En sån man pratar om mitt i gråaste november eller ruggigaste mars när sommaren verkar som allra längst bort. Då man drömmer om ljumma kvällar (nåja, 17 grader kl 23 på kvällen är väl inte ljumt direkt, men i november tycker man det och har glömt ullfiltarna och fleecetröjan) med tända ljus i de där lyktorna man har bara just då och mest dammar av annars. Man sitter ute med nära och kära och tar ett glas vin till innan man strax ska gå in, och strax skjuts upp en kvart i taget. Ljuset blir gråare och gråare och daggen blir lite lite blötare hela tiden men det är okej.

För det är en sån DÄR kväll. Och det är inte så många av dom. Men den här sommaren har det redan varit fler än man vågat hoppas på.

Och det tänker jag komma ihåg i november.