Så var det dags. Nytvättad med klorhexidin över hela kroppen efter konstens alla regler gick vi upp till Sahlgrenska halv sex på morgonen. Redan klockan sju körde dom ner mig till förberedande för operation. Trots en natts mycket god sömn var jag så trött där nere att jag somnade i sängen i väntrummet, skönt ändå att kunna vara så avslappnad inför en dag som den här.

Kirurgen kom och pratade lite, känns ju fint, anestesisköterskan också, mediciner mot illamående, antibiotika intravenöst och lite annat smått och gott inmundigades. Sen fick jag lägga mig på båren under en värmefilt och fick en tehuv på huvudet så jag skulle hålla värmen under operationen. Då började det kännas ännu mer att det är på riktigt. Dags att rullas in.

Som alltid när man kommer in i salarna där DET ska ske (operation, MR, kejsarsnitt eller andra ytterst seriösa saker) är det några saker som slår mig. För det första hur mycket folk det är där inne, för MIN skull. För det andra hur professionella dom är hela tiden, yrkesmässiga, dom anslår en ton av att det här är allvar men för den skull utan att verka högfärdiga eller stressade av det. Tvärtom är dom så himla vänliga, och säger man att det minsta lilla gör ont eller känns obehagligt (kanske mest för att man själv känner sig rätt stressad och liten) är det ingen som säger ”Det går snart över” för att dom ska hinna börja i tid, utan då kastar sig 3 personer fram för att ordna så att något sitter bättre, eller att man får smärtstillande intravenöst direkt eller något annat. Dom BRYR sig. Dom är MÄNSKLIGA. Inga proffsrobotar som ska göra ett jobb.

Man känner sig så himla trygg i deras händer. Sen har dom inte tid att dalta med en och det förstår jag, men det finns alltid en sköterska där som ger en extra vänlig (obs inte medlidsam) blick och en smekning på handen. Det tar henne max 5 sekunder och det betyder så mycket.

Ni som jobbar med sånt här, ni är mina idoler. Att ni orkar se varje patient så unik som hen är, ser och förstår att man är livrädd. Det här är vardag för er, men en potentiell undergångssituation för oss andra. Fy vad ni är bra ❤ ❤ ❤