För drygt tjugo år sen gjorde jag något som jag tyckte var väldigt kul. Och jag var bra på det. Då gjorde jag det för att jag var tillsammans med en kille som var veteran även fast han själv bara var 24, så när det tog slut med buller och brak (på mitt initiativ av ganska lumpna orsaker) så blev det inget mer för mig.

Vi klättrade i berg. Klippklättring heter det väl egentligen. Vi åkte ut till Häggsta i Vårby och klättrade, och på sommaren var vi i Finale i Ligurien och någonstans i Frankrike och klättrade också. Himla kul.

Men när det tog slut blev det ingen mer klättring för min del tyvärr. Jag tyckte inte jag kunde tillräckligt mycket för att hålla på själv, så det blev inget, men jag har alltid velat.

Efter en massa händelser det senaste ett och ett halvt åren med sjukskrivning hos mig och allvarlig sjukdom hos andra har jag fått lust att göra saker jag har lust med och skita i det mesta av det där jag inte har lust med. Och Oslo Klatreklubb har bland annat helgkurser för nybörjare i klättring, både på vägg och ute men jag vill föstås vara ute, ”the real thing”…

Och imorgon är det dags! Klockan nio infinner jag mig hos Klatreverket i Sandaker med mina läckra klätterskor (som är lite för små – växer fötterna med åren eller har gummit i skorna krympt?!) och så får vi se vart det bär.

Extra krydda av att det regnat ohyggliga mängder i Oslo den senaste veckan, så det lär nog vara rätt blött i markerna, men jaja, det löser sig.