Throwback på det sämsta sättet

❤ ❤ ❤

Så satt jag där igen med ett gråtande barn i mina armar. Förtvivlad gråt över omänsklig behandling på skoltid med sparkar i magen, provokationer och spydiga kommentarer. Allt på grund av att han klär sig som han vill.

Jag har inte hört ett ljud om det här förrän ikväll när allt brast. Kanske brast det på grund av trötthet och kanske är det lite överdrivet på grund av det, men händelserna är verkliga och killen som förut älskade att gå på fritids vill inte tillbaka dit. Att vi inte hört något om det beror bland annat på att de här händelserna kommer från en ny kille som börjat på skolan. En som enligt H säger sig själv ha blivit mobbad på sin förra skola.

Hannes får flashbacks till tiden på skolan i Oslo, som också innehöll alltför många dåliga situationer med fysiskt våld och mobbing, och det behövs inte mycket för att allt ska bubbla upp och rinna över. Han hade enligt egen utsago gett den här nya killen en smäll när provokationerna blev för mycket vid ett tillfälle. Jag kan inte förebrå honom för det.

Så nu kör vi på igen med mail till lärare och rektor (vet inte om man har begreppet Sociallärare i Sverige som man hade i Norge) och att försöka bygga upp Hannes till att fortsätta vara sig själv. Inte för att han vill ändra sig – När jag frågade om han nu känner att han vill vara mer som alla andra och klä sig mer likt dom var svaret ett blankt nej. DET ville han inte, men det han hellre ville var att slå den andra killen på truten för att han inte låter folk vara i fred.

Rätt snabb respons från skolan iallafall men det är ju höstlov nu så det dröjer lite innan något konkret kan göras tror jag; folk är ju faktiskt inte på jobbet nästa vecka och det får man väl bara acceptera. Hannes är inte heller på skolan för den delen; han är på gymnastikläger. Lika bra det.

Mamma, jag lovade en sak på skolan idag…

…kom han och sa till mig igår. Det som var utlovat var chokladsås till en bananglass, och morotskaka. Det var Halloweenfirande i skolan.

Allt hinner man inte göra på kvällen – tex låta kakan svalna så man kan pynta den, så då får man bita ihop och gå upp tidigt på morgonen istället. Typ 05:30.

Jag trodde att jag skulle få dra honom ur sängen med våld, men han studsade upp som en fjäder när jag sa ”pynta kaka” (märkligt vilka ord som når in i hjärnan när vi sover; jag tror inte ”det är bra om du går upp nu” hade funkat alls lika bra…) och helt plötsligt var han påklädd och klar och satt vid köksbordet.

Efter en liten stund märkte han själv att han lade fladdermuscapen i frostingen så då åkte den av.

Och där satt vi och pysslade, klockan 06 en fredagsmorgon. Fullt normalt för en mamma som sjäääälvklart offrar sin nattsömn för att lilla gulleplufsedufsen ska få sina muffins att ha med till skolan. Eller nåt.

Faktum är att det är rätt kul att göra såna där udda saker, speciellt om man har sällskap av uppdragsgivaren.

Kakorna funkade tydligen bra i skolan, så det var kanske väl investerad tid.