På väg!

Glada käcka gossar hoppade ur sängen klockan fyra på morgonen – förvånansvärt pigga och alerta. Själv var jag lite halvdöd efter att medvetet inte gått i säng förrän vid midnatt så jag skulle kunna sova lite på den långa flighten Amsterdam – Panama och kanske komma runt jetlag’en lite. 5p för Effort, 0p för Performance på den….

Bäst var Hannes’ oförställda glädje och förtjustning över den oerhörda lyx som var på det här flyget jämfört med de kärror de har åkt förut (737’or med Norwegian eller BRA till Cypern och Umeå mestadels). Nej vi åker vanlig turistklass, så Atlantflyget var lika trångt som det mellan Göteborg och Amsterdam, så begreppet lyx är i mina ögon inte helt uppenbart. Men. Varje säte hade egen TV-skärm av bra kvalitet (alla skärmar i taket var borta tack och pris), hörlursuttaget var inte en sån där dubbelplugg som det var förut, och det fanns USB-laddare för mobila enheter. Och då snackar vi halleluja på riktigt!

Och jag börjar fundera på hur länge sen det var jag flög långt egentligen, och kommer fram till att det var ungefär nio år sedan, i juli det året Hannes föddes när vi var i USA i tre veckor. Och det var väl skönt att det hänt något på nästan ett decennium….Men jag lever i illusionen att jag reser mycket i perioder, men det är ju väldigt sällan utanför Europa numera. Tur att kidsen är stora nog att dom uppskattar det i alla fall så det kan bli mer av den varan.

Inte särskilt PK att säga att man vill flyga mer, men jag vill det. Jag klarar inte av att ha dåligt samvete för de flygresor jag gör. Läste om Namibia i flygmagasinet nyss (”Holland Herald”) och började tycka att Namibia såg intressant ut. Nåväl, en resa i taget 😊