Nytt jobb  och därmed ny mobiltelefon. Jag har länge velat ha en med dubbla SIM-kort eftersom jag har ett svenskt och ett norskt abonnemang och använder båda. Att ha två telefoner har jag provat, det är bara meck – två som ska laddas, två som ska med i väskan trots att den ena i stort sett aldrig ringer. Samsung och många andra har modeller med två SIM-kort, men jag har haft HTC tidigare och har länge varit nyfiken på vad dom håller på med. HTC One-serien är ju en enorm succé och likaså M8-serien.

Min snälla ledare på jobbet lät mig gå utanför ramarna (som är antingen iPhone eller Galaxy S6 med böjd skärm) och kämpade för att jag skulle få det jag ville, sånt som vittnar om att det är en bra person man ska jobba för.

Och den är precis så bra som jag önskar och att växla mellan norska och svenska kortet funkar helt problemfritt. Iallafall sen jag fick bytt ut Telia-kortet som det var vajsing på.

MEN. Och det här är ett stort men. Kameran är KASS. Ifall någon inte märkt det tar man de flesta av sina bilder med mobilkameran, och det är lite viktigt att den är av bra kvalitet numera. Jag hade läst innan att kameran var kritiserad, men någon menade att det var en annan teknik och bla bla. Jag ville testa iallafall. Och resultatet är att det är en kanontelefon – om man inte bryr sig om hur kameran är.

HTC vet såklart om det här och dom har tänkt. Och kommit fram till att de ska ha en extern kamera som ser ut som ett periskop och som man håller utanför mobilen men överför via Bluetooth så man får in sina bilder DIREKT IN I MOBILEN!!!! Wohooo, jättebra och allt det där – men var det inte därför man satsade utvecklingspengarna på att få in en bra kamera i mobilen från början?

Eller vad är det jag inte fattar? Verkar mest som att HTC försöker göra något coolt av vad som från början var ett misslyckande…