Tågledarcentralen – äntligen

Tre dagar kvar på jobbet, och då äntligen händer det – jag får komma in i den mytomspunna (?) tågledarcentralen. Det är där alla sitter som styr över var tågen ska köra, det är dom som fattar alla beslut om att låta ett tåg passera eller om det ska vänta på ett annat.

20170315_113821.jpg

Ja precis, det är DOM som sitter bakom beslutet att just DU måste sitta och vänta i ditt tåg för att ett annat, högre prioriterat tåg, ska passera eller möta ditt tåg. För att DITT tåg anses som mindre viktigt för trafiken än det andra tåget. Javisst, så är det, suck on it!

Det är också dom som har en helt omänsklig press ibland när något händer, som tex när ett tåg löper amok och man måste se till att det går på en ”bra” sträcka så att så få människor som över huvud taget möjligt kommer till skada. Som till exempel den gången för några år sedan när ett godståg helt plötsligt gled iväg från stillastående i en backe 90 möh och åkte rätt ut på en hamnterminal vid Sjursøya.

Sarpsborg arbetarblad.jpg
Foto: Vidar Ruud, ANB, publicerat i Sarpsborg Arbeiderblad

Det var ju inte så att godsvagnarna bara fint rullade ner i havet 8 km längre ner, utan det var en rad kloka beslut som fattades raskt av en skicklig tågledare under stor press. Tänk själv ett förarlöst godståg som rusar genom tunnlar och annat i upp till 140 km/tim…Hade tågledaren tagit några felaktiva avgörelser där hade det kunnat rusa rätt in på Oslo central och då hade det varit fler än 3 som dött, det kan man nog vara säker på.

15-03-2017 14-39-22
Jag är alltså ingen driftsstörning, utan ett Besök. Bara så det är sagt.

Så det är med stor respekt som jag träder in i deras arbetslokal. Här är det hög klareringsnivå för att få komma in, och det står till och med på deras tavla att det är besök kl 11-13 med 1 person från projektet Smart Vedlikehold. Det är jag alltså.

Men det är väldigt stilla. Nån sitter och fipplar lite med sin mobiltelefon (tror att det är förbjudet faktiskt) några andra står och pratar, dom lägger om lite ruttplaner….allt är väldigt stilla. Vet inte vad jag hade väntat mig, men lite action kanske. Fast det är väl ett sånt ställe där ingen action betyder en bra dag på jobbet.

20170315_111955.jpg

Men så här ser det iallafall ut. Det som är på tavlorna är stor-Oslo med alla stationer och växlar som finns. Gröna streck betyder att det är fritt fram (typ, för ett visst tåg iallafall) och röda streck är en sträcka som är blockerat av ett tåg. Inte ”blockerat” som att det står ivägen men att inget annat får befinna sig på den sträckan (mellan två blockposter).

Det är en otroligt fascinerande arbetsmiljö för en gammal kalenderbitare, och jag tror LÄTT att jag hade tyckt det var ett spännande jobb.
15-03-2017 14-48-06.jpg

Här och där på skrivborden finns det små öron som sticker upp på en pinne, och dom är helt genialiska i sin enkelhet. Det är decibelmätare som lyser grönt så länge ljudnivån är på en acceptabel nivå, orange när det börjar bli lite högt och vid rött så tjuter dom för att folk ska dämpa sig.

Så otroligt enkelt och smart, borde finnas i varje kontorslandskap för att hjälpa oss alla att hålla rösten nere på en vettig nivå.

Heja kantinan!

Ja det ska en del till för att jag ska yttra mig positivt om personalmatsalen på jobbet. Eller Kantinan, som det heter. Maten är ju helt ärligt sådäääär, men inte unikt dålig på något vis – det är ju ISS så det är same same, dvs samma halvfabrikat som överallt annars.

Men ibland glimmar dom till, och speciellt så här i juletid. Idag när jag klev in på sjätte våningen (samma våning som kantinan ligger på) så möttes jag av ett bord fullt med glögg, pepparkakor, nybakta russinbullar mm.

wp-1482478553689.jpg

Jättefint och även om jag redan ätit frukost och jag av erfarenhet vet att glöggen är rätt utspädd, så förser jag mig ordentligt. För jag blir så himla glad där dom gör det där lilla extra, och om dom ska tycka det är kul att fortsätta måste dom se att folk vill ha det.

Russinbullarna är för övrigt fortfarande ljumna, mmmmm!

Jag tror dessvärre inte att åtgången blir så stor – det är inte mycket liv i luckan här såhär dagen före julafton….

wp-1482478553684.jpg
Alla kontoren runt här är tomma idag. Jag sitter allra längst ner och in en gång till höger, väääääl gömd för offentligheten 🙂

En dag i Bergen

Dagens roligaste: I badrummet på hotellet fanns en helväggsspegel på motstående sida av badkaret, dvs det man stod och såg på när man duschade. Den blev fort immig såklart, och då hade en humoristisk gäst före mig skrivit med fingrarna på spegeln ”Jeg ser deg”. Alteftersom dimman på spegeln lade sig mer och mer trädde det så sakteliga fram och blev det tydligare och tydligare, himla kul skämt, det piggade upp min dag redan från start!

Dagen i korthet: Jobb och jobb, men soligt över Bergen.

2016-11-02-14-18-57
Det här var den utsikt jag fick. Om jag gick till kopieringsrummet alltså.

Men på kvällen tog vi en tur med bergbanan Fløibanen. Det är en liten brant bana som går ungefär från Bryggen (japp, nu har jag SETT den, check där!) och upp på toppen av ett av alla de berg som omger…just det, BERGen. Man ser faktiskt restaurangen på toppen i fotot ovanför, vit byggnad på trädtopparna.

Och det var väl värt turen, även om det började bli mörkt när vi kom dit.

Fløibanestasjonen.jpg
Entrén till den lilla bergbanan. Bild från Wikipedia, för jag glömde ta kort på det fina huset.

 

Det var väl vi och 3-4 till som tog turen. Turister tänkte jag, men det här är inte (bara) en turistbana, det är även ett litet pendeltåg för de som bor uppför backen. Den har tre stationer på sin 8 minuter långa tur, och hade jag bott där uppe hade det varit min livlina ner till stan. Eller snarare upp från stan. Undrar om man får ta cykel på den – cykla till jobbet och ta tåget hem känns som en vinnare här…

Och guuuu va fint det var där uppe! Om du är i Bergen – missa INTE Fløibanen!!

2016-11-02 Bergen by night.jpg
Ljusen från Fløibanen, Bryggen, Bergen centrum, Askøy i horisonten
20161102_173012.jpg
Inåt landet.

Och så var det dags att ta tåget ner igen.

20161102_173852.jpg
Ankomst-och avgångshallen högst upp

Flygbuss ut, en besvikelse till fisksoppa på flygplatsen, årets snabbaste flygtur hem (nästan tomt flyg, vi lättade från marken 5 minuter före egentlig avgång och själva flygresan gick 20 minuter fortare än den skulle) och så är allt som vanligt igen.

Det var väl min sista jobbresa på väldigt länge är jag rädd, men den var en njutning!

En kväll i Bergen

När jag kom till Bergen regnade det (förstås, har lärt mig att det är en av de städer i Europa med flest regndagar), men jag lät mig inte nedslås av det. På med varma kläder och ut på en WhereIGo för att få lite sightseeing.

wp-1478032222927.jpg
Is THIS Art??? som den hette

Det var en tur runt en del av Bergens offentliga konst och samtidigt en vandring i en del av centrum.

Här var vad jag fick visat:Fin och annorlunda konst; blå granit, ett minnesmärke efter en gammal kung, missförstådda hyllningar till kulturpersonligheter och annat.

Jag fick fel koordinater i slutänden och fick inte slutfört med smiley tyvärr, och CO var inte behjälplig med att se vad som gått snett tyvärr.

Jaja, that’s life och det var en fin runda iallafall, perfekt för en förstagångsbesökare i en ny stad. Lite motion efter en hel dag sittandes på tåg var ju inte fel heller.

Det blev ingen tur ner på Bryggen – vädret inbjöd inte till det och ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle ned dit och göra mer än att säga att jag har sett det, så det kändes mäkta poänglöst (om nu något kan vara mäktigt och poänglöst samtidigt).

På kvällen ville jag ut och äta en god bit kött och få mig ett glas mörkt, gott, rött vin på kuppen. Efter att ha irrat runt en stund i vad som verkade vara studentkvarter och neggat de restauranger som fanns där (såna som är helt perfekta när man själv är student – bra priser, hög ljudnivå, stojigt, massa kompisar prat och mat) var inte riktigt vad jag såg för mig.

Men jag hamnade på Trancher, vilket egentligen var ett lyckat misstag. Jag såg in genom fönstret på något som såg trevligt, lugnt och varmt ut (rätt frusen vid det laget), och när jag kom in såg jag att det var Trancher. Inget ont om det, men det finns två Trancher-restauranger i Oslo så jag tänkte att när jag nu var i en annan stad behövde jag väl inte gå till ett ställe jag kan gå i när jag är hemma?

Värmen och det andra slog snabbt de tankarna ur hågen och ersatte det med ett

”Va bra, dit har vi ju aldrig tagit oss tid att gå till i Oslo så då kan jag passa på här!!”  Kom inte och säg att jag inte är förändringsvillig.

Och bra blev det. Grymt gott kött, fantastiska tillbehör (såklart eftersom jag fick välja dom själv…), fantastiskt vin (en Malbec) och en underbar servitör med vilken jag hade en massa trevligt småprat, fick en dessert på köpet och rödvinssås till köttet ”just because” (australiensare). Servitören hette James och jobbar tydligen egentligen på Trancher Frogner, den som är närmast hem till oss, så vi lär nog ses igen fast i en annan stad.

Så där satt jag och mådde oförskämt bra med god mat, vin och en bok.

Life is good när man är på jobbresa…

Bergensbanen

Så var det äntligen dags för mig som aldrig får resa i jobbet att få ge mig ut på tur igen. Det är andra gången sedan jag började i Jernbaneverket jag får ge mig ut, och det är egentligen bara för att jag själv sett till att vi ska få komma ut lite.

Jag och en annan tjej driver ett delprojekt där vi har med folk från hela landet som ska bidra med sin tekniska kunskap på olika områden och få ihop det till en strategisk plan. För att inte få det så Oslocentrerat (och därmed förhoppningsvis få det lite mer accepterat ute i landet eftersom det är en rikstäckande strategi) har vi valt att inte ha alla möten i Oslo, även om det egentligen är mer praktiskt. I stort sett alla flyg går via Oslo (förutom helt lokala flyg mellan fjordar och liknande), så det är så klart mer praktiskt för en som kommer från Narvik att ha möte i Oslo än i Bergen, men å andra sidan får de som är i Bergen hela projektet till sig och slipper resa en av gångerna så det är ju både och.

För några veckor sedan var vi i Narvik och imorgon möts vi i Bergen. Jag har valt att ta tåget på morgonen idag, dels för att ta chansen att se Norge tågvägen, dels för att det är miljövänligt och billigt (anställda i Jernbaneverket har årskort på NSB), men också för att jag lika gärna kan sitta på tåget och jobba som på kontoret. Trodde jag ja.

För säga vad man vill, men det är inte möjligt att jobba på tåget. Internet på tåget är så fruktansvärt instabilt och dåligt att jag tillslut inte orkade försöka längre, utan kopplade upp min mobil (som hade 4G+) som wifi hotspot och körde genom den. Men här på fjället (Myrdal just nu) är inte mobiltäckningen den bästa heller + många många måååånga tunnlar, så det går inte det heller.

Men vackert är det, och mycket snö.

2016-11-01-12-24-26
Snön börjar synas någonstans efter Gol-trakten
2016-11-01-12-27-50
Vintern är på väg
2016-11-01-12-34-15
I Finse, högsta punkten på Bergensbanen, är det gott om snö redan (fortfarande?)
2016-11-01-12-35-41
Ödsligt och vackert, strax efter Finse
2016-11-01-14-43-42
Efter Voss, snart framme i Bergen och här nere är det vårkänslor


Och jag inser att det här är ett perfekt sätt för mig att uppleva vinter; med en varm kaffekopp i handen, inkapslad i en varm (nåja, men varmare än utanför i alla fall) kapsel av något slag – i det här fallet är det ett tåg. Någon tar mig igenom vinterlandskapet på ett tryggt sätt (många saktaköringar pga rasrisk) och jag bara slappna av och njuta. Och ta en kopp kaffe till.

Winter is coming.

Mitt huvud just nu

wordcloud

…efter ett tvåtimmars möte som jag nog egentligen inte borde varit i. Det finns en anledning till att jag inte valde Elektroteknik på Chalmers, och det finns en anledning till att just Elektrotekniktentan (fem poäng extremt grundläggande ellära) var min allra sista tenta. Den var så sist att jag fick gå upp alldeles ensam och munta, för läraren orkade inte göra en tenta till mitt i sommaren för en enda elev som uppenbarligen ALDRIG skulle hålla på med sånt efter examen.

Och är det inte lite humor i att jag med min fullständiga inkompetens på området sitter i Signal og Tele-divisionen i Jernbaneverket, signalsystemen som BARA är sånt där rusk som jag hållit mig undan, och visst är det lite komiskt att jag ska leda arbetet med att få på plats strategiska planer för bland annat delar av elkraftrelaterade system?

Tur att jag inte leder det ensam, utan har en ruggigt kompetent kollega som verkligen kan det här. Hon är en klippa, förstår alla detaljer och verkar hänga med på de mest detaljerade diskussioner. Jag tillber marken där du går, S!!

 

Byter utsikt mot insikt

Efter ett år på Jernbaneverket är det dags för en första flytt. Alla jag snackat med här på jobbet flyttar ca en gång om året. Några våningar upp eller ner, kanske till och med byter hus.

Jag åker tre våningar ner och byter min lilla utsikt mot en större insikt.

2016-07-26 10.56.43

Jobbet är det samma, bara med lite mer koll över folket i köpcentret.

Ur spår! (eller i faktiskt)

Äntligen fick jag Frågan som varje (ingenjörs?)flicka vill få från en man. Jo för det är oftast män som ställer Frågan, iallafall än så länge.

– Vill du följa med mig ut i natt?

– Ååååh gääärna. Var och när ska vi mötas?

– Relärummet på Lysaker, 01:00. Kommer du?

– Självklart. Ses ikväll!

Tunga
Tack till LEGO för den illustrativa bilden, bättre än något foto eller ritning av en spårväxel jag kunde hitta.

Jag skulle äntligen få komma ut i spåret och vara med när Det Verkliga Jobbet i Jernbaneverket görs. Långt bort från excelark, möten, strategier och annat, rätt ut i verksamheten och göra mätningar på kraften i tungan i en spårväxel.

Och på ren svenska: En spårväxel är det som gör att ett tåg kan växla in på ett annat spår. Dom som lever i städer med spårvagnar är vana vid att chauffören i vissa korsningar måste gå ut med en pinne i handen och vrida om en grej i marken. Då lägger han om spårväxeln manuellt.

Om en spårväxel inte är manuell läggs den om av ett så kallat Växeldriv. Det är en i grunden rätt enkel konstruktion; en grov gängtapp som på kommando vrider antingen vänster eller höger och på så sätt lägger på en kraft från sidan som trycker tungan åt ena eller andra hållet. I den fina legobilden finns det inget växeldriv, men den skulle varit på plattan ut mot den gula pluppen (vedertaget järnvägsspråk naturligtvis).

Växeldrivet ser ut så här:P1070341

Gängtappen i mitten och en motor som driver den mot spåret. Den delen som ska flyttas syns inte i bilden tyvärr, men se för dig att gängtappen går in under rälsen och vidare till en enhet som trycker på den rörliga delen av rälsen som ska läggas om (tungan).

What could possibly go wrong? med så enkel teknik tänker man. Naturligtvis en hel del. Hos oss är står fel på spårväxlar (och därmed inkluderat växeldriven) för närmare 40% av alla tågstopp. Ofta uttrycks det till passagerarna som ”signalfel” men det har inte så mycket med signalsystemet att göra som att tex växeln är dåligt smord och då lägger om för trögt eller inte alls, att något elektriskt fel i själva drivet, och en mängd andra orsaker som inte har med signalsystemet att göra.

Jag sitter faktiskt just nu på jobbet och gräver mig ned i statistiken på orsaker till förseningar, och det finns mycket man kan förutse, men också mycket man aldrig kan förbereda sig på. Blixtnedslag och sabotage tex.

 

Men ändå.

Tillbaka till min date i spåret.

Lysaker är en av de mest trafikerade stationerna i landet. Den ligger tre stationer från Oslo S, och de tåg som går förbi Oslo S går även förbi Lysaker. Sista tåget går 01:45 och det första ca 03:30, så det var vårt tidsspann som vi hade för det vi skulle göra.

Efter att vår Säkerhetsvakt vinkat till det sista tåget, ringt tågledaren och sagt att ”nu går vi ut i spåret, blockera eventuella tåg som kommer” (men som inte ska komma, extra säkerhetsåtgärd + att tågledaren måste veta ALLT som försiggår i spåret) och dessutom lagt på två magneter på rälsen så att rälsen tror att det är tåg där och därför ger rött ljus till andra tåg som eventuellt kommer in (men som inte ska komma, ytterligare en extra säkerhetsåtgärd) – DÅ gick vi ut.

P1070344

Och vad gjorde vi då? Jo vi mätte kraften från tappen som trycker på tungan och vad som händer med kraften när det kommer något emellan tungan och rälsen, dvs när det kommer tex en sten mellan tunga och räls så den inte kan lägga om ordentligt. Sen fick vi ut en kurva på hur kraften ändrades. Så gjorde vi det ett antal gånger på det växeldrivet och så på växeldrivet bredvid (i bilden ovan syns den drivmaskinen bakom oss som en liten grå låda) för att få en referens. Kraften blir förstås olika mellan de två eftersom tungan blir smalare och smalare, men kurvan borde ha ungefär likt utseende.

Men det hade den inte, så vi mekade vidare. Eller, VI = de två karlarna som har rätt kompetens, dvs flera år i Signalskola, Fagbrev i mekanik/fordon och flera års erfarenhet av det här. Jag och K får inte gå ut och skruva inte, och det är väl lika bra det. Vi får vara med ut och säga vad vi vill ha, men vi får inte skruva.

P1070347

Och det tar tid sånt här. Medan solen gick upp i öster försökte vi skruva och meka för att få det att uppföra sig som förväntat, men med relativt magert resultat. Det var andra problem som låg ivägen som gjorde att resultaten från vår mätning inte var riktigt relevant. Tex att växeln gick för trögt pga att den var dåligt smord. Ja men smörj den då? Nej, det är inte vi som gör sånt, det är det andra som gör, vi får inte. Okej.

Då får vi en kraftkurva som inte är representativ.

(Hallå, är det någon läsare kvar?! Maria iallafall?)

Så vi fick inte svar på det vi ville riktigt, men vi fick mycket annan intressant information, och därmed väl värt besöket.

Och om jag får frågan igen så är svaret ja JA JAAAAA!!! jag vill följa med ut!

P1070351

 

Allvarlig lek på jobbet

Så var det dags för kurs igen (jag har en fantastisk arbetsgivare som satsar på att höja kompetensen hos oss som jobbar hos henne, och Jernbaneverket har ett otroligt bra kursprogram, hurra!!), och den här gången är det dags för Jernbaneskolen.

Egentligen heter det Norsk Jernbaneskole, och dom utbildar alla lokförare, trafikexpeditörer, tågvärdar (konduktörer alltså), tågledare, signalmontörer, signalingenjörer och andra som på något sätt arbetar direkt med framföringen av tåg. Och så har vi som jobbar i tågrelaterad verksamhet, till exempel vi i Jernbaneverket som jobbar med utbyggnad av infrastrukturen, möjlighet att få gå och lära oss om grunderna i järnvägsteknik; ”Innføring i jernbaneteknikk” som kursen heter.

Och det är riktigt bra. Teori blandat med praktik. Det viktigaste med jernbanedriften är…..just det – SÄKERHET! och därför har allt vi lär oss en vinkling på säkerhet. Och det är otroligt att se hur alla faktiskt tar säkerheten på största allvar i sina respektive delar – ström, signalteknik, spårgeometri, geoteknik…allt.

Idag lärde vi oss bland annat om signalsystem, och då har dom ett riktigt uppbyggt signalsystem ute på gården som blinkar och står i (kanon att stå och se på det i -13 grader, verkligen) och där man får lära sig några enkla signalmodeller.

image

Att vi har många olika signalsystem på järnvägen här i landet det har jag förstått under min korta tid här, men en del teknik som känns relativt stenålders hänger faktiskt fortfarande kvar. Den här till exempel:

image

Och vad är det då kan man undra? Jo, det är ett system uppbyggt med nycklar som tas i och ur för att manuellt och säkert styra spårväxlar på en station. Spårväxlar? Jo de som gör att ett spår förs in på ett annat spår än det som går rakt fram (det sk ”avviket”) eller för tillbaka sidospåret till det raka spåret igen.

image

Dom här nycklarna tar man i och ur i riktig ordning och säkrar med en annan nyckel, allt enligt mycket bestämda rutiner och det fungerar väl på de stationer där det används idag. Ja för det används idag ja….Det är ju inte precis så många stationer det handlar om, några stycken bara, men ändå…

Men så här ser det ut på desto fler stationer. En person sitter vid en sådan här panel, och med hjälp av att dra i de röda, gula och blå spakarna nederst i panelen styr hen ovan nämda spårväxlar automatiskt (i systemet med nycklar måste den som jobbar med det gå ut och lägga på spärrar och annat för hand och låsa med nycklarna i panelen och sen sätta tillbaka dom i panelen innan det går att köra tåg, säkerhet right?).

Det som ser ut som liggande rödljus vända åt olika håll är just det; miniversioner av de tågsignaler som föraren ser ute i spåret just nu, samma typ av signaler som vi var ute i kylan och såg på. Den här panelen står inne i det lilla grå huset till vänster i vinterbilden uppe, för övrigt.

image

Och det här är alltså ett inte helt ovanligt sätt att styra växlar på mindre stationer. Jag skulle tro att det främst är på linjer eller delar av linjer med begränsad trafik. I allafall inte på Oslo S, kan man säga…

Men sen…..sen fick vi leka med tågbana…en riktig tågbana med ett riktigt signalsystem som var kopplat till en panel rätt lik den här i bilden.

Så här såg det ut:

image

Kortet är tagen från stolen där jag satt och styrde den lilla gröna stationen vid vilket det just nu står ett tåg och väntar på klarsignal att köra vidare. Man styr spårväxeln genom att föra två röda spakar mot varandra, och dom man för mot varandra – dit ändras växeln.
Det fanns två stationer till på den här lilla banan (ett ca 15 m långt U), och vi fick öva oss på att ändra växlarna och se till att lysena var riktiga för det lilla tåget. En urspårning blev det också, men det var inte vårt fel, det var lokföraren 😀

Det var en så himla fin modelljärnväg, så jag vill gärna visa några bilder från den.

image

image
Passagerarna som står och väntar på "min" station

image

image

image

En kul och lärorik skoldag, och vilken respekt man får för dom som jobbar med det här. Inte bygga tågbana då, men styra tågtrafik…