Mamma har lagt upp ett tufft schema för våra aktiviteter här under den korta veckan jag är här. Bland annat skulle vi hitta 40 cacher här i närområdet idag hade hon tänkt. Antalet är för att det är just 40 stycken här omkring som jag ännu inte besökt; de flesta har väl kommit under de år jag inte varit här, men det var inte särskilt realistiskt att tro att vi skulle få med oss alla fyrtio på en dag. Men man kan ju alltid försöka.

Planen var att börja längst norrut vid kusten och sen följa den söderut så långt vi kom innan dagen var slut. Vi hade en kedja av mysteries ”I can cache a rainbow” som var nya för oss alla. ”Oss” var jag, mamma och Totis. Totis har inställningen att han inte så gärna vill ut och cacha men den tror vi inte på längre eftersom han dels så gärna är chaufför, aldrig aldrig väntar i bilen utan ska med ut (man vill ju se så ingen skadar sig, jomen) och är en ihärdig och dessutom duktig letare när det väl gäller. Men nä, han är inte så särskilt glad i det där, nejdå 🙂

Så han stod för dagens första fynd såklart.

Så tråcklade vi oss sakta söderut längs kustremsam, med kaffepaus i Agia Triada rätt vid en cache som hade den lämpliga hinten ”Coffee time”, så det tog vi på orden och slog oss ner.

I hamnen i Agia Triada korade jag dessutom vinnaren i kategorin ”mest originella infästning” på en båt. Det vill till att den ligger i lugna vatten, för det här klarar inte mycket vågor. Men en fin båt var det.

Större delen av dagen gick åt bland sylvasst stenskravel i jakt på mer eller mindre svårfunna skatter. En del kändes tämligen meningslösa och inte särskilt värda besväret att hitta men det var ju inte lätt att veta när man gav sig ut på jakten. Mulet väder också, så inte den vackraste och soligaste utsikten över havet men vattnet är kristallklart.

Lunch hos Sandwich-mannen i korsningen vid Cape Greco. Ett gäng stolar, en bil där den stackars fattige mannen gör sina mackor som han säljer till hugade spekulanter medans hans BMW Z5 står bakom bilen. Verkar rätt lukrativt att sälja mackor. Fritt WiFi har han också runt vagnen, det är lite coolt. Eller så är det en konspiration och han lurar folk att använda WiFi’et och sen tankar av dom all info på sina enheter. Så kan det också vara.

Men dagen gick i stort sett i den här vyn eller liknande. Vass sten som skal forceras och något ska finnas i ett hål, en spricka eller under en kant.

Och det blev inga 40 cacher, men väl 15 och en fin dag ute i kustbandet där vi fick med oss några nya ställen vi inte besökt tidigare och det är ju sånt som är hela vitsen med den här hobbyn – att upptäcka nytt, ta sig någonstans där man inte tidigare varit.

Och imorgon blir det definitivt något jag inte tidigare sett – Ringmuren i Famagusta!!!!