Tre dagar kvar på jobbet, och då äntligen händer det – jag får komma in i den mytomspunna (?) tågledarcentralen. Det är där alla sitter som styr över var tågen ska köra, det är dom som fattar alla beslut om att låta ett tåg passera eller om det ska vänta på ett annat.

Ja precis, det är DOM som sitter bakom beslutet att just DU måste sitta och vänta i ditt tåg för att ett annat, högre prioriterat tåg, ska passera eller möta ditt tåg. För att DITT tåg anses som mindre viktigt för trafiken än det andra tåget. Javisst, så är det, suck on it!

Det är också dom som har en helt omänsklig press ibland när något händer, som tex när ett tåg löper amok och man måste se till att det går på en ”bra” sträcka så att så få människor som över huvud taget möjligt kommer till skada. Som till exempel den gången för några år sedan när ett godståg helt plötsligt gled iväg från stillastående i en backe 90 möh och åkte rätt ut på en hamnterminal vid Sjursøya.

Det var ju inte så att godsvagnarna bara fint rullade ner i havet 8 km längre ner, utan det var en rad kloka beslut som fattades raskt av en skicklig tågledare under stor press. Tänk själv ett förarlöst godståg som rusar genom tunnlar och annat i upp till 140 km/tim…Hade tågledaren tagit några felaktiva avgörelser där hade det kunnat rusa rätt in på Oslo central och då hade det varit fler än 3 som dött, det kan man nog vara säker på.

Så det är med stor respekt som jag träder in i deras arbetslokal. Här är det hög klareringsnivå för att få komma in, och det står till och med på deras tavla att det är besök kl 11-13 med 1 person från projektet Smart Vedlikehold. Det är jag alltså.

Men det är väldigt stilla. Nån sitter och fipplar lite med sin mobiltelefon (tror att det är förbjudet faktiskt) några andra står och pratar, dom lägger om lite ruttplaner….allt är väldigt stilla. Vet inte vad jag hade väntat mig, men lite action kanske. Fast det är väl ett sånt ställe där ingen action betyder en bra dag på jobbet.

Men så här ser det iallafall ut. Det som är på tavlorna är stor-Oslo med alla stationer och växlar som finns. Gröna streck betyder att det är fritt fram (typ, för ett visst tåg iallafall) och röda streck är en sträcka som är blockerat av ett tåg. Inte ”blockerat” som att det står ivägen men att inget annat får befinna sig på den sträckan (mellan två blockposter).

Det är en otroligt fascinerande arbetsmiljö för en gammal kalenderbitare, och jag tror LÄTT att jag hade tyckt det var ett spännande jobb.

Här och där på skrivborden finns det små öron som sticker upp på en pinne, och dom är helt genialiska i sin enkelhet. Det är decibelmätare som lyser grönt så länge ljudnivån är på en acceptabel nivå, orange när det börjar bli lite högt och vid rött så tjuter dom för att folk ska dämpa sig.

Så otroligt enkelt och smart, borde finnas i varje kontorslandskap för att hjälpa oss alla att hålla rösten nere på en vettig nivå.