Jag är vanligtvis bekymrad över att jag ser för lite på TV och aldrig ser nyheter. Jag hänger inte med på vad som händer i världen över huvud taget, och det är inget jag är stolt över. Allmänbildning och samhällsorientering är viktigt för mig och något som jag värdesätter högt hos andra, men det är ingen kunskap som finns automatiskt – den måste man förvärva och förvalta.

Så då försöker jag se på nyheter då och då för bättra mig, men jag tycker att det är så ointressant. Jag hör vad de säger om ekonomi si och så men saknar perspektiv och kunskap tillräcklingt för att verkligen inse konsekvenserna i det långa loppet (som ju är det som betyder något) och i tillägg vad lilla jag eventuellt kan göra åt det. Eller så är det härvor av idioter som förgriper sig på barn och då sitter jag och gråter istället. Kort sagt, de gånger jag försöker se på nyheter blir det bara dåligt och jag tycker att jag kastat bort en halvtimme eller en timme.

Och det här har jag haft dåligt samvete för. Tills nu. En person postade idag en länk till en artikel på The Guardian, som är som ljuv musik i mina öron;

News is bad for you – and giving up reading it will make you happier

Visst, ibland står det att man får cancer av broccoli och att man blir smal av att bara äta bananer, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant, men precis som alla andra väljer jag att ta till mig det jag tycker passar och så tror jag att jag gjort en objektiv bedömning.

Kärnan i den här artikeln (för mig) är att författaren menar att nyheter generellt fokuserar på fel del av en nyhet, tex personen i bilen som föll på den trasiga bron och hens (och bilens) öde, istället för vad det var för fel på bron, varför kollapsade den, finns det risk att det här händer andra broar och vad kan vi i så fall göra åt det?

Att man blir mer stressad av att höra om saker som man ändå inte kan göra något åt än man glädjer sig åt att ha blivit upplyst om att detta något inträffat. Och viktigt: att nyheter bidrar till Confirmation bias, dvs att man hör det som stödjer en uppfattning man redan har och så använder man det felaktigt för att trumma ut sin egen åsikt ”Ja det stod till och med så i tidningen!” har det väl hänt att man sagt någon gång?! Fast det man minns just i den stunden är bara det i artikeln som gav stöd åt det man redan tyckte, inte allt det andra som gav det bredare perspektivet.

Som jag gör just nu. Jag orkar/klarar/hinner inte ta till mig nyheterna om vad som sker i världen – alltså läser jag den här artikeln som att den säger att man ska låta bli nyheter så blir man lyckligare.

Vilket inte nödvändigtvis är sant.