Potatis är tråkig nödmat

Så var det sagt iallafall.

Jag tycker potatis utan konkurrens är det ABSOLUT tråkigaste man kan äta. Smakar INGENTING, är antingen okokt eller sönderkokt och hur som helst för torr iallafall. Förutsättningen för att man ska få ner eländet är att det finns massor av sås att mosa i, och då är det ju gott förstås – men mest för att det är ett slabbfritt sätt att få i sig den goda såsen.

Och så är det ju billigt förstås. Det är väl därför den var så frekvent när jag gick i grundskolan (eller för att pasta fortfarande ansågs som exotiskt?!), och som alltid i en sönderkokt underligt likblek färg som inte direkt var tilltalande.

En potatisälskare protesterar naturligtvis och säger att det ju finns så FANTASTISKA potatissorter. Yeah right, kom ihåg att jag bor i ett land med begränsat utbud när det gäller mat, så det ska till exkursioner för att hitta något utöver den röda, stenhårda, helt värdelösa Asterixen som är den alltjämt förekommande här.

MEN

så har jag fått mig en ny vän…

Amandine

 

Amandine. Ser ut ungefär som mandelpotatis men den har inte de negativa egenskaperna som mandel har (smular sönder no matter what framför allt), utan är mjuk, har god smak, kokar på ca 20 min och är jättegod!!

Okej, kostar dubbelt mot vanlig potatis men den går ju att äta iallafall. Kan rekommenderas!