Så var det back to business igen efter körtävling och fest, och vi skulle sjunga på en gudstjänst i en kyrka i södra Cork. Och sjunga på gudstjänster kan vi ju…

Det var en ganska ovanlig kyrka; rund och såg väldigt liten ut utifrån men var enorm inuti (hur har dom gjort det tricket?). Toppig i taket, ett stort cirkulärt schakt längst fram som släppte ner ljus på altaret så det lyste sådär lagom himmelskt på det. Otroligt coolt och snyggt faktiskt, och om man tror på det som sägs där inne är det nog väldigt effektfullt dessutom.

Vår plats var längs ena sidan där det fanns några bänkar. Mycket underhållande faktiskt; eftersom golvet sluttade ner mot altaret och våra bänkar stod i sidled så gled vi sakta nedåt mot altaret på de mycket blankpolerade bänkarna. Det hade vi kul åt länge, vi ateister som satt längst upp i hörnet (i början) och sakta gled nedåt 😀

Det var rätt mycket folk faktiskt, helt klart att kyrkan är av visst intresse här på ön. (vilket är dagens understatement. Dom är tokreligiösa). Väldisciplinerade också, visste precis när man skulle sitta och stå, böja sig framåt, mumla vissa saker osv osv.

Vi trodde det skulle vara en lång process det här med rabblande och mumlande i timtal, men ack så fel vi hade. 40 minuter tog det – heja! Jämfört med hemma där en timme är snabbt. Men så hade dom effektiviserat en del – tex läste dom inte trosbekännelsen högt alla tillsammans, utan prästen rabblade snabbt typ ”jag tror på fadern den allsmäktige som bla bla” och hela församlingen sa snabbt ”I believe”, och som kom nästa ”jag tror också på bla bla” ”I believe” och så ett varv till och avslutat med ”I believe” och så var trosbekännelsen över på 20 sekunder. Strålande.

Verkade vara en bra präst också. Han nämnde de som avlidit i församlingen i det senaste (senaste veckan?) och hade hängt med tillräckligt så att han vände sig specifikt till oss svenskar och sa att församlingens gäster här idag (vi) just lidit en tragisk förlust med en stor artist som dog i veckan och att det var en förlust för musikvärlden (Avicii). Väldigt omtänksamt tycker jag.

Fantastisk akustik för övrigt, det var en fröjd att sjunga där inne, och en väldigt fin kyrka.

Efteråt hade de dukat upp världens kakbuffé bara för oss i en liten lokal i kyrkan. Massor av hembakt, lite köpt också, men ett överdåd av bakverk. Då är det liksom inte läge att säga nej till de där gulliga tanterna som är så snälla, utan man är duktig och äter kakor. Fast man inte vill. Och alla är nöjda. Och det var goda kakor…