Endast tomten är vaken

Hur vet man att barnet med fjärrkontrollen har somnat? Jo det går avsnitt efter avsnitt av Mr Bean utan att någon byter kanal. Jag vet att många skrattar åt Mr Bean och tycker han är himla skojig, men jag tycker bara den är beklämmande. Det går ut på att en vuxen man är som ett barn och gör allt han kan för att få närhet och sällskap, men det slutar alltid med att han varit klantig och ingen vill vara hos honom och så sitter han ensam med sin nallebjörn. Så otroligt deprimerande.

Hannes hade en annan syn på det hela, men så är han nio år också: Han tycker Mr Bean är en bra person (men inte särskilt rolig) för att han är vuxen men inte så tråkig som andra vuxna och jobbar hela tiden, utan han gör saker som ett barn tycker är roliga. Som leker med sin nallebjörn till exempel.

Så kan man också se det.

Men han var inte barnet med fjärrkontrollen, nä för när jag började tycka att det var lite väl mycket Mr Bean hade han redan somnat. Och då hade Oskar redan sovit i en kvart ungefär. Så nu sitter jag här alldeles själv, klockan är 20:00 och de andra sover tungt medan jag är hur pigg som helst. Hade vi inte bott lite utanför själva Tamarindo så hade jag gått och satt mig på något trevligt café och skrivit lite men nu är jag hänvisad till hotellet. Och om hotellets wifi hade sträckt sig ända till vårt rum hade jag kunnat göra en massa praktiska saker, men nu blir det inget med det.

Dag 2, Sol och hav, så otroligt efterlängtat

Yes då var det dags för första dagen på stranden! Började perfekt med lite mulet, så man inte bränner sig lika lätt. Ordentligt insmorda barn rusade ut i vattnet, och jag rusade efter för det är höga vågor och ganska strömt här på sina ställen så jag vill inte att dom är ute i vattnet själva.

Tamarindo är ett surfarställe kan man lugnt säga. Jag vet inte om det framgår av bilden nedan, men man sticker verkligen ut om man inte har en bräda i släptåg.

Det finns en anledning till att det är ett surfarställe också – massor av vågor, och för en inbiten surfare som jag själv med många år i branschen är det ju HELT rätt ställe att vara på. Eller nä okej då, jag är väl ingen inbiten surfare kanske. Har nog faktiskt aldrig stått på en surfbräda i hela mitt liv tror jag. Så ja, chansen är väl nu om jag vill. Men jag gjorde det inte förra gången vi var här i landet, och jag har inte mer lust den här gången, så jag passar.

Jag är rätt nöjd med att plaska i vågorna och glida med lite, hänga på stranden och ha det allmänt gôtt.

Idag på eftermiddagen gick vi och köpte varsin bodyboard åt killarna; en sån där bräda som man ligger och flyter på i vattnet, inte en man ställer sig på, så nu ska dom börja tränas 🙂

Middag i en food court av det bättre slaget blev helt perfekt – barnen åt nudlar med kyckling och räkor, maken gav efter för sin soft spot Biff Teriyaki (trots att han skulle äta vegetariskt hela dagen…). Jag gick till Puro Vegan och fick mig en rejäl burrito med sallad vid sidan av, jättegott och alla var glada.

Lite extra cred för food court’ens skylt på toan – Klart man går på den och inte på vanliga tråkiga damernas (även om den var en sjöjungfru, så inte helt tråkig den heller):

 

 

 

 

I-landsgnäll

Det är inte bara lätt att vara enbröstad på stranden i paradiset. Jag känner mig ful, freakig och okvinnlig, ”damaged goods”. Inte för att någon bryr sig eller tittar efter, och om dom gjorde det så ja….so what?! Det här är det jag är. Dessutom har jag tid hos plastikkirurgen efter nyåret, så vad är problemet?!

Jag vet inte. Men jag vill inte ligga på stranden, det känns jobbigt… Så just nu har jag strandpaus och sitter på fiket med en iskaffe. Stackars mig.

Och ja, jag har badat, både igår och idag och jag kommer båda många gånger till varje dag här Tamarindo.

Så jag antar att jag bara är lite gnällig. Behov av egentid kanske. Och Wifi.