Läst: Brobyggarna av Jan Guillou

Vanligtvis tycker jag Guillou skriver mycket bra. Han har en rättfram berättarstil som funkar väl när han ska få fram faktabaserad fiktion, och det är väl det han gör allt som oftast – åtminstone sedan mitten av åttiotalet. Alla böckerna om Hamilton, historien om Arn (som jag iofs bara läst den första delen av) med flera är ett i mitt tycke mycket bra sätt att förmedla relevanta fakta på ett för det flesta lättsmält sätt.

Grunden för det är på plats i Brobyggarna också. Kärnhistorien som boken väver kring är den om järnvägs- och brobyggarnas hårda vardag i det tidiga 1900-talet, exemplifierad genom bygget av Bergensbanen. Parallellt med och integrerad i är en annan historia om Tyska Östafrika och järnväg- och brobyggandet där, kolonialismen och första världskrigets intåg, vilket är den tredje historien.

Alla historierna är spännande och faktainnehållet tvivlar jag inte på (tack Jan för mina nya kunskaper om första världskriget), men jag tycker inte han får till berättelsen som ska binda ihop det hela. Limmet som ska hålla läsaren intresserad fäster inte så bra tycker jag. Och det blir lite segt. Vilket iofs kan vara en bra egenskap för ett lim, men inte i en ebok.

image

Jag vet att andra, tex min mor, har en annan uppfattning. Hon kunde inte lägga den ifrån sig utan sträckläste i tre dagar innan hon kastade sig över uppföljaren. Men jag tyckte inte den här var av sträckläsarkvalitet. En ok bok, men jag tror jag hoppar över uppföljaren.

Inte särskilt trådlöst

Jobbar hemma några dagar i påskveckan för att spara lite restid till jobbet (det är ju ändå ingen där), och ska sätta upp kontoret för dagen. Laptop och extern skärm, hur komplicerat kan det bli?

2013-03-25 08.33.53Ja kanske inte så komplicerat egentligen, men en hög med sladdar. Var tog det trådlösa samhället vägen (eller var det kanske papperslösa…) som skulle göra allt så mycket enklare? Jag längtar fortfarande efter det iallafall. Visst, två sladdar här är ström, det kommer man knappast undan, men kopplingen skärm-dator kunde väl iallafall vara trådlös så man slipper VGA-kabeln. Och musen är med sladd så det får jag väl skylla mig själv.

Trodde jag hade kommit längre i mitt trådlösa liv men det har jag tydligen inte.

Sen fick jag inte igång skärmen ändå, så hela arrangemanget var lite poänglöst i sig, men det er betydligt mer plats på bordet iallfall…

Update: Skit bakom spakarna, det är en KNAPP för av och på på baksidan av skärmen. Aldrig sett förut, men det är ju en Samsungskärm så det är säkert en klok och bra sak att ha. Eller nåt.