Statusuppdatering

Tekniken på klätterområdet har utvecklats vidare sen jag lämnade det. Till det bättre får man anta.
Skor ser numera ut såhär:

image

Inte snörning, utan kardborre. Så mycket enklare och smidigare att få på. Det finns bevisligen skor som inte är i hiskeliga färger, tack och lov för det, det fanns det inte då, och dom är bekväma – bara en sån sak!

Vi var uppe i Grefsen igår,  nordöstra delarna av Oslo helt på gränsen mellan utkanterna av stan och marka. Fem elever och två instruktörer. Jag som trodde det bara skulle vara det coola 20-årsgardet och så jag hade fel. Vi var ytterst vuxna allesamman och jag var inte äldst, långt därifrån. God stämning, alla hjälpte till och stöttade varandra när det var tufft  för en del med tex höjdskräck.

Det första vi gjorde var inte att klättra upp, nä det var det sista vi gjorde igår. Det första var att rapellera sig ner på klätterområdet eftersom vi kom ovanifrån (det är överlag ganska brant och kuperat på Grefsen så man kan parkera uppe och gå ner).

image
De är färdiga, kontrollerade map säkerhet och redo att ge sig utför kanten. Bara ta några steg bakåt så sakteliga och fira sig ned. Själv.

Väggen var ca 15 meter hög och gick ganska fort att fira sig ner för. Jag lär mig om mig själv att jag har absolut noll känsla för risker – jag kan stå överst i en längdskidåkningsbacke i en kvart och gruva mig för att ge mig nerför, och när jag väl gör det är det på skälvande ben och bred plog med benen så folk knappt kommer förbi. Men att sakta gå baklänges utför ett stup inkopplad i ett rep är bara spännande och kul – what could possibly go wrong? Känslan när man hänger där och tittar ner för första gången och ser höjden man ska ner för (och senare klättra uppför) är underbar. Lite pirr men bara positivt. Det känns så underbart fritt.

Jag har själv kopplat in mig och försökt få allt rätt men instruktörerna kollar givetvis allt innan man får göra något – fattas bara annat. Och det är väl det som gör det så tryggt.

Efter en matbit var det dags för del två – rappellering och flytta rep medan man hänger i väggen. Det heter naturligtvis något annat, typ ankarfäste för topprep eller liknande, men poängen är att man först firar sig ner med repet runt ett träd, sen säkrar sig i bultar som finns i väggen (som någon vänlig själ har monterat en gång i tiden), bygger upp ett nytt fäste för repet i de bultarna och sen flyttar repet från trädet (drar ner det helt enkelt) och fäster det i det nya fästet du just har upprättat. Skapat ett topprep, helt enkelt.

image

Det var lite trixigare med fler moment för att först fira ner sig, sen överföra sig själv från repet till berget, sen flytta repet från trädet till berget medan man själv sitter i berget, och slutligen fästa in sig själv i repet igen och fira ned sig. Det gick hur bra som helst. Egentligen är det bara logiskt tänkande, att sätta fast saker i rätt ordning så att du själv aldrig faller ner och repet aldrig faller ner, och det blir lättare när man inte är rädd för att hänga i väggen förstås.

Det sista vi gjorde vara att klättra nerifrån och upp, och då var jag ganska trött. Det var blött i väggen också efter allt regn den senaste veckan, så det var inte idealt men det gick. De andra gick upp två gånger men jag hann inte för jag var sist ut och vi måste runda av.

Hemma vid halv sju ganska trött. Imorgon ska vi till Østmarka, får se hur det går.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.