Idag har vi provsjungit lokalen vi tävlar i imorgon. Inte den bästa akustiken och vi står på armlängds avstånd från varandra, så det gäller att tro på sig själv…

På eftermiddagen träffade vi de andra körerna vi ska tävla emot imorgon, och vi gick upp på scenen en och en och sjöng ett stycke var för att presentera oss för varandra. Personligen gick det urkasst på vårt stycke, men det är ju som tur är inte ett av dom vi ska tävla med.

Lite slappande i solen och en lunch bestående av fish’n’chips (börjar bli lite trött på pommes frites nu faktiskt) och en öl hann vi också med emellan allt.

På kvällen var det en konsert vi skulle gå på, med en brittisk ensemble, Tenebrae. Jag hade ärligt talat inte en aning om vad de är för ena, men alla pratade så varmt om dom och sa att dom var helt fantastiska, att mycket av den repertoar vi har i kören finns med dom på Spotify, så jag blev ju nyfiken. Dessutom vill man ju inte verka obildad, så bäst att hänga med – alltid lär man sig något 😀

För det första så består tydligen Tenebrae av 16 personer, 8 herrar och 8 damer. Med på konserten var 6 herrar och inget mer. Dom började sjunga på läktaren bakom oss, underbart vackert, sakral typ kyrkosång (märks att jag uttalar mig som ett proffs va?) så det verkade lovande. Det höll ca 10 minuter, sen kom dom ner i själva kyrkan och där tänkte man att det skulle fortsätta. Och visst fortsatte det, men med 30 minuters munkmässande i en melodi på ca 6 toner som upprepade sig kanske 20 gånger. RÄTT enformigt. Dom stod upp och satte sig ner och bugade som en del i sången, men om man inte kan sin gregorianik och sina kyrkorecitativ (vilket jag inte kan) tröttnar man (=jag) tillslut. Och jag märkte att jag inte var ensam om det.

Efter den där mördande halvtimmen blev det bättre, men det var så dags då när man redan var helt slut.

Rätt snorkigt tycker jag att inte ha ett program som publiken kan följa med i och förstå vad dom gör, att bara tro att det räcker att det är ett känt namn som framträder så behöver man inte göra mer. Applåderna efteråt var väl så entusiastiska som situationen krävde, men inte mer. Man ville ju inte ha ett extranummer….

Visst lärde jag mig något av den här konserten – att inte gå på en konsert bara för att andra säger att den är bra, utan göra min egen research först.