Tur til Punto Giglio

Fortfarande blåsigt med kalla vindar och därmed för svalt att ligga vid poolen – för att inte tala om stranden. Men med hyrbil och cachekarta finns det gott om aktiviteter ändå så länge det inte regnar.

image
Vi bor vid ringen, körde och parkerade vid det röda, och den blå vägen är dryga fyra kilometer enkel väg.

Så vi drog söderut igen för en liten promenad på några kilometer ut till ett ruinområde på en sydspets, Punto Giglio. Helt perfekt väder för skogstur – växlande molnighet och blåsigt, dvs lätta fläktar i skogen.

Det blev totalt nästan 9 km innan vi var tillbaka vid bilen igen, men killarna var idel solsken hela tiden och letade ödlor, lärde om plantor som skjuter ut sina sista krafter i en blomma som är som ett träd, plockade olika typer av kottar för att göra ett spel (kottdjur är tydligen inte utdöda som föremål för barnlek) och kollade in skyttevärn och fornminnen från 1943. Begreppen ”1943” och ”Andra världskriget” ger inga associationer för en 6/8-åring kan jag meddela, men ”Innan morfar var född” ger stor respons i form av ”ooooaaaaawww SÅÅÅÅ längesen?!” 😀

image
Fick ingen bra bild som visar hur högt den här punkten ligger, men http://www.sardegnadigitallibrary.it har en fin en som jag lånar. Tagen ungefär där vi gick längs vägen, svänger utåt/framåt i bild till stentornen man ser där framme.

Stentornet man ser överst i bild är ett skyttevärn som man kunde klättra upp i. Killarna gjorde det medan jag stod och kollade in stupet nedåt. Häftiga men farliga grejer, en fara som 6-8-åringar uppenbarligen inte helt klarar att inse, så när vi sagt att det absolut inte var lov att hoppa, springa och skutta där uppe pga snubbelrisken och konsekvenserna vid en eventuell snubbling, och de fortsatte att hoppa och skutta (antar att barn inte klarar att gå) så gick vi ner från kanten och gick den 100% säkra vägen. Som inte var lika scenic, men vad gör man? Hellre en skitsur unge än ingen unge alls, tänker jag.

image
Från toppen av skyttevärnet på Punto Giglio. Till vänster:stup 100 m (?), till höger: gångväg en bit ner

Vi hade sällskap av några britter också, vilka barnen bestämt hävdade var italienare. Resonemanget var så här: ”Vi är ju i Italien och här pratar man italienska. De här människorna pratar ett språk som barnen inte kan, ergo är det italienska.” Jahapp. Inte helt lätt att förklara att man kan höra språk och regioner och dessutom se på den rödvita hyn och göra ett antagande om var folk kommer ifrån…

1stk cache blev det förstås där ute också, helt ytterst på spetsen innan vi tog samma väg tillbaka.

image
Den fina delen av vägen, innan man kommer in i skogen.
image
För att få lite perspektiv på gårdagen så ser man som en liiiten prick på andra sidan bukten det torn vi besökte igår. Ytterst på spetsen på andra sidan finns en droppstensgrotta som vi ska besöka någon dag också. Haken? De tar inte kort i entrén och vi glömmer att skaffa kontanter. Dagens i-landsproblem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.