De flesta har visst prövat det redan, men nu är det vår tur – Chartersemester med barnen på All Inclusive-hotell. Min lillasyster är tydligen en driven aktör på området och stirrade förvånat på mig när jag sa att vi har hyrbil. Hon brukar visst inte gå utanför hotellområdet över huvud taget när hon är på sådana semestrar – det finns helt enkelt inte anledning. Mat och dryck är där inne, liksom strand, drinkar, underhållning för barn….och vad mer kan man begära? Lex Syrran stipulerar att det inte finns något behov att röra sig utanför.

Först verkar ju allt så bra, arrangören har tänkt på allt, man behöver bara klicka och betala så fixar sig allt. Men så börjar jag kolla lite mer på kartan (jag har en viss förkärlek för kartor och kan inte åka någonstans utan att noga sondera terrängen för att se var i världen det här stället befinner sig), och då ser man att det är ca 4 km från centralorten Alghero till stranden där vårt hotell ligger. Fyra kilometer är lite långt att gå för att äta middag, speciellt med två barn i lägre skolålder. Lex Syrran (vi kan kalla den A-Lex) säger ”Vadå restaurang? Det ingår ju och finns i hotellet?” Och visst har hon rätt. Men vad om man tröttnar på buffén då? Jag antar att den är samma varje dag? A-Lex säger att det inte är något problem.

Men sightseeing? A-Lex stipulerar att arrangören redan tänkt på vad som finns att se inom vettigt avstånd från hotellet, och servar med bussar och evt lunch till en peng. Då får man ju guide också. Rimligt. Visst kan man argumentera med att man ju går i andras fotspår och det är sååååå Svensson, jag är mer speciell än så, men face it – du är en Svensson du med. Lika bra att hiva sig på hela grejen.

Men det blev hyrbil ändå, för friheten. Lex Pernilla stipulerar nämligen att frihet är att ha möjligheten att göra något annat än det som någon annan redan tänkt, och att det kan vara värt några kronor.

Vi får väl se vad det var värt tillslut, för nu är vi här!