånger om året, och det ser jag oerhört mycket fram emot. Resa lite i jobbet, driva projekt, vara i direktkontakt med kunder, inte sitta i ett hörn och fippla med allehanda verktyg (vilket iofs kan vara väldigt rogivande ibland) distanserad från det som händer, utan vara mitt i det. Iallafall hoppas jag att det blir så.

Det är tråkigt att lämna Multiconsult; det är ett bra företag med hög kompetens inom många områden, spännande projekt och man ligger långt fram i den tekniska utvecklingen på vissa områden (BIM o 3D-simuleringar) trevliga kolleger och fina lokaler i Oslo på övriga platser i landet. Representerade över hela Norge och med tätt samarbete och delägarskap från WSP så finns det möjligheter lite här och där för den som är rätt person. Det är en toppenfirma som jag gärna skulle jobba kvar i.

Men det måste bli ett byte för mig, iallafall ett tag, för nu kommer jag inte vidare här tyvärr, för jag har fastnat i ett sekreterarhörn och det var inte vad jag ville.

Nationaldagsfirande i Oslo

Voksenåsen konferanshotell. Sveriges vackraste utsikt.

Traditionsenligt firas nationaldagen på Voksenåsen, på toppen av Oslo. Det har kallats Sveriges vackraste utsikt, med all rätt. Det är nämligen svensk mark och hotellet är i svenska statens ägo.

1955 när man fortfarande var av uppfattningen att Sverige bara hade varit snälla och mjuka mot Norge under andra världskriget, beslöt man att ge 30 000 kvm mark på toppen av Oslo

…”for å uttrykke sin dypeste takknemlighet til sitt svenske broderfolk for hjelpen under de tøffeste krigstider”… ”Midt i frodig skog, vil eiendommmen være utenfor allfarvei, men allikevel i hjertet av Norges hovedstad. Svenske kvinner og menn som bor i Norge vil kunne erfare det norske landskap og kultur”

sa man. Och varje år samlas ett antal svenska i Norge boende kvinnor och män på Voksenåsen den 6 juni och njuter av utsikten och den goda maten. (Just den sistnämda var väl helt ärligt av lite blandad kvalitet just igår, men strunt i det.) Det var Chalmersska Ingenjörsföreningen Norge som hade sommarfest, och 33 glada gamänger sjöng allehanda sånger i traditionsrik stil.

Det är oklart om man diskuterar att ta tillbaka gåvan nu när krigshistorien skrivits om lite till Sveriges nackdel, så vi får passa på och njuta av det så länge det varar. Nästa gång någon kommer och hälsar på mig här i Oslo lovar jag att ta med vederbörande upp dit, för det är värt ett besök!

Och det bästa: Man tar tunnelbanan dit!

Man ser hela Oslo uppifrån Voksenåsen. Underbart att sitta på terrassen med ett glas vin och njuta.

Dere svensker ER jo så gode på service!

En lang og kjedelig tekst, men jeg bare MÅ få det ut.

Jeg flyttet hit til Norge, til Asker for å være nøye, for fire år siden.  Jeg er maskiningeniør, utdannet fra Chalmers Tekniska Högskola i Gøteborg med alt hva det innebærer i matematikk, mekanikk, strømningsteknikk, og i mit tilfelde hovedfag innen logistikk og prosjektledelse. Jeg har jobbet som lærer i logistikk på Chalmers, og  på Volvo Logistics med distribusjonsnett, IT-prosjekt og produktutvikling før jeg flyttet.

Hovedanledningen til at jeg valgte å flytte til Norge var at jeg ble presentert for en jobb på et litet ingeniørsfirma som virket interessant, og som ga en jobbytte som var velkommen. Jobbytten ville ha skjedd uavhengig av denne muligheten i Asker, men nå var det den som gjorde at den lille familien pakket koffertene og dro nordover (vi bodde i Gøteborg på det tidspunktet).

Helt siden jeg begynte mitt nye liv her har jeg hørt hvor flinke svensker er på service, hvor dårlige de norske er og hvor heldige nordmennen er som har svenskene. Jeg tenkte ikke stort på det de første tre årene, mer enn at det vel er greit å være oppskattet og at det ikke berørte meg stort da jeg selv ikke jobbet i restaurangbransjen siden tidlig 1990-tall.

Men så etter hvert begynte det å bli litt irriterende å til en hver tid bli bemøtt av nye bekjentskaper med ”Åhå du er svensk? Ja dere svenske ER jo så flinke på service! Mye bedre enn oss gretne nordmenn”. ”Det er da ikke mulig å få service noe steder her i byen nå for tiden uten å bli møtt av en svenske” osv.  Jeg bare gjetter at ingen mener at jeg som ingeniør er så hjelpsom mot mine kolleger, uten forutsetter at jeg jobber på restaurant og er her høyst tilfeldig og under en begrenset tidsperiode. ”Ah ja hva skal vi nordmenn gjøre når det går bedre i Sverige og dere drar tilbake?” Jeg vet at de kun mener å være positive å vise meg hvor glade de er at nettopp jeg er her, men etter noen tid føles det ikke sånn lenger. Ikke når innvanderdebatten er relativt høyt på agendaen og svensker er den nest største innvandrergruppen i 2011 (34 800 st) etter polakkene.

Alternativet (som mine kolleger prøvde å tulle seg med ganske lenge) er å ramse sportsresultater for å få meg å tilgi at Norge er no 1, men ærlig talt – når det er snakk om alt annet enn langrennskibåren vintersport så er det ikke mye å snakke om, så den tullediskusjone døde ganske raskt (i tillegg til at jeg ikke kjenner navnet til noen svensk sportsstjerne siden Bjørn Borg :)). Musikkeksporter var også et tema, men hva har egentlig hent siden Aha? Litt vanlig gnabbing mellom kolleger, veldig hyggelig syns jeg, og morsomt. Kollegene mine har aldri noe særlig tatt opp dette med de service-minded svenskene. Tror ikke det er noe tema helt enkelt, og det er jeg blitt mer og mer gla i dem for.

Så hva er problemen min egentlig? Jeg bor og lever her, og jeg syns Oslo er en UTROLIG flott by som har absolutt alt, og hvor jeg stortrives, og Norge et fantastiskt land – noe så vakkert og dramatisk har jeg aldri sett noe annet sted. Jeg elsker Oslo og ja, jeg elsker dette landet. Min yngste sønn er født på Bærums sykehus, barna mine identifiserer seg som nordmenn (de vet at de har en tilknytning til Sverige men ikke hvordan) og snakker norsk (javel, noe slags miks da, ikke svorsk i hvert fall). Flott at svensker er gode servicemennesker, men jeg begynner i innvandrerdebattens følge å føle at vi iblant sees på som en andreklassens Osloborgere; en slags tjenerfolk som ER så flinke på å gi service men ikke forventes å kunne veldig mye mer enn det. Og helst kanskje være maks 25 år, men det hadde vel vært greit da… 🙂 eller 30 i hvert fall.

Jeg har ikke noen planer på å flytte noe sted, helt sikkert ikke utenfor Ring 2, jeg lurer på om Ruseløkka er en bra skole for barna eller om vi skal prøve å bytte skoledistrikt, og jeg jobber i et norskt firma i norske prosjekter, noe som min (svenske) man også gjør. Riktignok snakker jeg ikke norsk, men det er fordi enhver gang jeg prøver meg blir jeg fortalt at det går greit å snakke svensk, at nordmenn har sett svensk barne-TV siden 60-tallet og at jeg ikke trenger å snakke norsk.

Jeg vil bare så innmari gjerne høre til samfunnet, var en del av det, ikke bare tilfeldig besøker og skuer for DET er jeg ikke. Livet mitt er her og jeg blir. Så la meg slippe kommentarer om hvor god jeg er til å passe opp på restauranger. Det er bare et attitydespørsmål, og hvem som helst kan være serviceminded hvis den vil. Jeg er gla i at dere er gla i god service – det er jeg og, men nok føles det litt rart når nesten all personal i en del restauranger snakker svensk??

De fleste jeg møter er superhyggelige mennesker, men noen, noen får ernæring av å se ned på og snakke ned andre, og det spiser meg opp noen ganger.

Men NÅ! NÅ har jeg fått det ut, og nå er jeg like blid som vanlig, nå legger jeg dette bak meg!

Imorgen: Ut på tur!! Østmarka denne gang? Nei, trolig en tur på Bygdøy i stille ro.
Neste uke skjer det spennende ting!